Revolt against the Modern World är den italienske traditionalisten Julius Evolas mest kända verk, titeln har i likhet med hans Ride the Tiger blivit ett begrepp i den samtida högern. Evola utvecklade i boken en traditionell kritik av den moderna världen som för tankarna till Guénons, men skillnaderna i personlig ekvation är samtidigt tydliga. Där Guénon var en prästnatur, en brahmin, var Evola den borne krigaren, en ksatriya. Det innebär bland annat att han inte nöjde sig med att kritisera den moderna världen, det innebär också att delvis olika människotyper fastnat för Evola respektive Guénon. Evola riktade sig uttryckligen till det han kallade differentierade människor, I’uomo differenziato, de som kan sägas vara födda hundra- eller tusentals år för sent. Krigare, mystiker och liknande personligheter, malplacerade i en era av konsumenter och medborgare. För dessa är upptäckten av Evola ofta att likna vid en kristallklar källas rena vatten.
Revolt är många ting och kan läsas på många nivåer. Sorelskt betraktad är den en kraftfull myt med både heroiska och tragiska dimensioner, där Evola först beskrev den traditionella världen som en meningsfull helhet och därefter skildrade dess gradvisa undergång. Men det är en läsning som reducerar verket, alltså i grunden en modern läsning. En något mindre modern läsning utgår från Revolt som påminnelse om vad högern egentligen är och vad den inte är. Det mesta av den samtida ”högern” skulle Evola betraktat som reaktiv, ständigt två steg efter subversionens senaste kampanjer men bekväm med dess äldre former, ”and yet these are only “reactions” and not actions, or positive movements, that originate from the inner dimension and testify to the possession of a foundation, a principle, or a center.” Högern har väldigt lite med fria marknader och partibaserad parlamentarism att göra, Evola påminner oss om att högern i grunden är en antropologi och en kosmologi. Den är ett sätt att betrakta människan och världen, diametralt motsatt de moderna perspektiven. De traditionella civilisationer Evola beskrev som normala utgick från att världen var mer än bara materia. Något förenklat kan man tala om tre nivåer, motsvarande Utgård, Midgård och Asgård. Evola skrev om detta att ”the ancients had the sense of a dark netherworld, populated by obscure and ambiguous forces of every kind (the demonic soul of nature..) that was opposed to the superrational and sidereal brightness of a higher region.” Delar man inte denna grundinställning blir läsningen av Evola bitvis ändå givande, men då främst som estetik, politik, historiefilosofi eller civilisationskritik.
För ur kosmologin följer synen på riter, monarki, kaster och annat. Evola skrev om detta att ”in traditional societies the “invisible” was an element as real, if not more real, than the data provided by the physical senses. Every aspect of the individual and of the social life of the people belonging to these societies was influenced by this experience.” Riten blir exempelvis central som förbindelsen mellan människa och högre region, konungens funktion inte minst rituell. Vilka metafysiska faror som hotar ett samhälle som helt förlorat riterna, inklusive invigningsriterna, får vara osagt (det kan även vara ett fruktbart tankeexperiment för den skönlitteräre författaren in spe).
Ur detta följer också en tilltalande antropologi. Evola ”översatte” traditionella ideal, bland annat idealen bakom samurajen, alkemisten och riddaren, gjorde dem begripliga för moderna läsare. Översättaren av Revolt jämför honom härvidlag med Franz Grillparzer, ”an anarchistic individualistic reactionary.” Det bidrar till att förklara hans popularitet i bredare grupper än de rena ksatriyas. De som tilltalas av traditionens Vara och inte bara den postmoderna världens Blivande kommer uppskatta Evolas bidrag här. Känn dig själv, liksom moderna ekon som althögerns tal om ”kings” och ”becoming who we are” antyder perspektivet. Men det uttrycks minst lika kärnfullt hos Evola, ”the ethos of superiority over the world, of dominating calm and of imperturbability combined with readiness for absolute command, which has remained the characteristic of various aristocratic types even after the secularization of nobility, must be considered an echo of that element that was originally the regal, spiritual, and transcendent element.” Evola beskrev tanken bakom kastväsendet, att det finns olika människotyper och att man ska sträva efter att vara sann mot den man är. Oavsett vad man anser om det ärftliga kastsystemet är det kärnfullt summerat i Evolas beskrivning av de tre iranska kasternas uppgifter, ”the lords of the ritual and of fire, who exercise an invisible power over occult influences; the warriors, whose job is to fight against barbarians and impious people; and finally, those who work on the dry and arid land, whose job is a militia, since fertility is almost a victory that increases the mystical virtus of the Aryan land.” Men han noterade också att ridderskap inte nödvändigtvis var ärftligt i det medeltida Europa, det var möjligt att bli riddare även för andra ”as long as the person wishing to become one performed feats that could demonstrate both his heroic contempt for attachment to life as well as the abovementioned faithfulness”. Jämför samurajen.
Överhuvudtaget finns det en närmast anarkisk dimension i Evolas beskrivning av det gamla Europa, en dimension som kan tilltala både reaktionärer, klassiska liberaler och autonoma. Imperiet, till skillnad från de moderna imperialismerna, var inte särskilt centraliserat eller totalitärt. ”Generally speaking and especially in typically Aryan civilizations, there were long periods of time in which a remarkable degree of pluralism existed within every state or city. Families, stocks, and gentes made up many small-scale states and powers that enjoyed autonomy to a large degree; they were subsumed in an ideal and organic unity, though they possessed everything they needed for their material and spiritual life: a cult, a law, a land, and a militia.” Evola gav också frankerna som exempel på ett närmast statslöst folk, ””Frank” was synonymous with being free, and the bearer, by virtue of one’s race, of a dignity that in their own eyes made the Franks superior to all other people.. up to the ninth century, sharing the common civilization of and belonging to the Frank stock were the foundations of the state, although there was no organized and centralized political unity coextensive with a national territory as in the modern idea of a state.”
Om den traditionella världen är den normala utgångspunkten blir historien om den moderna världen en historia om förfall. Materiellt blir det ”bättre”, men frihet, värdighet och förbindelse med den högre regionen går successivt förlorade. I skildringen av detta var Evola bitvis en effektiv civilisationskritiker. Han vände ofta på invanda perspektiv, om slaveriet skrev han exempelvis att ”let us set aside the fact that Europeans reintroduced and maintained slavery up to the nineteenth century in their overseas colonies in such heinous forms as to be rarely found in the ancient world; what should be emphasized is that if there ever was a civilization of slaves on a grand scale, the one in which we are living is it. No traditional civilization ever saw such great masses of people condemned to perform shallow, impersonal, automatic jobs; in the contemporary slave system the counterparts of figures such as lords or enlightened rulers are nowhere to be found. This slavery is imposed subtly through the tyranny of the economic factor and through the absurd structures of a more or less collectivized society.” Här för han för övrigt tankarna till situationisten Vaneigem.
Evola noterade också förlusten av fides, trohet, ”when the inner strength of a fides is no longer present, then every activity is defined according to its purely material aspect.” En analys av det samtida Västs bekymmer med utgångspunkt just i fides är fruktbar, utan fides får vi egenintresse hos både väljargrupper och ”ledare”. Det finns en stark anti-borgerlig aspekt i Revolt. Delvis för den tankarna till den anti-borgerliga vänstern, men i jämförelse med Evolas aristokratiska och virila perspektiv är vänstern starkt anfrätt av borgerliga och antivirila sentiment. Evola hade här tillgång till tidlösa visdomsord, ”the earthly way, inspired by utilitarianism or by greed, was contrasted with the heavenly way of the one who acts without concern for the consequences and for the sake of the action itself, and who transforms every action into a rite and into an “offering.” Evolas analys av modern nationalism och sekularism som degeneration är också intressant, även här med kärnfulla insikter som ”the moment an empire ceases to be sacred, it also ceases to be an empire; the inner vision animating the empire and its authority decline, and once the plane of matter and of mere “politics” is reached they totally disappear.” Det är en givande analys av processen som ledde fram till världskrigen.
Evola antydde postmoderna fenomen, även om hans fokus låg på kommunismen. Bland annat beskrev han hur den borgerliga individen började falla sönder, en utveckling som inte är lovande oavsett om man bokstavligen ser det ”subindividuella” som demoniskt eller inte. ”On this basis, what we find in modern activity, instead of a path toward the superindividual (as in the case of the ancient possibilities of heroic asceticism), is a path to the subindividual; destructive incursions of the irrational and of the collective element into the already shaking structures of human personality are thus promoted and furthered.” Evola noterade också tendenserna till gynekokrati, och han tolkade detta mot bakgrund av historiska fenomen och kulter. ”Hetaerism and Amazonism today are also present in new forms, such as the disintegration of the family, modern sensuality, and the incessant and turbid quest for women and immediate sexual gratification, as well as in the masculinization of the woman, her emancipation, and her standing above men who have become enslaved to their senses or turned into beasts of burden.” Evolas syn på könsrelationer avviker här från den nordiska, men perspektivet är inte alldeles irrelevant för det.
Sammantaget är Revolt against the Modern World alltså en oumbärlig bekantskap för den genuina högern, med rätta en klassiker. Det är inte helt otänkbart att den, som Adinolfi sagt, är omöjlig att ha som grund för politiskt handlande, men den ger perspektiv både vad gäller det individuella och det samhälleliga. Som antytt ovan finns det också trådar som kan vara givande för klassiska liberaler och mer heterodox vänster (i synnerhet kanske situationister och autonoma). Evolas mer kontroversiella sidor förbigår vi för övrigt med tystnad här, hans tänkta läsare har inga problem med att läsa även sådant de inte instämmer i. Och för den rätte läsaren är Revolt en guldgruva.
Om skribenten: Joakim Andersen
