Vill man förstå samtiden är det ofta givande att bekanta sig med originella och oväntade perspektiv och tänkare. Ibland kan det vara tänkare som är avlägsna i tid eller rum, som Guénon och Machiavelli eller ibn-Khaldun och Sun Tzu. Ibland kan distansen vara mindre. Ett bra exempel på det sistnämnda är bloggaren bakom pseudonymen Face to Face. Ett betydande fokus ligger hos honom på spelet mellan populärkultur och samhälle, den så kallade ”15-year excitement cycle” uppdelad i tre femåriga faser. Face to Face identifierar en fas som är ”upbeat” och manisk, en som är sårbar och nedstämd, och en ”uppvärmningsfas”. Det är en intressant teori, inte minst för oss som söker cykler i allt, och Face to Face har skrivit flera läsvärda artiklar om den. Men det är inte den vi kommer fokusera på idag, även om kopplingen mellan kulturell fas och politik är intressant. Bloggaren menar bland annat att vänstervågor hänger samman med den sårbara fasen och därför snart nått sitt slut. Citat, ”this is yet another reason why populists cannot rely on leftoids for change — they’re only in it for emotional reasons, and even those are fleetingly cyclical.”
Men nog om populärkulturens cykler och ”vänsterns” flyktiga känsloliv. Istället är det bloggens heterodoxa perspektiv på socialism och dialektiken mellan klass och politik som intresserar oss idag. Face to Face förespråkar en socialism eller ekonomisk populism som inte är politiskt korrekt (”woke” eller ”SJW” på engelska). ”There will be left-wing and right-wing forms of socialism” heter det bland annat. Det anknyter till den från Spengler bekanta preussiska socialismen, även om Face to Face i definitionen av socialism tycks stå längre till vänster än Spengler.
Face to Face för också tankarna till Spengler genom att jämföra socialismen med den unga kristendomen. Detta till den grad att han söker den amerikanska socialismens ”Paulus”, en outsider som kan nå helt nya grupper, bland samtida vänsterföreträdare. Face to Face uttrycker det ”the growth of populism, socialism, whatever you want to call it, will never proceed through the left, any more than the growth of the Christian movement went through the Jews. It will go through the masses of people who are culturally alien to the left, just as Christianity only resonated among Gentiles.” Oavsett hur realistisk man upplever jämförelsen är det ett originellt och potentiellt fruktbart synsätt. Detsamma gäller jämförelsen med imperier som Rom, där tidig polyteism ersattes av monoteism. Face to Face associerar här identitetspolitik med polyteism och socialism med monoteism. Måhända aningen långsökt men ändå intressant.
Mindre långsökt blir det i analysen av konflikten inom vänstern, mellan ”woke” och identitetspolitisk vänster på ena sidan och mer klassisk socialistisk och antiimperialistisk vänster på den andra. Face to Face har skärskådat varför Bernie inte besegrade Hillary, och funnit att i ett mångetniskt imperium som USA är det inte bara klass som spelar roll. Han noterar att det även finns etniska nätverk eller maskiner, ”ethnic patronage networks”. I ett system baserat på sådana nätverk är vissa etniska grupper priviligierade, andra inte (eller rentav demoniserade och rättslösa, som vita idag). Face to Face summerar fenomenet: ”in the ethnic dimension, are you a member of a protected ethnic group? If so, here are your goodies; if you’re from some other group, go fend for yourself.” Detta förklarar varför så få svarta, en ekonomiskt utsatt grupp, röstade utifrån sitt klassintresse på socialisten Bernie. Hillary hade nämligen vunnit deras ”ethnic patronage networks”.
Intressant är också bloggens analys av relationerna mellan imperialism, elit, etnos och klass. ”Woke” är i synnerhet de eliter som också är positivt inställda till USA som mångetniskt imperium, ideologins funktion är att integrera nya grupper, och deras eliter, i imperiet. Face to Face noterar att: ”wokeness serving the role of imperial integration — it’s the pluralistic ideological glue holding together a multi-ethnic sphere of influence. If the left’s ideological commitment is to wokeness, then they are materially committed to imperial integration (as long as our subjects receive fair and equitable treatment). Anything that would help to disintegrate the empire is contrary to wokeness, and thus anathema to most leftoids in America. That’s why the woke-ists hate Tulsi so much. It’s also why they aren’t talking about removing American forces from Germany, Italy, and NATO generally, as well as from South Korea and Japan, where they’ve been stationed forever.” Referensen till Tulsi Gabbard blir här aktuell efter de angrepp Hillary Clinton riktat mot henne, och Gabbards ovilja att retirera.
Konflikten inom vänstern blir här intressant utifrån etnos och elit. Bloggen försöker identifiera de mer framträdande ”anti-woke” vänstergestalternas härkomst, och finner att de ofta tillhör marginella grupper. WASP:s och judar är enligt bloggen de dominerande grupperna i amerikansk elit, de har sedan knutit bland annat afro-amerikanska och sydasiatiska elitgrupper till sig. ”Anti-woke” socialister bör man därför hitta i grupper som är marginaliserade eller ännu inte integrerade i eliten, Face to Face menar att det handlar om bland annat italienare och libaneser. I synnerhet halvlibanesiska Aimee Terese dyker flitigt upp i artiklarna, bloggaren menar att hon illustrerar hur socialismen kan vinna USA genom att överge den liberal-puritanska subkultur som få amerikaner är intresserade av (jämför Sam Francis post-borgerliga proletariat). Samtidigt dissekerar Face to Face den ”woke” ideologin som en elitideologi. Den är i utrikespolitiken knuten till elitens imperialistiska intressen, den är på hemmaplan knuten till ”widening inequality, stagnant wages, destruction of the welfare state, and greater authority for the elites over the commoners in general”.
Oavsett vad man anser om bloggens teorier i detalj, bland annat att Bernie kan vinna över några större mängder Tucker Carlson-republikaner, är det alltså flera nya och intressanta perspektiv den presenterar. Dialektiken mellan etnos och klass är ett sådant, liksom analysen av PK-ideologin som uttrycket för några elitklassers intressen. För, som bekant, ”wokeness is an elite class ideology, so those ethnic groups most likely to play an elite role will wield it, while those who are less likely to belong to the elite are more likely to be its targets.” Face to Face bör därför vara en givande bekantskap för läsare oavsett politisk hemvist, så länge de inte ser med överdrivet gillande på de rådande ”eliterna”.
Om skribenten: Joakim Andersen
