I helgen skulle det hållits alternativ bokmässa i Göteborg, till synes en win-winlösning då många deltagare på den ”vanliga” bokmässan inte ville ha Nya Tider där. Ett flertal intressanta aktörer var inbjudna, med Aron Flam som möjligt undantag tycks beröringsskräcken ha minskat i de etablissemangskritiska miljöerna. Detta är, oavsett vad som sedan hänt, ett mycket positivt tecken i tiden. Människor på vår sida inser att konfliktlinjen idag inte står mellan ”rasister” och ”anti-rasister” eller liknande, utan mellan folk och etablissemang (oavsett om den senare sidan sedan kallas ”socialism”, ”sosseri”, ”globalism”, ”kapitalism” eller något annat).
Den ovan skisserade win-winlösningen kom dock att lysa med sin frånvaro, vissa av de människor som inte tålde att Nya Tider deltog på den ordinarie bokmässan där de själva skulle närvara tålde inte att Nya Tider med flera dyker upp på några bokmässor överhuvudtaget. Evenemanget hotades, och Göteborgs stad valde då att dra tillbaka bokningen. Det är ett tecken på en tilltagande våg av repression och mjuk totalitarism, andra exempel är att Youtube utan övertygande skäl avmonetariserat ovan nämnde Flam och att människor som postat upprörda texter på Facebook dömts för hets mot folkgrupp. Detta torde dock redan vara välkänt. Mer intressant är att det hela illustrerar två samtida tendenser.
Vi prioriterar föreningsliv framför privata aktörer och evenemang.
– Carola Helltén, Göteborgs stad, om hot mot yttrande- och mötesfrihet
För det första illustrerar det relationen mellan ”våldsbejakande” ”vänster” och etablissemang. Det skäl som angetts för att dra in bokningen är säkerheten, vilket i sin tur beror på att den alternativa bokmässan hotats av grupper som inte kan hantera att deras meningsmotståndare träffas i några som helst former. Kort och gott handlar det om grupper med en något udda inställning till sådant som yttrande- och mötesfrihet. Dessa grupper och attityder finns, och det är inte så mycket man kan göra åt det. Mer intressant är hur etablissemanget i polis, kommun och media väljer att hantera hot mot yttrande- och mötesfriheten. Vi vet hur reaktionerna sett ut om rollerna varit ombytta, för mycket behöver inte ordas om det. Vad som här istället sker är att utan debatt får hot om politiskt våld önskad effekt. Smaka lite på den meningen, liberaler. Media väljer också att tiga om det inträffade, något som innebär att de grupper som arbetar med hot som metod slipper konsekvenser i form av minskat folkligt stöd och liknande.
För det andra illustrerar efterspelet ett fenomen jag skulle vilja kalla ”politiskt korrekt matematik”. Politisk korrekthet är både en hierarki och en algoritm, där man med utgångspunkt i sådant som hudfärg, politisk hemvist, ordval och kön kan göra matematiska modeller för att förutspå vem som kan säga vad ostraffat. Vi kan exempelvis tänka oss att intresse för kopplingen mellan invandring och sexualbrott ger -10 PK-poäng. Är man kvinna får man +3 poäng, är man invandrare får man +5 poäng och tillhör man etablissemanget får man +6 poäng. Det skulle i så fall innebära att en invandrarman som tillhör etablissemanget, exempelvis ett politiskt parti, kan ta upp frågan utan att förgöras socialt. För en Lamotte, som visserligen tillhört etablissemanget men samtidigt är en vit man, är det mer tveksamt. Den hugade kan själv leka med synsättet och finkalibrera de relevanta modifikationerna.
Efter att den alternativa bokmässan dragits in har det blivit tydligt att det är matematiskt omöjligt för borgerliga opinionsbildare att rakt av kritisera Göteborgs stads handlande. Det är osannolikt att ingen av dem är skeptisk till fenomenet att ”utan debatt får hot om politiskt våld önskad effekt” om inte annat för att det ger deras motståndare i ”vänstern” betydande makt, men ingen av dem har sagt det öppet. Om en matematisk formel ska konstrueras kan vi därför dra slutsatsen att öppet försvar för Nya Tiders mötesfrihet ger -10 PK-poäng. Att tillhöra etablissemanget ger samtidigt +8 poäng, men i just detta sammanhang ger det också -2 poäng att vara borgare och -2 poäng att vara vit man. Men om man in absurdum tar avstånd från Nya Tider och kletar epitetet ”högerextrem” på tidskriften får man +2 poäng (”nazister” ger ytterligare +1 poäng). Det betyder att det är matematiskt omöjligt för en borgerlig opinionsbildare att rakt av försvara den alternativa bokmässan om denne är vit cis-man. Möjligen skulle det vara möjligt för en kvinna med invandrarbakgrund, liksom för icke-borgerliga Åsa Linderborg. De artiklar som skrivits av borgare har istället valt en annan taktik. Adam Cwejman har exempelvis i Göteborgs-Posten jämfört behandlingen av Nya Tider med acceptansen för Kommunistiska Partiet och tidskriften Proletären (personligen anser jag att mässbesökarna borde kunna hantera både Nya Tider och Proletären, men jag kan såklart ha missat något). Cwejmans judiska anor ger här bara +1 poäng, han har därför varit tvungen att kleta epitetet ”högerextrem” på Nya Tider och distansera sig från de mer principiella frågorna om Göteborgs stads agerande (vilket ger ytterligare 3 poäng).
Poängen här är inte minst att i ett politiskt korrekt samhälle kan man aldrig veta vad någon egentligen tycker, lögnen blir normaltillstånd. Det kan vara så att Cwejman, med flera för han är här bara ett exempel, menar precis det de skriver. Men det kan också vara så att de är väl medvetna om hur matematiken fungerar, och därför väljer att lyfta avgörande principfrågor på ett sätt som inte leder till att de refuseras och försvinner från offentligheten. Att man ska behöva sitta och gissa kring sådant säger en hel del om hur långt gången den mjuktotalitära repressionen faktiskt är. Samtidigt finns det positiva inslag i affären, inte minst att den etablissemangskritiska miljöns olika aktörer både inför och efter det hela tycks ha närmat sig varandra. Man har en gemensam fiende och det har man alltmer insett.
Om skribenten: Joakim Andersen
