BAP, även känd som Bronze Age Pervert, är en av twitters mest givande gestalter. Han är en av mina favoriter, inte minst på grund av sitt underhållande och intelligenta sätt att skriva. BAP har blivit något av ett kultfenomen, ibland skriver han om vad som finns i jordens ihåliga inre, ibland för han fram banbrytande teorier om proto-indo-européernas tropiska urhem. Han postar ofta bilder på muskulösa män, och har mer än en gång anklagats för att tangera heteroerotikens gränser. BAP är på många sätt en kombination av Robert E Howard, en ung Arnold Schwarzenegger och Nietzsche. Han påminner oss om att våra förfäder skövlade städer med svärd och eld medan vi dricker vin med våra flickvänner på fina restauranger. BAP ser det inte som en förbättring.
BAP har nu gett ut en bok, med den kärnfulla titeln Bronze Age Mindset. Det är ingen självhjälpsbok, utan en beskrivning av hans tänkande avsedd för den lilla minoritet som är mottaglig för det. BAP är elitist och utgår från att majoriteten trivs bäst som osjälvständiga slavar, hans bok avser inspirera de som ännu är män, hjälpa dem att se världen som deras förfäder såg den. Det är en givande bok, underhållande och intelligent och samtidigt genomsyrad av ett mycket indo-europeiskt perspektiv. De historiska referenserna haglar, inte minst hänvisningarna till grekiskt tänkande och grekiska hjältar. Vi får bekanta oss med inspirerande gestalter som Herakles, Heraklitos, Empedokles, Alkibiades och Periander, men också Conradin, Camoes och Bob Denard.
BAP:s tänkande har mycket gemensamt med Nietzsche, men också med Ludwig Klages och vitalistisk Lebensphilosophie. Det blir uppenbart i hans kritik av Darwin. Han noterar att darwinismen bara beskriver en specifik situation, ”Darwinism describes life under extreme stress”, det var misärens, överbefolkningens och smutsens engelska storstäder som utgjorde bakgrunden till teorins födelse. Men det finns högre och lägre former av liv, det finns vackra, kloka och starka gudar och det finns oformlig jäst. För de högre formerna av liv är överlevnad och reproduktion inte det centrala, för dem handlar det snarare om ”struggle for space”, kamp om territorium, styrka, skönhet och förverkligande av potential. Högre former av liv är fria eller går under. Lägre livsformer får ofta många ungar, och får ungar tidigt (jämför K- och r-teorin). Här finns en politiskt inkorrekt dimension hos BAP, han menar att olika människoraser skiljer sig åt. Den vita rasen, eller delar av den, trivs inte väl i trånga och överbefolkade sammanhang. Andra raser gör det däremot. Arier behöver likt högre rovdjur frihet. De är inte alldeles ensamma om det, BAP nämner bland annat också comancher. För högre former av liv, inklusive människor, handlar livet inte primärt om ”nytta” (krigaren och homo economicus är kort sagt två djupt skilda fenomen). BAP skriver bland annat att ”animals walk around in a state of permanent religious intoxication”. I likhet med Klages menar han att det också gällde våra förfäder, som för övrigt var både starkare, vackrare och klokare än vi.
För BAP är civilisationen i gemen något eländigt. Den präglas av fulhet, smuts, ofrihet, matriarkat, djurplågeri som nöje, trångboddhet och avsaknad av privatliv. Där trivs den människotyp han beskriver som ”bugmen”, på svenska ofta översatt till flugmän. Men det finns ett undantag, i likhet med Wittfogel ser BAP Europa som en historisk bastion av frihet i en ocean av asiatisk despotism. Där frodades också en annan syn på skönhet och ungdom, präglad av det indo-europeiska krigar- och nomadarvet. BAP skriver: ”youth and beauty are universally hated in almost all human societies in history.” Men i Europa kvävdes inte de unga männen av kärringar, skönheten hyllades ihop med frihet och manlighet. Detta innebär också att den historiska europeiska staden skiljer sig positivt från den asiatiska staden, och att européer bryr sig om djur och natur.
I den moderna världen inskränks dock gradvis detta indo-europeiska arv. Ljusskygga eliter flyttar fram sina positioner, flugmännen förmerar sig. Ovärdiga, odifferentierade villaförorter breder ut sig, BAP skriver att ”suburbs are living arrangements for slaves and subjects”. Jämför vi med män som Herakles eller Conradin är det uppenbart att vi lever i ruiner, bland skuggorna. Många trivs i detta tillstånd (”the real man was rare and most males were not and are not real men ” skriver BAP). Andra inser att vi lever i det BAP kallar ”owned space”, ägt territorium. Möjligheten för högre livsformer att ägna sig åt ”struggle for space” är därför begränsad redan från början. Apor i fångenskap onanerar ofta tvångsmässigt, de vet att de inte är fria, BAP beskriver vårt samhälle som ett zoo för människor, präglat av ovärdiga distraktioner och låtsasmanlighet. Han tar upp sådant som hatet mot skönhet, demokratin och feminismen. Feminismen ser han som kvinnornas revolt mot den veka demokratin, deras längtan efter riktiga män (jämför Blüher). Det innebär dock också att manliga och karismatiska ledare kommer vända kvinnorna mot flugmännen.
För civilisationen av fulhet och smuts kommer inte existera för alltid. ”The enemies of Western man and the enemies of beauty are to learn just what was meant by a piratical race” skriver BAP. Arierna, i det fallet holländarna, beskrevs av kineserna som en ras av pirater, och BAP menar att piraterna kommer komma tillbaka, både till land och till sjöss. Här finns en distinktion mellan svärdet och blodet å ena sidan och penningen och massan på den andra som för tankarna till Spengler. ”Money is no match for force of arms combined with charm” skriver BAP, eran dominerad av grupper av män och militära ledare är på väg tillbaka. Styrka och karisma kommer utmana penningen.
Sammantaget är BAP-boken en uppfriskande bekantskap, om än den bör läsas på samma sätt som hans twitter. Tankarna kring livsfilosofi, antropologi och den moderna flugmannen är kraftfullt formulerade och utgår från våra indo-europeiska förfäders världsbild och livssyn. BAP påminner oss om att ”SD 2018” i grunden är djupt otillräckligt, en nygammal människotyp och nygamla ideal behöver återuppväckas för att vår civilisation ens ska vara värd att bevara. Skönhet, frihet, styrka är sådana värden, BAP påminner oss om att våra förfäder ansåg att den enda fria mannen är krigaren. Han tar också upp sådant som betydelsen av manlig vänskap och fritid präglad av förberedelser för krig.
Parallellt med detta möter man de underhållande resonemang och teorier som karaktäriserar BAP (”clothmos” och ”grils” dyker såklart upp). Bland annat tar han upp nördens psykologi och hat mot livet (”AI is the golem of those who hate life”), hormoner, och möjligheten att geografin som vi känner den är falsk (Guatemala och Kambodja kan bland annat vara identiska). Hans kvinnosyn är här något mer generös än man kanske förväntar sig, i likhet med Klages betonar han den genuina kvinnans patiska potential och roll som orakel. Däremellan tar han upp allt från reinkarnation och hormoner till moderna homosexuella och Nemesis. Det är inte en bok för alla, men uppskattar man sedan tidigare BAP eller vill ta del av en radikalt aristokratisk världsåskådning rekommenderas den varmt. Eller, för att parafrasera BAP, ”You must submit to BAPbook!”
Om skribenten: Joakim Andersen
