Baizou – Kina och den nya ”vänstern”

Aktuellt, Åsiktskorridoren, Geopolitik, Ideologi, Inrikespolitik, Invandringspolitik, Kultur, Liberalism, Marxism, Metapolitik, PK, Politik, Rekommenderat, Utrikespolitik, Vänstern

  • 42
    Delningar

Begreppet politisk korrekthet har rötter i Maos tänkande och praktik, men har under sin transplantation till Väst genomgått avgörande förändringar. Idag används det exempelvis oftare av vänsterns motståndare än av vänstern, och det beskriver politik och sentiment som hade varit Mao främmande. Maoismen hade både spartanska och patriotiska inslag, och hade varit svårförenlig med postmodern politisk korrekthet. Det handlar här inte minst om pre-politiska skillnader, skillnader i känslomässig och psykisk struktur. Högre eller lägre skatt är exempelvis en politisk fråga, men vilja till självutplånande är pre-politiskt och osunt.

Vill man få perspektiv på sin samtid kan det vara värdefullt att bekanta sig med hur det invanda betraktas med främmande ögon. Rene Guenon fann ett sådant perspektiv på det moderna Väst i hinduism och islam, man kan idag också undersöka hur Väst ses i det likaledes moderna Kina. Detta är för övrigt en mångkulturell ansats, man tar då andra kulturers perspektiv på allvar. Vad man snabbt finner vid en sådan undersökning är att många kineser ser dagens västerländska politik som vansinnig eller dekadent. Givet Trumps anti-kinesiska retorik var det exempelvis förvånansvärt många kineser, både i Kina och i USA, som höll på honom i valet mot Clinton. De såg honom som en sanningssägare i ett sjukt samhälle, som karismatisk och ärlig. Första generationens kinesiska invandrare i USA upplevde ofta att den amerikanska vänstern spårat ur vad gällde sådant som sexualmoral, de såg svarta och hispanics som särbehandlade och lågbegåvade barbarer. I gengäld ser många gängmedlemmar och kriminella i USA just asiater som lätta måltavlor för brott.

Baizou
Ideologin i de västerländska samhällena har blivit rigid. ”Idéernas korrekthet” är mycket viktigare än att lösa problem…
– Wang Tao Tao

På kinesiska internetforum diskuteras flitigt, och förundrat, västerländsk politik. Begreppet baizou har där myntats, ungefär med innebörden ”den vita vänstern” eller ”vita liberaler”. Med baizou-begreppet försöker kinesiska internetanvändare förstå den västerländska ”vänsterns” metamorfos. Istället för fokus på klass och imperialism framstår baizoun som fixerad vid invandring, miljö och HBTq-frågor. Det finns en implicit rasism i baizou-begreppet, etnomasochism och dylikt är något vita håller på med men främmande för kineser. Baizoun är ”den andre”, den som är det kineser inte är och på så vis bidrar till en tydligare bild av det kinesiska (det kinesiska präglas av disciplin och styrka men också sunt förnuft i jämförelse med baizoun). Men samtidigt finns en återkommande upprördhet över vad européer utsätts för av sina ”eliter” och av olika ”barbarer”. Så skrev exempelvis en internetanvändare i en av andra uppskattad postning:

There are towns in Britain that are completely under the control of Muslim extremists, who are openly using white girls as sex slaves under the eyes of gutless British policemen.

Dessa diskussioner tillåts, kanske rentav uppmuntras, av den kinesiska ledningen, men de tycks också vara genuint populära. Kineser ser på Väst och förfäras. Många kineser anlägger ett civilisatoriskt, historiskt perspektiv även på samtiden, och deras förakt för ”vita liberaler” är djupt. Wang Tao Tao skrev på forumet Zhihu.com att både politiker och kändisar i Väst är betydligt sämre än sina föregångare, och att de skyggar för stora frågor som invandringen till Europa och statsskulderna. Istället ägnar de sig åt trivialiteter. Han tog upp sådant som att de massiva övergreppen på brittiska flickor i Rotherham var något polisen inte vågade ingripa mot, och att USA inte har någon plan för hur den växande minoriteten av hispanics ska assimileras. Inga politiker vågar ens se tjugo år in i framtiden, istället ägnar de sig åt fantasier och poser. Detta är främmande det långa perspektivet på historia som man har i Kina. Politisk korrekthet gör att Europa och USA kommer gå under, och drivande här är den föraktansvärda gruppen ”vita liberaler”. Baizoun blir på så vis både en varning till andra kineser för att förvästligas, och ett löfte om kommande kinesisk hegemoni när Väst gått under på grund av baizous.

Vägen till den andliga pesten
The ideas of the Englightenment were just one of the many plagues that swept through Europe. At the time, reading Voltaire was a fad just like intentionally getting tuberculosis — it was an incurable illness at the time! — was a fad.
– Mr Liu

Ett intressant försök att spåra baizouns ideologiska rötter och historia är ”Fantasy Lover Mr. LiusThe Road to Spiritual Plague: The History of the Evolution of the White Left. Mr Liu är bitvis gapig och infantil, möjligen ett kinesiskt försök att imitera amerikansk internetkultur, men det finns också guldkorn i analysen. Inte minst ger fantasyälskaren oss en möjlig kritik av ”den vita vänstern” från vänster.

Liu går tillbaka till franskt 1700-tal, och dess ”sysslolösa klasser”. I sin sysslolöshet hittade de på mycket dumt och en hel del osunt. Lius beskrivning av dem påminner starkt om tidigare europeiska historieskrivningar med fokus på dekadens och feminisering. Aristokraterna läste Voltaire och Rousseau, och det var mode att skaffa sig tuberkolos. Voltaire med flera var lärda, oändligt mycket bättre än dagens baizous enligt herr Liu, men de hatade Europa och saknade lösningar på hennes problem.

Nästa generation var enligt Liu ung- eller vänsterhegelianerna. Här kommer ”absoluta idealismer” in i bilden, något vi känner igen från dagens politiskt korrekta. Mr Liu stämplar, i mina ögon orättvist, deras idéer som ”idealistiska dagdrömmar”, en kritik som för tankarna till Marx och materialismen. Mycket riktigt gör han också undantag för Marx, Marx var unghegelianen som tröttnade på dagdrömmeriet. Mr Liu beskriver Marx som en stenhård ung man, ”sick of the lies of love and tolerance”, han valde den revolutionära vänstern framför ”den vita vänstern”. ”The true Marxist always keeps their distance from the white left” skriver Mr Liu, man kan misstänka att han inte skulle uppskatta begreppet ”kulturmarxism” som synonym för ”den vita vänstern”. Med rätta, som Mr Liu visar har baizoun betydligt fler ideologiska rötter än en halvsmält marxism ställd på huvudet.

Mr Liu tar också upp de anti-borgerliga sentimenten hos Baudelaire, Maupassant med flera. Dessa sentiment var i grunden positiva och nödvändiga, men de har genomgått en lika negativ förändring som idéerna från Klages, Nietzsche och Hegel när de anammats av ”den vita vänstern”. Om de tidiga proto-baizous medvetet hade smittat sig själva med tuberkolos var det nu syfilis som var sjukdomen på modet. Mr Liu är här något på spåren:

From the third generation of the white left, the idea of sickness as a badge gains credibility. Illness shows ideological devotion.

Han identifierar en morbid aspekt i den framväxande baizoun, ett inslag av ”anti-liv” (jämför Nietzsches beskrivning av den asketiska prästen som typ). Det här morbida inslaget blir starkare med tiden, Mr Liu anser sig här finna en koppling till deras psykologi, sjukdomen som medalj är ”how they get people to notice them and self-satisfaction.” Han tar också upp Frankfurtskolan och Foucault som en generation av proto-baizous (med Foucault blir AIDS den sjukdom han kopplar till baizoun). Jämfört med vår tids baizous var de dock fortfarande lärda och kunniga. Den senaste baizou-generationen är i jämförelse med en Adorno eller en Foucault intellektuellt hjälplösa, de saknar deras bildning och koppling till ett klassiskt arv. Mr Liu skriver:

Due to the shallowness of white left education, they are unable to debate those on the right, whether conservatives or proponents of classical liberalism. This only exacerbates their fear, anger and isolation. If you don’t believe me, take a look at a comments section. If it’s a liberal site, the comments are closed! Conservative sites don’t give a fuck.

Herr Liu försöker sig på en materialistisk analys, vilket är nödvändigt om man inte ska se ”den vita vänstern” som en spöklik samling idéer som flaxar omkring utan koppling till människor och grupper. Han kopplar idéerna till en akademisk elit: ”…they rarely had to worry about where their next meal was coming from — they were financially protected from the realities of society”. Detta är ett första steg i en materialistisk analys, Mr Liu nämner också de trauman världskrigen var. Men en liten grupp akademiker med udda idéer är inte nog för att förstöra en hel civilisation. En materialistisk analys måste också identifiera de mäktigare intressen vars nyttiga idioter baizous varit. Dessa intressen har tillåtit dem att löpa amok, och samtidigt hållit dem tillbaka när de valt fel frågor. På så vis har baizoun formats som lera under en historisk process, inte minst av företrädarna för globalt finanskapital. Utgår man från Samuel Francis tankar om de moderna jättebyråkratierna och ”den nya klassen” som bemannar dem finns det också en organisk relation mellan ”den vita vänstern” och den nya klassen. Den nya klassens medlemmar formas under sin obligatoriska tid i akademin av den vita vänsterns idéer, baizous rör sig som fiskar i vattnet fram och åter mellan byråkratierna och akademin. Man kan också se baizou-idéerna som de idéer som legitimerar den nya klassens och det globala finanskapitalets projekt, och demoniserar deras utmanare. Samtidigt som de alltså är sällsynt dåligt lämpade att vara ideologi för en civilisation, den självförgörande aspekt Mr Liu spårar i idéernas historia leder snabbt till en civilisatorisk tuberkolos, syfilis eller AIDS. ”De vita liberalerna” förstör med illa dold glädje civilisationens immunförsvar.

En materialistisk analys av baizou skulle sannolikt också fokusera på kopplingen mellan konsumtionssamhälle, skådespel och postmodernism. Baizoun lever i en värld av idéer och sken, och det är möjligt först när skådespelet tagit form. En baizou i ett jordbrukssamhälle är svårare att föreställa sig. Samtidigt leder skådespelet till alienation och sådana psykopatologier som kan bidra till att förklara en del baizous. Skådespelet innebär för övrigt också att det är de mest spektakulära baizous som syns mest, och som diskuteras mest på kinesiska forum.

Sammantaget är baizou i varje fall ett intressant begrepp. Kinesiska internetanvändare förstår sannolikt sällan fullt ut bakgrunden till de spektakulära fenomen de ser på TV och internet, men som Mr Liu demonstrerar kan de ändå bidra med användbara insikter. Inte minst då utbildningen idag är bättre i Kina än i Väst, många kineser tycks ha bättre koll på europeisk konst- och idéhistoria än de flesta européer. Vilket även det är en följd av, och en förutsättning för, baizoufenomenet.

Vidare läsning

Mr Liu – The Road to Spiritual Plague
Uppgång och Fall – Kamrat Baizou
Peoples Republic of Spiritual Rednecks


  • 42
    Delningar