Vad innebär det egentligen att vara svensk? Det finns många svar på den frågan, de flesta utgår från vardagen och det är inget fel i det. Men om man väljer att se svenskarna som ett folk, med ett förflutet och med ett öde, kan det bli svårare. Man anar då också att ett folk som inte anser sig själva ha ett öde och en riktning löper stor risk att svepas bort av historiens vindar. Den italienske traditionalisten Julius Evola talade om att man måste välja en tradition, finna den bästa perioden i sitt folks historia. Vad gäller svenskarna skulle det kunna utgå från den frihetliga hedniska tiden, eller från Gustav II Adolfs försvar av tankefriheten i Europa. Man kan finna inspiration i hedendom eller kristendom, man kan också se den tänkta konflikten dem emellan som artificiell och skenbar. Oavsett vilket framstår goterna som intressanta. De finns med hos Spengler, när han talar om hur nordeuropéernas uppfattning av världen spelade en avgörande roll för den faustiska kulturens födelse var det i hög grad goterna han åsyftade. Goterna var också den arketypiska representanten för germanernas statsbyggande förmåga. De förenade hedniska och kristna element i sin religion, något Stephen Flowers beskriver närmare i läsvärda Mysteries of the Goths. De sågs under lång tid som en slags övermänniskor i det Europa de gjort så avgörande intryck på, till den grad att deras ättlingar hamnade i dispyter om deras arv. Det finns många skäl till att goterna bör vara av intresse för den som väljer sin tradition.
Gautica
Åttioåtta år efter syndafloden ankom Magog, Jafets son, till Scandza, jordens tak.
– Minnen av Scandza
Goterna står i centrum i Carl Oscar Anderssons roman Gautica. Det är på samma gång en myt, en idéroman och en historisk roman, ett ovanligt litterärt verk i ordets positiva mening. Handlingen följer goterna från mytisk urtid, då förfadern Magog anlände till Skandinavien/Scandza, till mer historisk tid då de splittrats i flera riken och slåss mot varandra. Element från både nordisk myt och Bibel vävs in i handlingen, på ett lyckat vis. Vi får följa den mytiske Berik under hans äventyr, inspirerad av den än mer mytiske förfadern Tanausis som nedslog en ond egypisk härskare. Både drakar och troll dyker upp, liksom profetior och symbolik.
Boken delas upp i tre delar. I den första står Berik i centrum, kring honom sådant som kampen mellan Asgedom och adogiterna, fäders synder, övergrepp och hämnd. I söder växer sig Rom allt starkare. Berik måste ta itu med världsliga utmaningar, men i gotisk anda nedträder han också i underjorden och söker visdom i trollens och drakarnas domäner. Berik är en sympatisk och inspirerande gestalt, som bland annat summerar den gotiska livsåskådningen på ett sätt som ännu ekar sant: vår dröm är frihet, vårt liv är ett ständigt strävande, ett bemästrande av utmaningar och en ständig kamp mot orätter och djävulskap.
I den andra delen möts goterna och Rom, nu ett rovlystet imperium som stelnat i död form och förtärts av tom njutning. ”Det inre är dött, det yttre ruttnar, likt det träd som slutet nalkas då saven slutat flöda.” Profetian säger att Gogs söner kommer förgöra riket, att vargens söner ska besegras av örnens. Här finns mycket fängslande mytologiskt stoft, sett både från romerskt och gotiskt håll. Goterna har nu en världshistorisk uppgift, att avsluta en cykel så att en ny kan påbörjas. Denna del är också psykologiskt intressant, med svek och förlorad kärlek. Alariks kamp med sin ångest spelar en roll i skeendet, liksom kampen mellan skyldigheterna i den lilla och den stora världen. Här stöter vi också på den både religiöst och filosofiskt intressanta gestalten Memfis hydra, representant för den röta som ansatt Rom, och samtidigt kontrasten till den gotiska andan. Där goterna förenar tradition och ödesmystik med riktning snarare än slutligt mål så är hydran en fiende till varje essens, ett väsen som härskar genom att göra människan rotlös och ”fri”. Den har kort sagt återvänt i vår tid i form av postmodernism och nihilism, ”allt som vardande är, skall jag vordet göra”. Mötet mellan Alarik och hydran är i varje fall både spännande och filosofiskt intressant, läsaren kommer sannolikt att börja använda uttrycket det vordna för att förstå sin omvärld.
I den sista delen möter vi istället goternas splittrade ättlingar, och deras kamp. Den gotiska tendensen att kämpa inbördes återkommer här, men också förmågan att se enheten bakom det skenbart splittrade. Den är återkommande genom Gautica, och gäller bland annat den skenbara konflikten mellan de många gudarna och den Högsta liksom mellan drakarna Skalijs och Mimurs respektive perspektiv. Politiskt innebär detta en förmåga att skapa försoning.
Sammantaget är Gautica en fängslande litterär helhetsupplevelse. Det är spännande historisk fantasy, men samtidigt finns inslaget av myt och idéroman. En dimension av civilisationskritik finns också för den som letar, hur förhåller sig exempelvis den gotiska livsåskådningen till moderna utopier och hur förhåller sig vår samtida civilisation till hydran? Hur bör Gogs och Magogs ättlingar agera idag? Ett positivt alternativ förs fram genom flera av huvudpersonerna. Inte minst språket ger läsningen en extra dimension. Det är arkaiskt, men inte tillkämpat och störande som ofta blir fallet, utan naturligt och levande. I likhet med den fornnordiska förlagan är det på samma gång poetiskt och kraftfullt (ett exempel valt på måfå kan vara ”ryktet spred sig snabbt därefter om mäktiga krigare från norr, vilka hade fostrats i björnens hårda och snörika himmelsstreck”). Symboler används på ett lyckat sätt. Detta är kort sagt en både spännande och intressant roman, som rekommenderas varje yverboren goterättling. Förhoppningsvis kan den också inspirera andra till liknande projekt, inte minst användandet av myt och symboler är värdefullt liksom valet av vår egen historia och mytvärld.
Vi införskaffar boken bland annat här: Gautica
Om skribenten: Joakim Andersen
