Lars Holger Holm är en av vår tids mest läsvärda svenska författare. Han är en författare som kan skriva om snart sagt vad som helst, och även gör det. Bara bland de böcker jag själv recenserat finner vi bland annat en skönlitterär skildring av Konstantinopels fall, en kritisk och initierad studie av modern konst, och en antifeministisk satir betitlad Kärringstaten. Bland hans nyaste böcker hittar vi Incidents of Travel in Latin America, utgiven på Arktos och skriven på en engelska lika tilltalande som Holms svenska.
Boken är tillägnad ensamma vandrare (redan detta är en ordlek, planetai betyder ”vandrare” och Holm tillägnar den ”all Lonely Planets”), och i den följer vi Holms resor i Sydamerika. Givet att den är drygt 360 sidor framstår detta som en utmaning, går det att skriva så långa reseskildringar utan att det blir tråkigt? Lyckligtvis kröns författarens försök med framgång, inte minst eftersom det på samma gång är en reseskildring och mer än en reseskildring. Det finns en dimension av klassisk reseskildring, där Holm besöker intressanta och vackra platser och städer och beskriver det med sitt karaktäristiska språk. Så här skildrar han exempelvis mötet mellan naturens krafter och det heliga, en kyrka som överlevt ett vulkanutbrott nära Paricutin:
…only its roof and the upper part of its tower have remained above Earth; the rest is buried by lava. However, while the lava relentlessly moved on, the church walls resisted the pressure and didn’t cave in so that today one can actually descend into the interior of the church through its tower. Walking the floor of this abandoned temple is like treading a man-made piece of Heaven locked in a permanent embrace by Mother Earth.
I andra stycken känner vi igen Holms humor. Som ren reseskildring är det alltså givande, och väcker ett intresse att besöka flera av de platser som beskrivs. Flera av dessa är mindre kända, och återfinns bland annat på Puerto Rico, i Honduras, i Colombia och Belize. Det är vacker natur, det är maya- och inkaruiner, det är gamla spanska städer och det är stränder. Holm beskriver också, på samma gång underhållande och matnyttigt, de vedermödor och utmaningar som väntar turisten på olika platser. Vi får veta hur det är att åka buss i stora delar av regionen, en inte alldeles angenäm upplevelse om man inte vill ha grannpassagerarens hästsvans i munnen och lyssna på soniska krig mellan busschaufförens och medpassagerares musikanläggningar. I en incident utsätts Holm också för ett brutalt rån, där en machetes upprepade närkontakt med hans panna bekräftar att han har en robust skalle. Korruption och fattigdom är utbredd i flera av de länder han besöker, både natur och människor kan vara dödliga.
Här har boken en andra dimension, utöver den rena reseskildringen. Holm intresserar sig för samhälle, kultur och antropologi. Vi får en inblick i fattigdom och korruption, men också i den starka kärleken till musik som präglar Colombia (på gott och ont för den västerlänning som ibland vill sova). Holm beskriver de ofta traditionellt sinnade indianerna i de länder han besöker, men också de intressanta garifunas. Dessa är ättlingar till afrikaner som hamnade i Karibien och Centralamerika, med ett märkbart indianskt inslag. Deras egna legender gör gällande att de aldrig varit slavar och de är än idag frihetsälskande och självständiga. Holm besöker också Galéras, ”världens ände” på Dominikanska republiken, befolkat av ättlingar till spanska romer, pirater och slavar. Han stöter på ett betydande antal ”expats” från både Europa och USA. Holm reflekterar kring det mesta under resorna, bland annat politik. Det visar sig att han är tämligen libertariansk, men med anarkistiska tendenser (dock noterar han att anarkism fungerar bäst på det individuella planet, mindre så för hela samhällen). I intressanta stycken diskuterar han varför man reser, och noterar att det bland annat kan grusa ens fördomar. Detta avsett om dessa fördomar sedan är det politiskt korrekta ”alla är likadana” eller inte, Holms skildringar inte minst av synen på sex och relationer i de regioner han besöker visar tydligt att alla kulturer inte är likadana. Han tar därför också upp den utbredda prostitutionen i vissa av de städer han besöker. Ett genomgående tema är annars kärleken, boken innehåller en kärlekshistoria som spänner över flera kapitel och även några länder.
En spännande dimension är den andliga. Holm nämner att det i vissa regioner äger rum ovanligt många UFO-observationer (vilket blir intressant mot bakgrund av von Dänikens teorier om just Sydamerikas förhistoria). Mötet med Sydamerika tycks väcka något till liv hos vår färdande författare, bland annat reflektioner kring och en känsla av släktskap med eller ursprung bland stjärnorna (Peter Hitchens har beklagat att den moderna människan inte längre ser stjärnorna om natten, det gäller inte Holm för vilken stjärnhimlen är både närvarande och meningsfull). I mångtydiga stycken får han visioner av en himmelsk varg, där det ena ögat är den milda Månen och det andra den onda Venus. Intressant är också den acedia eller Doppelgänger som tycks förfölja honom under en period. Vad som egentligen sker får man inte klarhet i, men fascinerande är det.
Sammantaget är det en intressant och spännande reseskildring, oavsett vilken av dess dimensioner man fastnar mest för. Den som uppskattar Lars Holger Holms språk och funderingar om högt och lågt gör väl i att även följa hans resor genom Latinamerika. Och sedan kanske även gå i hans fotspår, kontinenten framstår som synnerligen värd ett besök.
Om skribenten: Joakim Andersen
