Det goda samhället är ett initiativ väl värt att bekanta sig närmare med, i synnerhet Mohamed Omars och Patrik Engellaus texter är givande. Engellau skiljer sig också från de flesta kritiker av den förda politiken genom att han har en utvecklad teori om orsakerna till den. Engellaus välfärdsindustriella komplex påminner på flera vis om Samuel Francis beskrivning av ”den nya klassen”, även om den endast utgör en del av den. Det är kort sagt en förklaring som rör sig bortom de rena idéernas nivå, ”vänstern blev galna”, och söker mer strukturella och historiska svar, ”det växte fram ett välfärdsindustriellt komplex med egna intressen och egen världsbild”. Nyligen beskrev Engellau hur ”vanliga svenska orter som Flen och Laxå förvandlas till migrationsgetton där främmande kulturer praktiskt taget ersätter allt svenskt”. Gissningsvis gör han sig här till talesman för en växande grupp svenskar, vilka inte reagerar med liknöjdhet på en alltmer synlig och uppenbarligen permanent förändring av stadsbildens demografi. Dessa resonerar gissningsvis också alltmer i termer av att ”jag struntar faktiskt i ”om dem sköter sig” eller om de betalar skatt, det här är inte okej”. Liberalismens begreppsapparat kan inte identifiera folkutbyte, men detta innebär inte att folkutbyte inte finns eller att det inte finns en viss punkt vid vilken det blir ett problem och inte längre kan accepteras.

Metapolitik handlar i hög grad om att introducera och befästa nödvändiga koncept. Detta är i grunden en hel vetenskap, där man kan dra lärdom av både psykologi och marknadsföring. Ett sådant koncept är folkutbyte, detta är ett begrepp som bör hamras in om man ser det som ett problem. En nödvändig förutsättning för att problembeskrivningen sedan kan leda till handling är de galna åren. Konsensus måste etableras vad gäller att svensk politik sedan slutet av 1900-talet präglats av kollektivt vansinne och därför inte varit legitim. Man kan dividera om ifall detta endast gällde politiker- och journalistklassen eller om folket också drabbades av den kollektiva psykosen, detta är dock sekundärt (opinionsundersökningar tyder i varje fall på att den förda migrationspolitiken aldrig haft folkets stöd). Kan man etablera koncepten folkutbyte och de galna åren blir resultatet att följderna av den förda politiken framstår som illegitima, rentav illegala. Det blir då också möjligt att upphäva dem.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.