Vi lever i ett samhälle som uppenbarligen inte är friskt. Symptom på denna sjukdom är bland annat det pågående folkutbytet, den föraktansvärda populärkulturen, epidemin av utbrändhet och den havererade skolan. När en diagnos ska ställas kan Byung-Chul Han bidra med värdefulla perspektiv.
Tysk-koreanske Han är en av samtidens mer givande filosofer. Han är influerad bland annat av Heidegger, och har ifrågasatt flera av samtidens förgivettaganden. Om Obama har Han exempelvis sagt att han är tveksam till om den amerikanske presidenten överhuvudtaget har någon makt, han har också beskrivit relationen mellan Facebook och den likriktade narcissismen. På många sätt återknyter han till det bästa i europeisk filosofisk tradition, föga förvånande då han bland annat studerat tysk litteratur och katolsk teologi.
Trötthetssamhället
De flesta av oss spenderar en stor del av tiden på arbetet, men arbetet lyser ofta med sin frånvaro både i kulturen och debatten. Så inte för Han. I den lilla boken Trötthetssamhället analyserar han det moderna informations- och prestationssamhället, och de sjukdomar det orsakar.
Han menar att vi lever i en ny tidsålder. Om den närmast föregående kunde kallas den immunologiska, med gränsdragningen mellan egen kropp och yttre hot som paradigm, så lever vi idag i något annat. Det handlar idag snarare om ett övermått av positivitet, kopplat till en oförmåga att sätta gränser. Byung-Chul fokuserar på denna oförmåga i arbetslivet, och de patologier den där leder till, men situationen är densamma på samhällelig nivå. Massinvandring är ett av uttrycken för detta övermått av positivitet, Baudrillard talade om fetman hos alla rådande system, Stiegler om ett samhälle oförmöget till koncentration och bildning, Robert de Herte om det deprimerade samhället. Byung-Chul fokuserar på utbrändhet, depression och neurala diagnoser som ADHD, men som synes handlar det om närbesläktade fenomen.
Övermåttet av det Han kallar positivitet, det lika, yttrar sig också i att Foucaults disciplinerade människor ersatts av prestationssubjekt, med ledord som egenansvar, initiativ och motivation. Prestationssubjektets liv reduceras lätt till arbete, hon blir det Han kallar ett animal laborans, ett arbetande djur. Och som Evola beskrivit är arbete och handlande inte nödvändigtvis samma sak, det enkom arbetande och konsumerande livet inte längre fullt ut mänskligt.
I prestationssamhället antas allt vara möjligt, vilket också innebär att kategorin den misslyckade eller förloraren gör entré i det offentliga medvetandet. Rädslan för att hamna i denna kategori driver många att bränna ut sig själva, rädslan för att associeras med förlorarna bidrar till den i många länder redan starka konformismen vad gäller allt från konsumtion till politik.
Vita contemplativa
Av brist på lugn och ro leder vår civilisation till ett nytt barbari.
– Nietzsche
Byung-Chul beskriver övermåttet av intryck i informationssamhället, vilket även det reducerar människan till ett hyperaktivt, multitaskande djur. Att vara människa är att kunna kontemplera, Han skriver att all kultur förutsätter djup uppmärksamhet, rentav djup leda. Sådan leda har gjorts omöjlig i det hyperaktiva samhället.
Intressant är att Han delvis förespråkar en återgång till föregående epok, den immunologiska, till förmågan att sätta gränser. Han talar om nödvändigheten av de ”utestängande instinkterna” mot påträngande intryck. Likt på sin tid Günther talar han om förmågan att säga nej, detta kan idag handla om allt från konsumtion och stress till folkutbyte. Både människor och kulturer har rätt till lugn och ro, att kunna kontemplera och blicka inåt, och det senmoderna övermåttet av positivitet förvägrar dem det. Men det handlar alltså inte bara om att sakta ner något, utan om att återupptäcka vita contemplativa, det uppmärksamma och reflekterande livet. I The Scent of Time tar Byung-Chul också upp den oneiritiska dimensionen, den tredjedel av livet vi spenderar i drömmarnas riken sågs tidigare som meningsfull och viktig men har idag invaderats av animal laborans även den. Att slockna efter arbetet är inte att i egentlig mening sova.
Sammantaget är Byung-Chul Hans civilisationskritik alltså av betydande värde. Detta gäller både på individnivå, med fenomen som utbrändhet och depression, och på kollektiv nivå. Samma oförmåga att säga nej och dra gränser driver på båda nivåer fram patologiska situationer. Han läses med fördel ihop med Evola och andra traditionalister, liksom med analyser av den saknade djupdimensionen i det senmoderna samhället (exempelvis Fredric Jameson).
Om skribenten: Joakim Andersen
