En blogg jag börjat följa är Invandring och mörkläggning. Den drivs av Karl-Olov Arnstberg, pensionerad professor i etnologi, och Gunnar Sandelin, socionom och journalist. De båda herrarna har också skrivit flera böcker om vårt lands pågående härdsmälta, nyligen en med titeln Nötskalet.

Texterna är välskrivna och genomsyras av ett perspektiv som är mer djupgående än en del annan invandringskritik. Det är inte minst ett historiskt perspektiv, där vår samtid betraktas med utgångspunkt i de ”lagar” som gäller för samhällen. Själv har jag inte minst utbyte av de artiklar där etnologen Arnstberg analyserar vår samtida, märkliga kultur, med sådant som nyspråk och offerliturgi. Denna ansats att betrakta vår kultur nyktert och på visst avstånd är något vår offentlighet skulle må väl av. Arnstberg tvekar heller inte att yttra obekväma sanningar, så kan han skriva i en lista med rekommendationer för att bryta Europas pågående undergång:

Sluta mobba vita män, det är de som är bäst på att bygga den samhällstyp som de flesta vill leva i.

Han tar också upp sådant som situationens allvar, Europas pågående undergång, och feminismens problematiska effekter för det samhälle där den praktiseras. Här finns kort sagt det civilisatoriska perspektiv som ofta saknas i svensk offentlighet.

Bloggen publicerar ibland också gästkrönikor, senast en av Johannes Divinius med titeln Kommer högern tillbaka? Det är en läsvärd analys både av konflikten mellan SD:s Mattias Karlsson och Motpols Daniel Friberg, och av SD:s bristfälliga metapolitiska strategi.

Sammantaget är Invandring och mörkläggning alltså väl värd ett besök.

Vi avslutar med ännu ett lästips som är relevant för den som vill förstå vad som hänt Sverige och vad som kan göras åt det. Det handlar om texten Sveriges kulturradikala experiment av professor Claes G Ryn, publicerad på Föreningen Heimdal. Ryn tar bland annat upp de svagheter som gjorde att svensk borgerlighet och ”höger” var så sällsynt oförmögen att värja sig mot 1968.

Tipstack till herr A.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.