Machiavelli betraktas idag ofta som en av de banbrytande politiska tänkarna, men lika intressant är hans samtida och vän Francesco Guicciardini (1483-1540). Guicciardini gjorde karriär bland annat som ambassadör till det spanska hovet och rådgivare både åt påven och Alessandro de Medici. Han skrev bland annat ett uppskattat verk om Italiens historia, och en samling maximer. Guicciardinis maximer är givande för den som vill förstå det politiska, bland annat är hans politiska antropologi baserad på en längre karriärs erfarenheter. Det finns flera likheter mellan Guicciardini å ena sidan och Sun Tzu och stoikerna å den andra.

Republik och demokrati

Distrust those who talk loudly of liberty, for nearly all of them, aye all of them without exception, have their own ends to serve.
– Guicciardini

Guicciardini beskriver människan som av naturen god, samtidigt betonar han att hon är skör och därför behöver stöd i form av lagarnas belöningar och straff för att inte handla illa. Vi finner samma spänning mellan tron på republik och misstron till den breda massan hos Guicciardini som hos USA:s grundare. Så skriver han om folket:

To speak of the people is in truth to speak of a beast, mad, mistaken, perplexed, without taste, discernment or stability.

Han är också medveten om massans tendens att hata familjer som hans egen:

Under a popular government it is in the interest of families like ours, that what are called the Great Houses should be preserved; for as these are hateful to the people, we are in consequence favourably regarded by all. But were they to be destroyed, the hatred that the people bear to them would be turned against us.

Men han ser samtidigt republiken som ett gott system i många situationer, man kan här se den som en institution som ordnar den annars amorfa massan. Guicciardini förebådar på sätt och vis Hoppe när han betonar att de goda institutioneras mål inte är ”demokrati” utan frihet och säkerhet:

It is not the fruition of free institutions, that every man should govern (for none ought to govern save such as are fit and worthy), but that good laws and ordinances are observed…. what brings so much trouble on our city is that men are not content to be secure and free, but are never at rest unless they themselves govern.

En guicciardinsk analys av dagens Sverige skulle sannolikt utgå från att en ansvarslös invandringspolitik politiserat grupper som helst borde undvika politiken.

Samtidigt ser han inte specifika institutioner som naturgivna för alla tider och alla folk. I vissa sammanhang kan en furste vara av godo, bland annat är det bättre för ett underkuvat folk att kuvas av en furste än av ett främmande folkstyre. Furstar har också lättare att få bra tjänare än påvar, eftersom påvar är så kortlivade. Viktigt är också att fursten inte är girig, eller börjar ägna sig åt handel och monopol. Guicciardini menar också att ”commonwealths” i jämförelse med furstar kan inrikta sig för mycket på framtida vinster, och glömma det man har här och nu.

Politisk psykologi

There is a wide difference between having your subjects discontented and having them desperate.
– Guicciardini

Guicciardini intresserar sig mycket för kopplingen mellan psykologi och politik. Han menar exempelvis att anseendet är centralt. Intressant är också att människor minns oförätter betydligt bättre än det goda andra gjort dem. Detta kan bidra till att förklara etniska konflikter, det innebär också att man bör undvika att begå just oförätter. Guicciardini varnar bland annat för att förolämpa större grupper i onödan, sannolikt ett relevant råd för många systemkritiker:

…if you would taunt a man, do not vilify his country, his family or his kinsfolk.

I likhet med Sun Tzu menar han att det intryck vi ger kan vara viktigare än verkligheten:

…authority, if it be rightly used, will make you feared beyond your actual resources.

Så menar han att den gode ledaren behöver ett mått av stränghet, men att detta inte behöver slå över i grymma straff. Detta dock under förutsättning att hans rättskipning är effektiv, och att brottslingar inte kan smita från straff. Samtidigt menar han att man ibland är tvungen att utkräva hämnd, just för att inte ge fel intryck:

Revenge springs not always from hatred or from a cruel disposition, but is sometimes necessary, to the end that others may be taught by example to beware how they injure us.

Intressant är att Guicciardini menar att människan drivs mer av hoppet än av fruktan, och att detta bör påverka hur fursten belönar de sina. Det kan också förklara styrkan hos den amerikanska drömmen:

…it is our nature to be more moved by hope than fear, the example of one whom we see abundantly rewarded cheers and encourages us far more than the sight of many who have not been well treated disquiets us.

Han menar också att människor snabbare glömmer det goda man gjort dem i det förgångna än det goda de räknar med här och nu. Vi bör för det allra mesta vara ärliga, och endast i akuta undantagsfall fara med osanning. Till den som planerar att ”göra en pudel” säger han:

..a confident assertion or denial will often perplex and puzzle the brains of him who hears you…

Angående konspirationer skriver han:

…most men are either fools or knaves, we run excessive risks in making such folk our companions…

Stoicism och humanitas

Since there is nothing so well worth having as friends, never lose a chance to make them.
– Guicciardini

Guicciardini utgår från en tämligen traditionell europeisk människosyn. Han menar att vi har mycket att vinna på att framstå som hederliga och goda, men också att det hänger samman med det goda livet. Det han varnar mest för är den potentiella effekten av rikedom och överdriven äregirighet, samtidigt som han inte ser strävan efter makt och ära i sig som något negativt. Han återkopplar till en äldre människosyn:

How true the saying of the ancients that ”Place shows a man!”

Framgång, ”Place”, är en utmaning. Om rikedom skriver han:

Prosperity is often our worst enemy, making us vicious, frivolous, and insolent, so that to bear it well is a better test of a man than to bear adversity.

Den ensidiga äregirigheten beskriver han som förhatlig, de värden man då riskerar är:

…conscience, honour, humanity and all else that is good.

Man kan misstänka en direkt påverkan från stoikerna när Guicciardini beskriver den rätta inställningen till världslig framgång:

In this world no man can choose the station into which he shall be born, his surroundings, or the measure of fortune he is to enjoy. Wherefore, in commending or condemning, we are not to consider in what circumstances we find a man, but the manner in which he bears himself therein.

Detsamma gäller hans råd vad gäller de mänskliga drifterna:

Far higher satisfaction will be found in controlling than in satisfying the passions.

Han ser också modet som en god egenskap, företrädesvis i kombination med visdom:

Foolhardy we may call the man who rushes blindly into dangers without discerning their true character. Him we name brave who recognizing dangers fears them no more than he should.

Tid och tur

…use the benefits of time.
– Guicciardini

Guicciardinis perspektiv är intressant inte minst på grund av den roll han ger tidsfaktorn och detaljerna. Han kritiserar den som vill imitera Rom, eftersom vi inte har Roms omständigheter. Det som är bra i en situation är inte bra i en annan, den som i ett krig blir hjälte på grund av sin försiktighet har på sätt och vis haft tur att inte ha hamnat i ett krig där det var dådkraft som krävdes. Det handlar för Guicciardini om att kunna gripa rätt ögonblick.

Samtidigt är han medveten om det partikulära, det som gör varje situation unik. Han understryker att det i historien inte finns några järnlagar, det finns alltid undantagssituationer:

…nearly all of them are marked by some singularity or exceptional quality due to difference in their circumstances, making it impossible to refer them all to the same standard… these differences and distinctions will not be found set forth in books, but must be taught by discretion.

För att kunna identifiera dessa undantag krävs en viss sorts intellekt, vilket gör att utbildning i sig kan vara av ondo för många:

Learning grafted on a weak intellect, if it does not injure, will certainly not improve it…

Guicciardini samlar dessa idiosynkratiska egenheter hos historien under namnet Fortuna. Han skriver:

…in human affairs, Fortune rules supreme…

Detta innebär, bland mycket annat, att man alltid bör ha en reservplan, och inte bli alltför pessimistisk när det kan se mörkt ut. Ett intressant inslag hos Guicciardini är också ett tidsperspektiv motsatt det katastrofbetonade. Nedgångar tar ofta längre tid än man först kan tro. Han skriver:

All things destined to perish, not by sudden violence, but by a gradual wasting and natural decay, have a far longer term allowed them than at first sight would be supposed.

Sammantaget är det i varje fall en givande samling maximer, inte minst som komplement till Machiavelli. Vi finner dem bland annat här:

Councels and Reflections

Relaterat

Machiavelli och det politiska
Machiavelli och Fursten
Leo Strauss och den politiska filosofin
von Treitschke
Det politiska som subversivt begrepp
The Modern Prince – excerpter

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.