Till den faustiska civilisationens försvar

Historia, Kultur, Metapolitik, Okategoriserade

Följande inlägg bygger på introduktionen till Spengler: http://oskorei.webblogg.se/040206080328_introduktion_till_oswald_spengle.html

Faustisk och magisk högkultur
Grundtanken i Spenglers vision av historien är att varje högkultur är att betrakta som en organism. Varje högkultur har en livstid, och varje högkultur är unik. Vi tillhör den faustiska högkulturen, de arga pöblarna som bränner danska flaggor tillhör den magiska/magianska högkulturen.

Varjr högkultur kännetecknas av hur den ser på världen/rummet. Antikens rumupplevelse byggde på kroppar, den magiska vidareutvecklade detta till att se världen som en grotta (en ihålig kropp), och den faustiska tog steget och sprängde grottan och ser istället världen som oändlighet. Detta har djupgående konsekvenser för varje högkultur även när det gäller synen på historia, personlig autonomi, själen, politik, och så vidare.

Det är i grunden detta konflikten kring Jyllands-Posten handlar om. För en faustisk person är världen oändlig, och man befinner sig som ett centrum i denna. Detta skapar ofta ångest, men det skapar också en känsla för personlig autonomi och frihet. Den faustiska högkulturen är sannolikt den med störst medvetenhet om historien, och om rymden. Det är också en högkultur som ganska snart under sin livstid kom att se yttrandefrihet som något fundamentalt positivt.

För en magisk person befinner man sig däremot i en grotta, där skeenden styrs av mystiska krafter (ganska snart under den magiska högkulturens liv nådde detta en logisk konklusion i islam. Man får komma ihåg att den magiska kulturen är äldre än islam, men eftersom islam kunde uttrycka dess grundläggande ideer på ett mer logisk sätt så konverterade ”magianer” till den nya religionen i mycket stora antal i början). Tanken på personlig autonomi och yttrandefrihet är inte lika centrala då, utan man kommer att se det positiva och andliga innehållet i underkastelse.

För Spengler är ingen högkultur egentligen bättre än någon annan. Yttrandefrihet kontra underkastelse är mänskliga skapelser. Men det är uppenbart att när man placerar en stor grupp magianer och en stor grupp faustier i samma nation, kommer det att orsaka konflikter.

Det hela kompliceras av att de båda högkulturerna är i olika fas av sin utveckling. Den faustiska högkulturen har just gått in i civilisationsfasen, och har några hundra år kvar. Den magiska högkulturen däremot hade slutet på sin livstid runt år 900 enligt Spengler. Detta innebär i så fall att den inte längre är kapabel till kreativitet eller nyskapande. Det som vi därför kan uppleva som vitalitet och traditionalism, när människor bränner ambassader eller går ut i heligt krig, är därför i grunden något helt annat. Det är snarare nivellering, kollektivism och strävan till likhet.

Hotet mot den faustiska högkulturen
Liksom alla organismer kan högkulturer dö i förtid. Om dess celler rent fysiskt utraderas, innebär det slutet för dem. Detta har hänt flera kulturer genom historien. Om deras celler istället tvingas samexistera med celler som tillhör andra högkulturer innebär det att resurser som borde lagts på förverkligandet av högkulturens inneboende möjligheter, istället läggs på annat.

Den faustiska högkulturen har några inneboende problem. Känslan av att historien är ett projekt kan ofta drivas så långt att det blir skadligt. Den moderna vänstern är ett tydligt exempel. Det finns en stark faustisk kärna i vänstern, som går ut på att man inser att klassamhället och föråldrade privilegier och fördomar förhindrar att de dugligaste tar del av den faustiska marschen mot stjärnorna. Duglighet istället för börd eller klass, så identifierar Spengler kärntanken i den faustiska socialismen. Problemet är att socialismen består även av andra tendenser. Dels det som Yockey kallar Michelelementet, de sociala strata som helt enkelt är för primitiva för att ta del av den faustiska högkulturen. Dessa känner alltid ett främlingskap för hela det faustiska projektet, och känner sig mer hemma i antikens eviga nu med alla dess kroppar. Deras socialism är ”kniv och gaffel”-socialismen, den socialism som präglas av avundsjuka och motvilja mot ordning och disciplin. I vår tid har de gjort sällskap med feminister, queerteoretiker, postkolonialister, et cetera (därmed inte sagt att det inte finns en faustisk feminism). Detta är ”mängden” med dess ”begär” som vissa autonoma teoretiker har som sitt ideal. Det andra elementet är det som Yockey och MacDonald identifierat som ett magiskt element i socialismen, och som blivit särskilt tydligt efter ’68, med queerteori, radikalfeminism, etnomasochism och mångkulturalism som symptom för ett antivästligt etos.

Den faustiska känslan av oändliga möjligheter kan även vändas mot själva den materiella och demografiska basen för högkulturen själv. Med god vilja kan man tolka en del massinvandringsförespråkare på det viset. Det handlar om en faustisk inställning även till själva befolkningsmaterialet, en känsla där även det är öppet för ”trial and error”. Man kan släppa in en miljon magianer och göra dem till faustier. Man kan ta in två miljoner till. Varför inte någon miljon från den siniska kulturen? Och så vidare. Problemet är att man då drabbats av hybris, och tappat förståelsen dels för den organiska verkligheten som högkulturerna bygger på, dels för hur långsamt assimilering av större grupper faktiskt går. Man missar också andra sammanhang, men utifrån ett rent spenglerianskt perspektiv är det svårt att kritisera dessa. Man får komma ihåg att vi är en hel massa olika saker, inte bara faustianer. Vi är även germaner, vi tillhör en fysisk-antropologisk typ som funnits här sedan Övre Paleolit, vi är indo-europeer osv. Spenglerianismen måste alltså kompletteras med indo-arisk traditionalism och etnopluralism för att fånga hela den mångfacetterade verkligheten.

Och det är väl här socialisternas stöd för massinvandring, och för politisk islam i Europa, kommer in också. Man missar att en allians med dessa är omöjlig. De kommer inte att bli socialister, av den enkla anledningen att socialismen är en inom-faustisk angelägenhet. Enstaka individer kan attraheras av vår världsbild och vår högkultur, såsom Ayaan Hirsi Ali eller Zanyar Adami (jodå, killen är genomsyrad av faustisk världsbild, oavsett om han vill det eller inte), men inte hela befolkningsgrupper. Men eftersom man så förtvivlat gärna vill att de ska bli socialister medverkar man till en situation där vi får en magiansk närvaro i Europa som är så stor att den hotar hela det faustiska projektet.