Migrationen från Tredje världen till Europa har på kort tid ökat närmast explosionsartat, och kan nu inte beskrivas som annat än en folkvandring. Till Sverige kommer ungefär tusen människor om dagen, till Tyskland räknar man med att det i år kommer 1,5 miljoner. Det finns heller inget som talar för att flödet kommer avta, så länge inte Europas länder ändrar sin gränspolitik. Detta leder på kort sikt till stor press på samhället, både nationellt och lokalt, när det gäller att ordna med logistiken i form av bland annat bostäder. På längre sikt riskerar det leda till välfärdsstatens avveckling, etniska konflikter, och ursprungsbefolkningarnas förvandling till minoriteter. Detta är kort sagt historiska brytningstider, men för att kunna förändra måste vi först förstå dem. Vi kommer idag att fokusera på massmigrationens geopolitiska aspekter, för att senare ta upp massmigrationens meta- och sociopolitik.
Geopolitik
To be an enemy of America can be dangerous, but to be a friend is fatal.
– Henry Kissinger
Europas geopolitiska gräns sammanfaller inte med Medelhavet, ett tryggt Europa förutsätter stabilitet i både Nordafrika och Levanten. Detta är inget nytt, tyska geopolitiker inkluderade inte sällan Levanten i Mitteleuropa och sina geopolitiska projekt, Thiriart beskrev Sahara som Europas södra gräns. Inte bara av nostalgiska och humanitära skäl är det av intresse för Europa vad som händer med de öst- och sydkristna.
Av detta drar vi också slutsatsen att Europas intressen och den amerikanska ledningens är diametralt motsatta. I Europas intresse ligger stabila stater i Nordafrika och Levanten, bland annat kapabla att försvara sina gränser mot migration och transnationella rebellrörelser. De senare företräds idag främst av radikal islamism med wahhabitiska förtecken. Det ligger aldrig i Europas intresse på lång sikt att gynna en sådan transnationell rörelse för att uppnå kortsiktiga mål. Kostnaderna är för direkta och omfattande.
Just detta ligger däremot i USA:s intresse. Så har USA aktivt samarbetat med och understött radikal islamism för att förstöra mer sekulära arabnationer som Libyen och Syrien. Resultatet är skapandet av vulnus, öppna geopolitiska sår i Nordafrika och Levanten. Humanitärt har följderna varit fasansfulla, även realpolitiskt handlar det om stora förluster för Europa i form av ökad migration, skapandet av islamistiska basområden, och återvändande jihadister. Det är enbart den femte kolonn av NATO-lojala politiker och media som utgör Europas ”elit” som kunnat dölja detta faktum. Man kan här utan omsvep tala om kollaboratörer, vars lojalitet inte ligger hos Europa och hennes folk.
Mellanösterns legitimitetskris
We are going to get into the business of destroying states.
– Paul Wolfowitz
Kopplat till detta är det som kan kallas Mellanösterns legitimitetskris. Kärnan i denna är föreställningen att det är omöjligt att i Mellanöstern skapa ett gott samhälle och en önskvärd framtid, i synnerhet för religiösa minoriteter men i växande grad även för majoriteterna. Denna föreställning är historiskt sett relativt ny, och har inte försvagats när mer eller mindre välfungerande stater som Libyen, Irak och Syrien slagits i stycken. Här har den amerikanska politiken som synes spelat en negativ roll.
Legitimitetskrisen bidrar till migrationsflödet även i mottagarländerna. Så har nämligen de historiska freds- och anti-imperialistiska rörelserna mentalt kapitulerat, och accepterat att en god framtid är omöjlig i Mellanösterns och Afrikas samhällen. Lösningen blir då att flytta människorna till Europas stabila stater, hellre än det tydligen orealistiska projektet att göra Mellanöstern och Afrika till stabila och trygga regioner. Detta är i grunden en rasistisk föreställning, samtidigt som den just därför bär på en inneboende motsättning.
Aktörerna
Now listen you, people of NATO. You’re bombing a wall which stood in the way of African migration to Europe, and in the way of Al Qaeda terrorists. This wall was Libya. You‘re breaking it. You’re idiots, and you will burn in Hell for thousands of migrants from Africa and for supporting Al Qaeda. It will be so. I never lie. And I do not lie now.
– Qadaffis sista varning till Europa
USA:s politik har förstört stater och framtidstro i Mellanöstern, och på så vis bidragit till migrationskrisen. Det finns dock tecken på att atlanticistiska intressen även på andra vis bidragit till, och aktivt styrt, folkvandringen. Anne Williamson på LewRockwell lyfter fram hur amerikanska agenter finns med bland människosmugglarna, och hur strömmen medvetet dirigeras att ta vägen via Makedonien, Serbien och Ungern. Tre länder som fört en alltför självständig politik vad gäller Ryssland och/eller EU-projektets värdegrund.
En central aktör i amerikansk utrikespolitik, valutaspekulanten George Soros, har också spelat en viktig roll i migrationskrisen. Hans utsända har i flyktinglägren i Mellanöstern delat ut manualen W2EU, Welcome to Europe, komplett med beskrivning på arabiska av hur man genomför resan norrut. Även om Williamson delvis kan överdriva tycks det alltså finnas en medveten agenda i delar av den amerikanska eliten att Europa utsätts för denna folkvandring just nu.
The sad reality is simple: the EU is a US colony, run by US puppets who are simply unable to stand up for basic and obvious European interests.
– The Saker
Vad kan man då vilja uppnå med den? En effekt är att besvära Ungern, Serbien och Makedonien, Williamson menar att tanken också kan vara att initiera en konflikt i Serbien och Makedonien med hjälp av sådana islamister som följer med de övriga migranterna. En sådan konflikt skulle sedan kunna urarta till en etnisk konflikt mellan lokala albaner och de ortodoxa folkgrupperna där. Atlanticisterna misslyckades i sina försök att provocera fram både en ”färgrevolution” och en etnisk konflikt i Makedonien, men kan ha planer på att försöka igen.
Vad gäller tanken att besvära Ungern stöds denna teori av det snabba och samspelta mediala agerandet där. Det kan också finnas en vilja att bestraffa Tyskland för dess antydningar till självständig östpolitik. Sputnik återger bland annat hur få procent av tweets på temat #RefugeesWelcome+Germany som överhuvudtaget härrör från tyskspråkiga länder. Det finns tydliga tecken på försök att manipulera och ”skapa” en virtuell opinion. Detsamma gällde den mycket välkoordinerade mediala kampanjen i exempelvis Sverige under migrationskrisens inledning.
En långsiktig plan torde också vara att angripa de europeiska nationalstaterna. Krisen ”kan bara lösas gemensamt” får vi gång på gång veta, i praktiken genom ökad centralisering till Bryssels eurokrater och ökad invandring till hela Europa. Den har också som effekt att de homogena och rika nordeuropeiska välfärdsstaterna undermineras, på både kort och lång sikt.
Det finns alltså tydliga tecken på att den nu pågående folkvandringen aktivt satts igång, och dirigeras, av amerikanska intressen. Kissingers ord att det är farligt att vara USA:s fiende men dödligt att vara hennes vän stämmer här väl in på det som pågår. Samtidigt finns det en del potential i det hela för de krafter som vill ett fritt Europa.
Så har sannolikt den ryska tajmingen varit lyckosam när det gäller beslutet att intervenera i Syrien. De flesta migranterna är egentligen inte syrier, men i den breda, av media missledda, allmänhetens ögon är de det. Att Ryssland ingriper för att åtgärda problemet vid dess rot kan då förstås av många européer, bättre idag än för bara ett år sedan. Det finns också tecken på att ett östeuropeiskt block tar form kring den ungerske Orban, av folk och ledare som inte ser denna folkvandring som önskvärd eller oundviklig. Folkvandringens oundvikliga kostnader och inte minst synlighet kommer ha en liknande effekt även i Nordeuropa, förutsatt att inte primitiva former av främlingsfientlighet väcker allmän olust och fördröjer det hela.
Men mer om detta i nästa inlägg, där vi tar en närmare titt på migrationskrisens metapolitik.
Vidare läsning
Scriptoblogs – Le chaos migratoire comme forme supérieure de la crise du spectacle marchand !
Xandernieuws – Migrantencrisis: Documenten bewijzen misleiding en manipulatie internet door overheid
Sputnik – Vague de migrants en Europe: vers la piste américaine?
The Saker – Europe in Free Fall
Anne Williamson – Mass Migration as the New Color Revolutions
w2eu
Om skribenten: Joakim Andersen
