Den senaste tiden har Makedonien hamnat i ett gradvis växande fokus både medialt och storpolitiskt, ett fokus som sannolikt inte kommer avta de närmaste dagarna. För svenskar torde landet främst vara känt för den segdragna strid kring dess namn, ”Makedonien”, som Grekland fört, vilken fördröjt landets integration i de atlanticistiska organisationerna, som EU och NATO. Denna fördröjning är en viktig faktor bakom det mer samtida skeendet.
Den post-jugoslaviska staten Makedonien är en etnisk mosaik. Där finns minoriteter av allt från turkar och serber till romer och vlacher, men politisk relevans har den albanska minoriteten som utgör åtminstone en fjärdedel av befolkningen. Albanerna utgör idag växande minoriteter i flera länder, och är på samma gång en urgammal nation och det van den Bruck kallade ett ungt folk. Det har en hög grad av det Gumilev kallade passionaritet och Khaldun beskrev som asabiyyah. Geopolitiskt har denna passionaritet de senaste decennierna använts av USA, då den lätt hamnat i konflikt med de ortodoxa folkgrupper som ofta utgör majoritet i de statsbildningar där albaner också lever. Som en följd av detta bildades exempelvis staten Kosovo, avsedd som säte för den amerikanska militärbasen Camp Bondsteel, och det finns idag väl upparbetade kontakter mellan albanska paramilitära grupper och atlanticisterna.
2001 skakades även Makedonien av inbördeskrig, vilket ledde till en federal lösning där minoriteten gavs viss autonomi. Forna gerillaledare som Ali Ahmeti har ingått koalitioner och maktdelning med etniskt makedoniska politiker, vilket får betraktas som en relativt konstruktiv lösning av den potentiellt förödande konflikten.
Makedonien har nu fått en ökad geopolitisk betydelse, och befinner sig i centrum för spelet kring den planerade ryska gasledningen till Västeuropa. Detta i ett läge då Ukraina framstår som en mindre pålitlig lösning. Amerikanska påtryckningar fick tidigare Bulgarien att dra sig ur projektet. Ryssland kontrade med att sluta avtal med Turkiet, och har därefter närmat sig det historiskt närstående Grekland. Men vilken väg ska gasledningen ta därefter? Det är mindre troligt att Ryssland kan sluta avtal med Albanien, av ovan nämnda skäl, en mer logisk lösning är att ledningen går genom Makedonien.
2015 har samtidigt varit dramatiskt. Inspelningar har släppts, vilka tycks visa att ministrar planerat valfusk och rentav mord. Sådana inspelningar släpps numera inte sällan när det passar amerikanska intressen, oavsett om det sedan drabbar tyska förbundskanslers eller turkiska presidenter. Efter att de släpptes i Makedonien ägde det rum ett försök till ”färgrevolution”, detta misslyckades dock och ytterst lite skrevs om det i etablerad media. Sådana ”färgrevolutioner” är numera en naturlig del av den amerikanska utrikespolitiken, men varken makedoner eller albaner slöt i större antal upp kring försöket i landet. ”Färgrevolutioner” och regimskifte under kuppartade former är dock bara ett av redskapen i den amerikanska verktygslådan. Det andra är inbördeskrig med sekteristiska förtecken, vilka lamslår länder (jämför Syrien). Detta kan användas både som hot och som ett sätt att neutralisera en aktör.
Föga förvånande ser vi nu hur den etniska konflikten i Makedonien re-aktiverats, med striderna i Kumanovo. De senaste dagarna har också huvudstaden Skopje bevittnat protester av liknande slag som Kiev 2013. Hittills tycks dock stödet i Skopje vara mindre för demonstranterna än det var i Kiev, regeringen har kunnat mobilisera tiotusentals sympatisörer på gatorna. Några ”mystiska krypskyttar” av det slag som dykt upp i bland annat Kiev och Venezuela när regimskifte legat i amerikanskt intresse har heller inte synts till.
Situationen är i varje fall oroväckande. Om målet är att destabilisera Makedonien till den grad att en rysk gasledning omöjliggörs, finns en betydande risk att den potentiella sekteristiska konflikten utnyttjas. Samma metoder kan numera användas mot europeiska länder som i Afrika, Mellanöstern och Asien, vilket borde vara skäl till oro. Det återstår nu att se om makedoner och albaner kan hålla ihop i Makedonien, eller om européer återigen kommer hamna i krig med varandra.
Vidare läsning
Global Research – Oil Geopolitics: The South Stream Pipeline Has Been Replaced by “The Balkan Stream”
Hänt i veckan – South Stream och nyval
Oriental Review – The future of the Balkans runs through Macedonia
Thierry Meysan – Échec du coup d’État US en Macédoine
Balkan Insight – Macedonia Declares Mourning For Police Killed in Gunbattles
Kumanovo shootings
Om skribenten: Joakim Andersen
