Det finns strider man ogärna tar, då man inser att de främst gynnar det som på latin kallas tertius gaudens, ”den skrattande tredje parten”. Samtidigt finns det gränser för acceptabelt beteende, och när dessa gränser passeras krävs en reaktion. Inte minst om det finns en risk att beteendet sprider sig. SD-ledaren Mattias Karlssons ohederliga angrepp på Motpol är exempel på båda dessa fall. Striden gynnar främst SD:s fiender, då det uppstår en legitimitetskris inom partiet efter Karlssons mail till Expo. Samtidigt är Karlssons beteende, även vad gäller de löjeväckande påståendena om Motpol och undertecknad, oacceptabla i ett civiliserat samhälle. Får det passera utan konsekvenser kommer det sprida sig, och leda till ett dummare och mindre anständigt samhälle. Får det däremot konsekvenser kan det leda till att en oroväckande utveckling bryts.
Karlsson och Motpol – kort tidslinje
Så länge jag har någonting att säga till om skall en rörelse med ledande företrädare som bekänner sig till rasistiska massmördarideologier, understödjer hat mot judar, legitimerar våld som en legitim politisk metod och öppet bekämpar demokratin, inte få utöva något som helst inflytande på samhällsutvecklingen och definitivt inte på mitt parti.
– Mattias Karlsson
Den sista tiden har Karlsson fortsatt angripa Motpol, med ständigt grövre anklagelser. Vän av ordning torde ha noterat att det som började med att vi skulle vara ”neofascister” eskalerat till beskyllningar om ”nazism” och därefter till påståenden om ”rasistiska massmördarideologier” och ”hat mot judar”. Har Karlsson under resans gång upptäckt ständigt nya hemskheter om Motpol, eller har han helt enkelt blivit arg och trängd? Det är inte trovärdigt att börja med att kalla någon ”tjuv” och därefter eskalera till ”mördare” när man får mothugg. Mördare och nazister kallar man naturligtvis mördare och nazister redan från början. Den logiska slutsatsen av detta är att Motpol inte ens enligt Karlsson egentligen är ”nazister”.
Intressant är att denna upptrappning sammanfallit med att Karlsson först kritiserats av Motpols podcast, därefter att det avslöjats att han tagit kontakt med Expo för att få information om Motpols skribenter och eventuella kontakter med Fria Tider. Faktum är att nästan varje gång Karlsson kritiseras på Motpol gör han något olämpligt. 23 december 2013 fick han kritik i Motpolartikeln Karlsson på hett plåttak. Samma dag vänder han sig till Expo i det numera publicerade mailet. Den som föreställer sig att mailet till Poohl var ett uttryck för strategiskt geni i syfte att ”dra ner brallorna på Expo” bör vara medveten om bakgrunden. Strategiskt geni och vanmaktshat är två skilda ting.
Karlsson och Motpol – försök till psykologisering
Sanningar och fakta kan man aldrig få för mycket av och för mig går demokratins, Sveriges och SD:s framtid före beröringsskräck och känslomässiga låsningar.
– Mattias Karlsson
Den ovan beskrivna bakgrunden antyder också att det hela av en eller annan anledning är personligt, Karlsson har till skillnad från Åkesson inte kunnat hålla distansen till Motpol (eller för den delen det Expo han tidigare också beskyllt för extremism, eller det Exponerat han själv men inte andra SD:are får länka till). Det har hävdats att han 2009 medverkade i en intervju under pseudonym på Motpol, i förbigående sagt en bra intervju. Detta har han fortfarande varken bekräftat eller dementerat (däremot kan hans angrepp därefter knappast tolkas som annat än en bekräftelse).
Det var uppenbart att identärernas strategi med att tona ner och/eller dölja sin extremism i spaltmeter av högtravande akademisk text, hade varit framgångsrik och hjälpt dem att gå under radarn.
– Mattias Karlsson
Att det hela är personligt antyds också av oförmågan att tänka politiskt 2013, då kontakten togs med Expo. En politisk analys skulle leda till insikten att Expo är Karlssons fiender, utan något att vinna på att hjälpa honom. I förbigående sagt, återigen, är undertecknad inte Karlssons fiende, i 9 fall av 10 är jag ointresserad av parti- och dagspolitik. Däremot är det självklart att jag försvarar mig mot lögnaktiga beskyllningar.
Om man ska få en antydan om varför Karlsson reagerar så starkt på Motpol ska man knappast läsa de mest högljudda beskyllningarna i hans texter, utan snarare det mer finstilta. Man får då en antydan när han talar om ”mitt parti”, liksom när han talar om ”högtravande akademisk text”. Men nog om detta.
Karlsson och Motpol – skrikiga beskyllningar
Hur ska man då bemöta Karlssons angrepp om ”massmördarideologier”, ”entrism” och annat? Vad gäller beskyllningarna om ”entrism” låter det ana en bristfällig idéhistorisk kunskap. Trotskistiska partier ägnade sig åt entrism, försökte bli medlemmar i större partier och ta över dem. Motpol är inget parti, och har inte den medlemskader som kan ta över några andra partier. Ska man jämföra åtminstone undertecknad med någon företeelse ur vänsterns historia är Frankfurtskolan eller Socialisme ou Barbarie bättre, jag ägnar mig åt kulturkritik och (ofta tämligen abstrakta) skriverier snarare än dags- och partipolitik.
Flera av de andra angreppen är befängda, och direkt ohederliga. Alla kan inte tas upp här (då blir det inte ett ”kort bemötande”), men man kan ta upp en av de mer uppenbara lögnerna från Karlssons sida. Nämligen den om ”hat mot judar”. Undertecknad skrev så sent som i januari i år en längre artikel om Leo Schaya och den judiska traditionen. Ärligt talat, jag hatar inte judar (eller någon annan grupp). Mattias Karlsson vet förmodligen detta, men ”hat mot judar” är så negativt laddat att det är något man kan dra till med när man är trängd och tror sig vara skyddad av partipiskan mot kritik.
Värt att notera är också att de grupper som Karlsson tror kan komma att finansiera Motpol och Fria Tider är allt annat än judehatare. Den ”Brinkmann” han nämner i sitt mail till Expo är en av de personer som bidragit till att närma radikal höger i Israel till radikal höger i Europa, han är exempelvis vän med den israeliske politikern och drusiske sionisten Ayoob Kara. På samma sätt är den främste företrädaren för de ”paleokonservativa” som av Karlsson antas komma att finansiera Motpol själv jude, närmare bestämt Paul Gottfried. Gottfried är en av mina förebilder, hans analys av sådant som politisk korrekthet är vida överlägsen Karlssons, och han har bland annat deltagit i Identitär Idé utan att avskräckas av något ”hat mot judar”. Det hade varit intressant att läsa Gottfried analysera det Karlsson just nu ägnar sig åt, gissningsvis hade han konstaterat att det stärker fenomenet politisk korrekthet och en ursprungligen stalinistisk språkpolitik både inom SD och i övriga samhället.
En vuxen människa som granskar Karlssons påståenden finner snabbt att de flesta är lika väl underbyggda som påståendena om ”hat mot judar”. Den fördummande sjuka som redan grasserar i övriga samhället har Karlsson just öppnat dörrarna på vid gavel för även in i partiet SD. Det är varken anständigt eller acceptabelt, det är heller inte ett uttryck för strategiskt geni. Det är ett beteende som bör motas i grind.
Andra röster om det hela:
Ingrid Carlqvist – Sverigedemokrater oroas över partiets vänstersväng
Jan Olof Bengtsson – Karlsson och Motpol
Fria Tider – Mattias Karlsson försvarar samarbete med Expo
Mats Dagerlind – Att stryka Daniel Poohl medhårs är som att klappa en rabiessjuk hund
Lämna ett svar