De senaste åren har bevittnat en lovande utveckling, där libertarianer och annan höger närmat sig varandra. Att neoreaktionärerna i hög grad bestod av libertarianer var ett uttryck för det, detsamma har gällt många i den alternativa högern. Exempel på tendensen i Sverige är radio bubb.la och Allmogens. Det hela är inte något alldeles nytt, libertarianer som Murray Rothbard stod nära både Paul Gottfried och Sam Francis och samarbetade med dem i kampen mot den terapeutiska staten, interventionskrigen och liknande. En del libertarianer har en ohistorisk och endimensionell världsbild och strävar efter frihet till mer eller mindre dekadenta banaliteter. Men många libertarianer är kvalitativa och intellektuellt hederliga människor med historisk insikt, dessa fokuserar oftare på yttrandefrihet, frihet för familjer, frihet att bära vapen och andra mer relevanta friheter. Ett bra uttryck för denna mer realistiska libertarianism var Hoppes tal 2017 om althögern, de rekommendationer han där gav för att bekämpa Leviathan är fortfarande läsvärda.
Synnerligen intressant i sammanhanget är även Richard Storeys antologi The Uniqueness of Western Law. Storey är libertarian, han har ett historiskt perspektiv och kärlek både till sin civilisation och sitt folk. Det historiska perspektivet innebär inte minst att han är medveten om ett frihetligt samhälles förutsättningar, libertarianismen är enligt Storey en unikt västerländsk företeelse. Han spårar den tillbaka till ”the libertarian and egalitarian aristocracies of the Indo-Europeans”, med deras frihetliga etos och vilja att tävla i allt (jämför de Jouvenel). Denna tävlingsanda internaliserades sedan av de gamla grekerna, men nu även inom filosofi. För Storey finns ingen motsättning mellan kristendom och indo-europeiskt arv, han menar att kristendomen, likt judenheten under tiden för dess uppkomst, i hög grad influerats av det hellenska tänkandet. Kyrkan har spelat en avgörande roll som bärare av det arvet och för utvecklingen av naturrätten (i hög grad förenlig med libertarianismen). I likhet med många reaktionärer, och med Hoppe, ser Storey positivt på medeltiden som en era då ingen aktör hade monopol på rättsskipning och tvistemål. Storey menar även att kyrkan har en viktig roll att spela framgent, och att libertarianer bör inse detta, ”if libertarians are prepared to accept the importance of communities of families as the first line of defence against the state, they should accept both the past and future role of the Church as the army fighting for ever more decentralised authority and natural law”.
Storeys resonemang om libertarianismen som unikt västerländsk, och om dess historiska förutsättningar och indo-europeiska ursprung är intressant och värdefullt. Värdefulla är även de kapitel där han tar upp relationen mellan frihet och libertarianism å ena sidan och etnos, civilisation och gener å den andra. Storey skiljer mellan den tveksamma kärleken till staten och den normala kärleken till det egna folket, och argumenterar för att utan kärlek till familj, folk och traditioner blir libertarianismen grund. Här återknyter han till Rothbard, Hoppe och Deist. Mångkultur blir utifrån ett sådant perspektiv ett skadligt statligt projekt, att föredra är homogena samhällen präglade av hög tillit. Individualism är för övrigt ett västerländskt fenomen även det, vilket betyder att med fortsatt massinvandring kommer det att trängas undan av mer kollektivistiska grupper.
Storey tar upp forskning kring den europeiska särarten, dessa avsnitt är mycket givande. Med utgångspunkt i Jungs teori om personlighetstyper har professor Raymond Moody studerat hur studenter med olika bakgrund placerat sig. Hans slutsats var att bland kaukasoider (”vita) fanns det märkbart färre ur gruppen ST (”Guardians” och ”Artisans”) och fler ur NT/iNtuitive Thinking (”Rationals”). ”Rationals speak mostly of what new problems intrigue them and what solutions they envision, and, always pragmatic, they act as efficiently as possible to achieve their objectives, ignoring arbitrary rules and conventions if need be”. Detta stämmer väl överens med den faustiska människotypen som Spengler beskrivit den, liksom för den delen med den libertarianska personligheten.
Storey skisserar den faustiska människotyp som är den europeiska med utgångspunkt bland annat i relativt hög IQ och låg tidspreferens (förmågan att skjuta upp belöningar, att investera i framtiden). Intressant är också att vi har en relativt hög grad av draget psykopati, lägre än i Afrika men högre än i Kina. Det stämmer väl överens med det tävlingsinriktade och frihetligt aristokratiska arvet från indo-européerna, inslaget av psykopati är tydligen på en lagom nivå för att upprätthålla ett fungerande men dynamiskt samhälle. För min del är dessa de mest givande styckena i boken, det är grundat i samtida forskning men stämmer väl överens med Spenglers, Jungs och Dumezils teorier. Det är också forskning som bekräftar hur unik vår europeiska civilisation är, och hur omöjligt det vore att upprätthålla den utan oss.
Storey knyter an till flera intressanta tänkare vid sidan av Hoppe och Rothbard, inte minst Frank van Dun, Surya P. Sinha och Ricardo Duchesne. Duchesne har skrivit efterordet till boken, där han resonerar kring sådant som frihetens förutsättningar och förhållandet mellan nation och individ. Han skriver att ”I fully agree with Storey that Europeans can preserve their freedoms only by living inside nations with a strong sense of ethnic, religious and historical identity”. Duchesne återknyter i ett spännande resonemang också till Hegel, ”the one modern thinker who offers the most adequate theoretical framework for the reconciliation of our individualism and our communitarian needs”. Hans slutsats är att de liberala friheterna är inget vi kan, eller bör, överge men också att ”mångfald” inte fungerar. De individualistiska europeiska folken behöver homogena nationer. Duchesnes försvar av de liberala friheterna och insikt i deras förutsättningar torde göra hans efterord givande inte minst för liberalkonservativa och libertarianer.
Sammantaget är Storeys bok inget mindre än en guldgruva, på samma gång en spännande serie aha-upplevelser och användbara resonemang. Han tar bland mycket annat även upp familjen och hur man är en bra partner och förälder, liksom en uppsättning rekommendationer för att återupprätta Västerlandet. Dessa är givande i sin egen rätt, men avsnitten om det fria samhällets historiska rötter i indo-europeisk aristokrati, kristendom och medeltid, och djupdykningen i den faustiska människotypen är det som ger boken dess avgörande och bestående värde.
Vi införskaffar Storeys bok bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
