Något som slår en när man följer många intressanta miljöer och personer är kärleken till böcker. Reaktionären don Colacho var en inbiten bibliofil, Thomas Nydahl beskriver litteraturen som en exilplats, och numera är bokrecensioner ett vanligt inslag bland de nordamerikanska neoreaktionärerna. Mike från Danger & Play är visserligen inte neoreaktionär, men summerar sina, ofta styrketränande, läsare som ”hardcore readers”.

Varför läsa
Good friends, good books, and a sleepy conscience: this is the ideal life.
– Mark Twain

Kärleken till litteraturen är naturlig. Boken är en möjlighet att samtala med och lära känna människor från andra tider och platser, att ta del av ett helt livs erfarenheter samlade på ett par hundra sidor. Den erbjuder oss att umgås med det Thomas Nydahl kallar ”de fria andarna”, oavsett avstånd i tid och rum. På så vis blir boken en exilplats. I vår tid, då banden till vårt eget förflutna och dess mödosamt vunna erfarenheter medvetet brutits av en historiefientlig och ”progressiv” utbildningspolitik, blir litteraturen än mer angelägen. Den blir vår möjlighet att återknyta till det förflutna, exempelvis genom antikens klassiker, den fornnordiska litteraturen eller Shakespeare. Den blir också en påminnelse om att det är vi som historiskt är de normala, tidsandan är abnorm.

There are worse crimes than burning books. One of them is not reading them.
– Joseph Brodsky

Litteraturen bär kort sagt på möjligheten att göra oss till bättre människor. Detta gör den goda boken till en naturlig del av livet för den människa som söker självförbättring, både på ett djupare plan och på mer specifika områden (från privatekonomi till svampplockning, ofta men inte alltid ”brukslitteratur”). Samtidigt som man talar om den goda boken kan man tala om den onda boken, litteraturens motsvarighet till snabbmatsburgaren eller Expressen. I lagom doser är det ”brukslitteratur”, men i större doser, när ett samhälle börjar domineras av ”svenska deckare” eller ”Män som hatar kvinnor” ses som litteratur, är det ett problem.

– don Colacho i sitt bibliotek

Hur läsa
Some books should be tasted, some devoured, but only a few should be chewed and digested thoroughly.
– Francis Bacon

Hur bör man då umgås med dessa bibliofilens fyrkantiga vänner? Det finns två sätt att läsa. Brukslitteratur läser man snabbt, god litteratur umgås man med som en vän. Man ger den tid, lyssnar på vad den har att säga och svarar löpande på det, återkommer med jämna mellanrum till den. Mike på Danger & Play har några goda råd i sammanhanget:

•Treat a book as a conversation with a brilliant man, not as a lecture.
•Take your time.
•Write about what you read. Do a 250-500 word book report.
•Find the Big Idea out from each book you read.
•Argue with the book as you read it.

Det är ungefär så jag själv läser, förmodligen en bieffekt av först studietiden och därefter upprepat recenserande av vanligtvis givande böcker. Ofta avslutar jag läsningen med att summera bokens kärna, och reflektera kring den. Vad tyckte jag om den? Gav den några aha-upplevelser? Vad kan sägas för och mot bokens budskap? Den goda boken är en helhetsupplevelse. Dess ålder, originalspråk och utseende kan bidra till detta, även om jag själv inte kommit så långt i min bibliofila process.

Mikes koncisa artikel hittar vi här: How to Improve Your Reading Comprehension

När det gäller snabbläsning finns det flera tekniker man kan lära sig. För min del har det varit en omedveten process, en bieffekt av många års läsning av inte bara goda böcker utan också mindre givande sådana. Det centrala för min del har varit att sluta ”läsa högt” i huvudet, och att gå från att läsa ord för ord till att skumma igenom sidor på jakt efter de ord som bär på information. Det tycks också vara detta som är de centrala metoderna i de olika snabbläsningstekniker som erbjuds. Det hela är dock av tveksamt värde, för man förlorar mycket av förståelse och sammanhang om man snabbläser. Om man regelbundet är tvungen att snabbläsa är det troligt att man spenderar tid med texter man lika gärna skulle klara sig utan. På en del arbetsplatser kan man dock inte komma undan, då dessa producerar kopiösa mängder informationsfattig text, i litterärt avseende någonstans mellan spam och orwellskt newspeak. Så illvilliga arbetsgivare tycks man främst finna i offentlig sektor.

People don’t realize how a man’s whole life can be changed by one book.
– Malcolm X

En vettig introduktion till snabbläsning hittar vi i varje fall här: Lifehacker – The Truth About Speed Reading

Vad läsa

If you only read the books that everyone else is reading, you can only think what everyone else is thinking.
– Haruki Murakami

Bibliofilen ställs av livet skoningslöst inför konflikten mellan kvalitet och kvantitet. Mängden böcker är stor, men tiden är begränsad (”så många böcker, så lite tid” som Zappa uttryckt det). Många av dessa böcker är också av tveksamt värde. Urskiljningsförmåga är därför av nöden.

It wasn’t until I started reading and found books they wouldn’t let us read in school that I discovered you could be insane and happy and have a good life without being like everybody else.
– John Waters

Det kan då vara inspirerande att bekanta sig med andra människors favoritlitteratur. För några år sedan skrev jag på bloggen ett inlägg med titeln En högerradikal läslista. Den hittar vi här: Läslista

Idag framstår den som något daterad, bland annat har den ett väldigt europeiskt fokus och saknar de svenska motsvarigheterna (utöver det svepande ”göticisterna”). Men man läser så länge man lever.

If you have a garden and a library, you have everything you need.
– Marcus Tullius Cicero

Av intresse torde också tre amerikanska läslistor vara, utvalda främst för att det där tycks vara väldigt vanligt med just sådana listor:

Danger & Play – Books Men Should Read
Matt Forney – Ten Books That All Men Should Read
The Patrician’s Library

Intressant, inte minst på grund av det europeiska perspektivet, är också de franska socialisterna i Rebellion med sin ”militantens bibliotek”:

MA BIBLIOTHEQUE DU MILITANT

Tips på god litteratur tas som vanligt alltid tacksamt emot, för tillfället är det Jordis von Lohausens Denken in Völkern, Donald Macintosh Travels in the White Man’s Grave och George Carlins Braindroppings som läses i det andersenska hemmet. De bästa böcker jag läst är fortsatt Jüngers På marmorklipporna och di Lampedusas Leoparden.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.