Vi lever i en tid då yttrande- och åsiktsfrihet i praktiken minskar. Det rör sig inte i första hand om en juridisk förändring, även om en sådan också äger rum. Främst rör det sig om ett samhälle i förfall, där emotionella utbrott av moralism, Orwells ”two-minutes hate”, inte längre ses som ovärdiga en vuxen människa. Samtidigt ser vi en ovilja att respektera gränserna mellan de sociala sfärer det borgerliga samhället byggde på, som privat och offentlig sfär. Denna utveckling förstärks av att vi har undermåliga ledare i politik och media, ledare som inte markerar att detta är en farlig utveckling. Tvärtom låter de sig ibland rentav dras med i dreven mot de individer som sagt eller gjort något ”förbjudet”. Man kan också identifiera små intressegrupper bakom flera av dessa drev, vilka aktivt driver dem. Dessa intressegrupper har ofta en agenda som kraftigt avviker från den allmänna opinionen, men den belyses inte av media och blir därför inte föremål för debatt.

Donald Sterling

The making and release of this tape is so sleazy that just listening to it makes me feel like an accomplice to the crime… I hope Sterling loses his franchise. I hope whoever made this illegal tape is sent to prison.
– Kareem Abdul-Jabbar

Det kan vara intressant att följa vad några utländska personer har att säga om utvecklingen. I USA har den 80-årige miljardären Donald Sterling den senaste tiden väckt omfattande raseri. Sterling är en judisk-amerikansk affärsman med intressen bland annat i fastigheter och basketlaget Clippers. Han är gift men har också umgåtts privat med den betydligt yngre V. Stiviano. I mars stämdes Stiviano av Sterlings fru eftersom herr Sterling ska ha gett henne ett antal dyrbarheter, bland annat lyxbilar. Sammanlagt ska Sterling ha spenderat över 2 miljoner dollar på Stiviano.

Efter detta läcktes inspelade samtal mellan Stiviano och Donald Sterling, där han säger åt henne att inte synas på instagram ihop med svarta män (i synnerhet med Magic Johnson förefaller det). Han uttrycker att hon kan ligga med dem och i övrigt göra vad hon vill med dem, bara hon inte tar dem till hans matcher. Att privata samtal läcks är olagligt, men detta har inte mildrat det offentliga raseriet i USA. President Obama har kallat dem ”incredibly offensive racist statements”, Sterling har straffats av NBA genom att bannlysas på livstid och genom böter på 2,5 miljoner dollar, bland de hårdaste straff en ägare av ett lag fått någonsin.

Med lite distans är detta svårt att fullt ut ta på allvar. Vi har här en 80-årig man som ser sin betydligt yngre flickvän fraternisera med andra män på instagram. Det finns uppgifter om att han är senil, det finns också uppgifter som tyder på att han först bara tar upp att det rör sig om andra män, och att det är Stiviano som för in deras ras i samtalet. Det finns också uppgifter om att Sterling i hög grad riktar sig till koreaner som hyresgäster, och att dessa i Los Angeles ofta har en negativ syn på svarta. Att Sterling inte vill att flickvännen, själv av svart och mexikansk härkomst, ska visa sig offentligt med svarta kan i så fall ha en rent ekonomisk förklaring. Oavsett vilket har Sterling visat prov på dåligt omdöme, och Stiviano på en häpnadsväckande brist på lojalitet med den givmilde åldringen.

Den offentliga upprördheten har varit i det närmaste total. Det hela för tankarna till Orwells ”två-minuters hat”, vi har bland annat samma raseri som drabbar den som försöker nyansera eller närmare undersöka vad som egentligen hänt. Det rör sig kort sagt om ett fenomen som snarast bör studeras av religionssociologer, Sterling har begått en synd, hädat mot det heliga, det väcker helig vrede, och kräver både straff och ånger.

Joyce Carol Oates

Intressant är att författarinnan Joyce Carol Oates satt det hela i ett större sammanhang genom ett antal tweets. Oates tillhör inte den amerikanska högern och är inte rasist. Däremot värdesätter hon yttrandefrihet och rätten till privatliv. Hon skriver bland annat:

Am I the only person in US surprised that a private conversation (no matter how ugly) can be the basis for such public recrimination?

This era of ever-vigilant social media & NSA surveillance may one day be seen as the end of ”free speech” in America. Happened so quickly.

Flera tweets återfinns hos Steve Sailer här: Tweets

Tydligen har detta inte fallit i god jord hos flera av hennes läsare. Man kan misstänka att detta delvis är en generationsfråga. Den äldre Oates har en syn på rätten till ett privatliv som skiljer sig från den många yngre amerikaner har, i synnerhet inom vänstern.

Oates sätter fingret på oförmågan att skilja mellan försvar av en princip och försvar av en person. Detta blir obehagligt tydligt i en incident där en person förlorat sitt arbete efter att ha tweetat att ”Donald Sterling has the right as an American to be an old bigot in the security of his own home. He’s a victim.” Arbetsgivaren, Turtle Rock Studios, skyndade sig efter att ha avskedat den oförsiktige twittraren också att tillägga att de ”in no way endorse or support those views”.

Mer här: AmRen

”Eventually That Animal Is Going to Turn on You”

I am an old-fashioned liberal, who actually not only believes in a decent society that helps it’s most unfortunate members survive, but who also happens to believe in freedom.
– Harvey Silverglate

Vad vi ser är en allmän tendens där samhället blir dummare, mer infantilt och mer primitivt. Ett sådant samhälle kan inte upprätthålla sådana abstrakta principer som kräver en viss förmåga till distans, exempelvis yttrandefriheten och rätten till privatliv. Det finns en människotyp som motvilligt accepterar att hans eller hennes granne säger märkliga eller rentav vidriga saker i sitt hem, och det finns en annan människotyp som grips av så helig vrede att han eller hon bryter sig in i grannens hem och lynchar denne. Den senare människotypen är också den som inte kan se 1984 som ett problem eller ens som ett begynnande faktum, så länge ”Big Brother” har ”bra åsikter”.

Till dessa vänder sig den amerikanska advokaten Harvey Silverglate med orden: ”Eventually That Animal Is Going To Turn On You, And You’re Going To End Up The Victim!”

Silverglate har ett gediget förflutet som försvarare av yttrandefrihet, och i samband med 1968 och studentprotesterna i USA försvarade han många i den radikala vänstern. Han säger att han numera oftare försvarar konservativa studenter, eftersom ”the campus is a very hostile, alien place” för dem.

…what I was shocked about was that when these students grew up, and they became professors… I realized they never believed in free speech, they believed in their own free speech.
– Silverglate om 68-orna

Vi hittar hans beskrivning av läget, och hans varning till de inom vänstern som försvarar censur av meningsmotståndare, här: Harvey Silverglate

Vad man kan notera är att den förändring av styrkeförhållandena Silverglate talar om kan äga rum snabbare än man tror, detta särskilt om politisk korrekthet i själva verket snarare är en statusmarkör än något annat. Mer om det i de två länkarna nedan:

Slatestar – Right is the New Left
PC Gone Mad and Madder and even Madder

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.