Situationen i Grekland beskrivs inte sällan som förrevolutionär, då skuldkrisen och invandringen lett till att det grekiska etablissemanget förlorat mycket av sin legitimitet. En intressant summering av invandringens följder för Grekland har författats av professor Theodore Lianos, med titeln Report on Immigration to Greece.

Professor Lianos konstaterar att invandringen till Grekland varit omfattande, 7% av befolkningen och 9% av arbetskraften utgörs av invandrare. Samtidigt står de endast för 1,5% av BNP, vilket beror på att de i hög grad arbetar i lågproduktiva och lågavlönade yrken. Mer än hälften av immigranterna är albaner, de flesta är lågutbildade män.

Lianos konstaterar att deras bidrag till den grekiska ekonomin påverkas av att de sänder en betydande andel, cirka 25%, av sina inkomster till andra länder. Däremot påverkar de i Grekland inte den offentliga sektorns utgifter nämnvärt, då de ännu inte börjat ta del av dess tjänster i någon högre grad. Lianos noterar dock att detta kan vara på väg att förändras.

One effect of immigration has been the deterioration in the distribution of income. As a result of immigration, the relative position of households with low incomes has worsened, and of households with middle and high incomes has improved. This is in agreement with the depressing effect of immigration on the wages of unskilled and semi-skilled workers.
– professor Lianos

Professor Lianos identifierar en klassaspekt vad gäller invandringen till Grekland. Den har inte sänkt inkomsterna för de fattigaste grekerna, däremot har den inneburit att deras löner ökat mindre än tidigare. Detta betyder samtidigt att ojämlikheten i det grekiska samhället ökat som följd av invandringen. Fattiga greker konkurrerar direkt med invandrare, vilket håller tillbaka deras löner. Greker från de högre sociala skikten kan däremot gynnas genom billig arbetskraft. Samtidigt refererar Lianos till forskning som visar att brottsligheten i Grekland ökat kraftigt som följd av invandringen. Här kan man också misstänka en klassaspekt, brottsoffer tenderar att tillhöra arbetarklassen. Lianos skriver också att tillgången till billig arbetskraft försenar en modernisering av den grekiska ekonomin.

There is hard evidence that immigration has increased criminality to a very substantial extent in the categories of serious crimes.
– professor Lianos

Sammantaget är det alltså en intressant studie, den ger också en bakgrund till de etniska konflikter som i svensk media enbart beskrivs som främlingsfientlighet. Man hittar den i pdf-form här: The Impact of Immigration on Europe´s Societies

Grekland och Sverige

Den siffra som brukar lyftas fram är att invandringen kostar ungefär 40 miljarder per år…. Ekonomidocenten Jan Tullberg, som är knuten till Handelshögskolan i Stockholm, har i vår kommande bok "Invandring och mörkläggning" (Debattförlaget) uppgraderat kostnaderna till drygt tre procent av BNP, vilket är cirka 110 miljarder per år. Då är vi uppe i nästan halva kostnaden för den totala hälso- och sjukvården i landet, eller en extra årlig nettoinkomst på 23 000 kronor per förvärvsarbetande person.
– Arnstberg och Sandelin

En jämförelse mellan Grekland och Sverige kan vara intressant. Det förefaller då troligt att man kan identifiera samma intressekonflikt mellan olika klasser, och att denna konflikt bidrar till att förklara varför lågutbildade ofta är mer invandringskritiska. Detta är fullt rationellt då de konkurrerar direkt med invandrare om arbeten, men inte har råd med städerskor och liknande. Vi har här en uppenbar klasskonflikt, en komponent i klasskampen riktad mot svenska arbetare, som ytterst sällan erkänns som en sådan i debatten utan istället kläs i moralistiska termer. Påverkan på den offentliga sektorns ekonomi torde vara större i Sverige än i Grekland, då välfärdsstaten här har en annan struktur. Det finns också starka indikationer på att kriminaliteten påverkats på liknande vis som i Grekland.

Relaterat

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin – Sverige klarar inte så stor invandring
Kort om det grekiska valet

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.