Det torde idag vara uppenbart att ett av kapitalets främsta vapen i det pågående klasskriget är massinvandring. Det utsätter en organiserad och klassmedveten arbetarklass för konkurrens, och välfärdsstaten för påfrestningar. Intressant är att detta inte är något nytt, redan Karl Marx beskrev hur kapitalet använde sig av importerad arbetskraft för att knäcka kampvilliga arbetare. Redan Trotskij insåg kopplingen mellan invandring och geopolitik.

Ett intressant initiativ är därför internetsidan Immigration and Classical Marxism, där ett antal artiklar av klassiska marxister som på olika vis berör invandringen samlats. Där finns bland annat en artikel av Trotskij, där han av geopolitiska skäl argumenterar för en begränsad invandring från Japan. Beskrivningen av kopplingen mellan (japansk) kolonial expansion och (japanska) immigranter påminner om det resonemang islamkritiker idag för kring det de ser som en expansiv muslimsk värld. Även Engels för ett resonemang kring hur en etniskt splittrad arbetarklass har svårare att förenas mot kapitalet, ett argument som idag oftast framförs av den antiliberala högern. Engels skriver angående bristen på ett arbetarparti i USA:

Then, and more especially, immigration, which divides the workers into two groups: the native-born and the foreigners, and the latter in turn into (1) the Irish, (2) the Germans, (3) the many small groups, each of which understands only itself: Czechs, Poles, Italians, Scandinavians, etc. And then the Negroes. To form a single party out of these requires quite unusually powerful incentives. Often there is a sudden violent élan, but the bourgeois need only wait passively, and the dissimilar elements of the working class fall apart again.

Verkligt intressant är Karl Marx A Warning från 1866, där han beskriver hur textilarbetarna i London lyckades tvinga fram bättre löner och arbetsvillkor. Svaret från kapitalet var att importera billig, oorganiserad arbetskraft från Tyskland, för att omintetgöra förbättringarna. Marx gråter inga tårar över dessa tyskar, utan skriver att det är en hedersak för tyska arbetare att inte tjäna som det engelska kapitalets legosoldater. Detta perspektiv tillämpat på dagens ”papperslösa” skulle rendera honom synnerligen fula tillmälen, även av grupper som anser sig själva vara marxister.

Oavsett vad man anser om den historiska marxismen är det alltså givande att ställa dess företrädares syn på invandring mot de samtida epigonerna. Det är uppenbart att marxismen förändrats i grunden.

Relaterat

de Benoist om invandring och löner
Lästips: Nationalvänstern
Lästips: Henning Eichberg
Kriminologi och vänsterrealism
Vänster mot massinvandring – några länkar
Socialdemokrati i kris

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.