Dagens Sverige präglas av en långt gången och utbredd historielöshet. Detta är en logisk följd av 1789 och 1968 års idéer, då dessa betraktar historien som en ständig serie framsteg måste det förflutna framstå som underlägset och intresse för det som suspekt. 1968 är därför vår nya tideräknings början, och amerikanska medborgarrättskämpar och franska studenter av större relevans än våra egna förfäder.

En aspekt av upproret mot 68-dominansen, medvetet eller omedvetet, kommer därför att vara ett växande intresse för vår egen historia. Det finns i denna några episoder som är extra inspirerande, bland annat vikingatiden, karolinerna och byggandet av folkhemmet. Att dessa perioders ideal är oförenliga med 1968 års idéer inser de flesta instinktivt, därför har exempelvis vikingarocken utsatts för en nästan konstant marginalisering av musikindustrin. Mot bakgrund av detta är det positivt att metalbandet Sabaton ägnat den karolinska eran ett helt album, och en turné med det lätt provokativa namnet Swedish Empire Tour.

Den karolinska eran är särskilt intressant av flera skäl. Karolinerna representerar några av de bästa svenska egenskaperna, som disciplin, oegennytta och mod. Dessa egenskaper återfinns också hos karolinska kungar, vilka dessutom närmade sig det traditionellt europeiska ideal som kallas världshärskare. Kring dem samlades myter och profetior, bland annat lejon-, osårbarhets- och polsymbolik. En tid tycktes ett nordeuropeiskt imperium vara en möjlighet.

Sammantaget är det alltså god metal, där valet av teman ger det hela en extra dimension. Avslutningsvis noteras att Sabaton gjort en cover på Amon Amarts Twilight of the Thunder God (Amon Amarth tillhör förövrigt undertecknads favoriter).

Relaterat

Alexander och Hyperborea
Kantorowicz Kejsar Fredrik II
Alexander den store och hans födelse
Oswald Spengler: Preussisk socialism

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.