För våra indo-europeiska förfäder var det fenomen som bland annat getts namnet virilitet centralt. Virilitet är för mannen vad fertilitet är för kvinnan, knutet till egenskaper som styrka, ledarskap, framgång och hälsa. Den italienske traditionalisten Julius Evola definierar i The Yoga of Power, förövrigt en intressant och värdefull studie av den indiska tantrismen, begreppen på följande vis:
Vira is a term with the same Latin root vir, which does not describe an ordinary man (homo), but rather an eminent man. The term denotes a manly and ”heroic” nature (vira is sometimes used as a substitute for ”hero”).
Mot detta ställs i den tantriska världsåskådningen de såkallade pashu, människor som domineras av sin djuriska natur. Även tantrismen är alltså en icke-egalitär tradition, men tvärtemot vad många moderna betraktare föreställer sig har detta mindre effekt i form av förakt för ”de alltför många” och mer effekt i form av en strävan hos den enskilde att bli mer vira och mindre pashu. I den egalitära världen faller denna strävan inte sällan bort, avsaknad av distinktioner leder lätt till avsaknad av ambitioner.
I en tid då feminismen allt oftare utmanas kan det vara värdefullt att reflektera kring vad som ska ersätta den. Ska det exempelvis vara en Pär Ströms ”jämställdism”, eller kan det vara mer fruktbart att återknyta till en mer traditionell manlighet kopplad till just termer som virilitet? Avsaknaden av konkreta och positiva definitioner av manlighet i vår tid antyder att traditionen här har en hel del som talar för den.
Virilitet
I have a different constitution. I have a different brain; I have a different heart; I got tiger blood, man.
– Charlie Sheen
När virilitet definieras av en traditionalist som Evola görs det i anknytning till en nordlig tradition där begrepp som seger och sol står i centrum. Segern ges här en mer än symbolisk roll, en del av att vara viril är att vara en segrare (något Charlie Sheen insett i mer förvirrade former). Även solen har en koppling till det virila, vilket antyder att virilitet här ses som något i grunden kreativt och livgivande (man kan jämföra med Bergsons distinktion mellan å ena sidan de sociala konventionerna och stasis, och nuflöde, intuition och elan vital å den andra). Solkulten i de indo-europeiska samhällen Evola intresserar sig för är mer än talande.
– Sol Invictus, ”den obesegrade solen”, är ett bra exempel på kopplingen mellan virilitet, sol och seger
Samtidigt skiljer Evola mellan två former av virilitet, även om den ena kan leda till en strävan efter den andra. Å ena sidan finns en rent fallisk virilitet, vilken kan beskrivas som biologisk och fysisk. Den falliskt virile mannen är stark och en naturlig ledare. Å andra sidan finns det Evola kallar en andlig virilitet, där den biologiska aspekten motsvaras av en viril inställning och strävan på det andliga planet. Ett bra exempel på både fallisk och andlig virilitet är de historiska temepelriddarna, som å ena sidan var disciplinerade och dödsföraktande krigare, å andra sidan underordnade hela sin person en hård disciplin och betraktade döden i strid på ett sätt som påminner om det hedniska Valhalla.
Devirilisering
I still don’t have all the answers. I’m more interested in what I can do next than what I did last.
– Charlie Sheen
Vi har nu sannolikt fått en bild av vad som avses med begreppet virilitet. Det är kopplat till positiva manliga egenskaper som kurage, kreativitet, ”vilja till makt”, elan vital, ledarskap, styrka, seger, et cetera. Virilitet är därigenom också en nödvändig egenskap för ett samhälle som inte vill stagnera.
Vårt samhälle utmärks istället, genom en kombination av marknadsliberalism och radikalfeminism, av devirilisering. Detta utvecklas av franske antiliberalen Guillaume Faye i Why We Fight (en utmärkt bok som kommer att recenseras framöver). Faye knyter den antivirila världsbilden till feminism, xenofili, homofili och humanitära värden, liksom till en narcissistisk individualism och förlusten av kollektiv identitet. Kopplingen till feminismen är logisk, när det manliga betraktas som en social konstruktion och/eller något icke önskvärt kan det leda till ett mer androgynt samhälle. I vårt samhälle har rentav begreppet ”viril” fallit i glömska, och när det saknas ord för något viktigt får det lätt negativa konsekvenser.
Samtidigt kan man notera att Faye till skillnad från Evola inte är traditionalist, utan snarare nietzschean med etniska förtecken. Hans definition av virilitet blir därför snarare fallisk än spirituell i evolanska termer. Detta förhindrar dock inte att den är värdefull, eller att Faye är insiktsfull. Bland annat identifierar han den, outtalade och ofta omedvetna, koppling många gör mellan virilitet och fascism:
Confronted by Islam’s conquering virility, the European feels morally disarmed and confused. The prevailing conception of the world – whether it comes from the legislature, public education, the Church, or the media – is deployed to stigmatise all notion of virility, which is associated with ”fascist brutality”.
– Hipster
Ett samhälle som inte kan skilja mellan virilitet och brutalitet har problem på flera plan, och kan definitivt sägas ha kastat ut barnet med badvattnet. För Faye är deviriliseringen kopplad till det pågående europeiska självmordet.
Samtidigt ser man flera försök att återfinna virilitet i olika former i dagens samhälle. Detta sker dock oftast i olika subkulturella sammanhang, alltså inte i den offentliga diskursen. Man kan nämna sådant som Charlie Sheens nyfunna vokabulär, intresset för kampsport och huliganism, pickup-artister, filmer som Fight Club, 300 och Baksmällan, et cetera. Flera av dessa fenomen är tämligen förvirrade, men de antyder att inte alla är bekväma i det antivirila samhället. De har också tydliga fördelar framför ”jämställdismen”, som dels är förenlig med en androgyn individualism, dels är ideologisk-medierad (i kontrast till en levd verklighet).
Ett fenomen i relation till deviriliseringen är förövrigt intresset för framgångsrika mäns sexualitet, oavsett om vi här talar om en Schwarzenegger, en Berlusconi, en kung eller en Littorin. Traditionellt betraktades det som självklart, ibland rentav som obligatoriskt, att mäktiga män också hade ett flertal kvinnor. Det moralistiska intresse vi idag ser kan därför kopplas till deviriliseringens bredare tendens. Givetvis kan man också ställa det mot andra sociala värden, som kan ha högre prioritet, men något odelat positivt är detta intresse inte.
Återstår för den rätte läsaren att återknyta till det virila idealet, och att finna nya former för detta. Som både Evola och Faye noterat finns det också betydelsefulla skillnader mellan virilitet och primitiv machismo, en viril man i vår tid kan exempelvis mycket väl vara föräldraledig.
Vidare läsning
Perspektiv på manlighetens kris
Om skribenten: Joakim Andersen
