Bröderna Joel och Ethan Coen har under sin karriär skapat flera filmklassiker, bland dem The Big Lebowski och Fargo. Deras senaste projekt är en filmatisering av romanen True Grit av Charles Portis, en film som med rätta hyllats av de flesta recensenter.
Filmen följer den fjortonåriga flickan Mattie Ross efter att hennes far mördats av ynkryggen Tom Chaney. Mattie söker vedergällning, och lejer den alkoholiserade och brutale U.S. Marshalen ”Rooster” Cogburn. Deras jakt på Chaney för dem in i det laglösa indianterritoriet, samtidigt konkurrerar de med en Texas Ranger som vill föra brottslingen till Texas för brott han begått där.
Bröderna Coen är skickliga historieberättare, och väver ett fängslande nät kring jakten på Chaney. I jämförelse med No Country for Old Men saknar historien den ödesdigra närvaron av en genuin psykopat, men miljön i sig kompenserar i hög grad detta. Den målmedvetna Mattie Ross, driven av lika delar känsla för rättvisan och hämndbegär, och den komplexa Cogburn är också fascinerande. Jeff Bridges gör en god tolkning av sin mångfacetterade roll, och relationen mellan Ross och hennes anställde utvecklas också på ett fint sätt under filmen till att likna relationen mellan far och dotter. Detta är desto mer imponerande då Bridges karaktär här för tankarna till en enögd Lebowski med revolver.
You go for a man hard enough and fast enough, he don’t have time to think about how many’s with him; he thinks about himself, and how he might get clear of that wrath that’s about to set down on him.
– Rooster Cogburn
Miljöbeskrivningarna är också goda. Naturen är storslagen, och i stadsmiljön och karaktärernas genomgående suspekta tandstatus får man också en känsla av hur det kan ha varit att leva under 1800-talet. Bröderna Coen tvekar inte heller inför att skildra den självklarhet med vilken de europeiskättade män och kvinnor som erövrade västern betraktade sin ställning. I en underhållande scen döper Ross en häst efter en svart tjänstepojke, till ”Little Blackie”. I en annan scen sparkar Cogburn två indianbarn som plågat ett riddjur.
Överhuvudtaget är det en mycket underhållande film bröderna Coen skapat. De ”förbjudna” scenerna som nämns ovan renderade mest skratt i biografen, men dialogen håller också mycket hög klass. Detta missar man dock lätt om man enbart läser den svenska översättningen. Många av filmens dueller utkämpas med ord och kunskap om lagen snarare än med vapen, och Matties kärnfulla omdömen om de människor hon stöter på under sin jakt på rättvisa för sin far är ofta ren komik.
You must pay for everything in this world, one way and another. There is nothing free except the grace of God.
– Mattie Ross
Det är tydligt att det är med nostalgi bröderna Coen ser på den värld filmen skildrar. Det är en värld där sociala koder spelar en central roll, koder Mattie kan utnyttja för att tvinga vuxna att göra det rätta. Det är också en värld där europeiskättade människor har en självklarhet vad gäller sin plats i världen, och en värld där de i hög grad framstår som en del av naturen. Den kontroversielle skribenten Gilad Atzmon har i en intressant recension av brödernas förra film, A Serious Mind, skrivit att de där skildrar det judisk-amerikanska ghettot som en värld präglad av alienation från bland annat naturen, och om så är fallet förstår man delvis nostalgin för västern.
Sammantaget är det i varje fall en klart sevärd film de skapat. Miljöerna är trovärdiga och fängslande, skådespelarnas insatser är goda, och filmen är både spännande och underhållande. Att den antyder något om brödernas och biopublikens nostalgi för den värld som var västern är en bonus i sammanhanget.
Relaterat
No Country for Old Men
Cormac McCarthy – Blood Meridian
Om skribenten: Joakim Andersen
