I grekisk myt spelade Hyperborea en återkommande roll. Beläget långt norrut, ”bortom nordanvinden”, och med tjugofyra timmars solljus har det förknippats med arktiska regioner, intressant är också att guden Apollon hade en tydlig koppling till Hyperborea och dess folk. Lika intressant är att Apollon på många vis var en indo-europeisk varggud, och att vinden av indo-européerna ibland sågs som en varg (en ”vindvarg”, som var förmögen att ”huff and puff and blooow your house down”). Apollon delade flera attribut med den nordiske Oden, och den hyperboreanske Apollon var samtidigt starkt knuten till kunglig symbolik.
De grekiska föreställningarna om Hyperborea inkluderade bland annat inslag som besök från det fjärran Norden. Hyperboreanerna skickade gåvor, den legendariske Apollonprästen Abaris ansågs rentav själv komma från det nordliga riket. Dess folk var musikaliska och levde till mycket hög ålder, och mellan dem och Hellas levde bland annat gripar. Den hyperboreanske Apollon tillbringade också vintrarna i norr. Man kan här sannolikt identifiera en likhet mellan varggudarna Oden och Apollon som är geografisk, den ene dyrkades av nordliga folk medan den andre förknippades med dem. I vad mån myten om den hyperboreanske Apollon bygger på verkliga kontakter med visa folk från den fjärran Norden är en fascinerande fråga, om än svårbesvarad.
Utöver den grekiska myten om hyperboreanerna kan liknande myter identifieras både hos de nordiska folken (där det nordliga Odainsaker bland annat genom invånarnas höga ålder kan jämföras med Hyperborea, och den personifierade Nordanvinden hade en särställning, ”äldst” och ”starkast”, bland annat i sagorna) och i de grekiska myter och historier som kom att knytas till Alexander den Store.
Dessa historier påminner delvis om andra fantastiska reseskildringar, delvis innehåller de djupare inslag. Med tanke på det gemensamma indo-europeiska ursprunget är det därför intressant att när Alexanders arméer närmar sig Indien besöker han också Solens land. Ibland associeras detta istället med Etiopien, men i det följande stycket är kopplingen till Indien tydlig.
Then they set off towards India, reaching the country of the Sun and entering his city. There was said to be a shrine of the Sun there and certain sacred trees, where Apollo gave oracles. Alexander went into the shrine and sat down; he heard a voice, though he saw no one. The voice was an oracle, and the oracle revealed to Alexander his death.
Med tanke på kopplingen mellan Hyperborea och världshärskarens gestalt är det intressant att grekerna i historierna om Alexander också knöt honom till Solens och Apollons land.
Myten om Hyperborea, liksom liknande myter om Thule och Altland/Atlantis, är intressanta oavsett om man tolkar dem bokstavligt eller inte. De illustrerar hur flera indo-europeiska folk menade att den verkliga upplysningen kom norrifrån, flera av de polära myterna är också spännande i sin egen rätt. Detta gäller allt från björnen och svastikan till världsträdet och svanen, uråldriga symboler och gestalter knutna till Nordpolen och/eller Apollon.
Det avlägsna Hyperborea har förövrigt fortsatt fascinerat européer. I historisk tid identifierade flera folk sig med grekernas nordliga centrum, liksom även Nietzsche. Även fantasyförfattaren Clark Ashton Smith, vän till H.P. Lovecraft, förlade vissa av sina historier till det förhistoriska Hyperborea. Samtida traditionalister som Julius Evola har också tagit den grekiska myten på allvar, och menat att den baseras på en förhistorisk högkultur långt norrut.
Relaterat
Den indo-europeiske Apollon
Geirröd och Odainsaker
Tilaks The Arctic Home in the Vedas
Arktos, myten om Nordpolen
Om skribenten: Joakim Andersen
