Generation X upplevde bland mycket annat något som kan beskrivas som den tecknade seriens silverålder. Socker-Conny, Arne Anka, Joakim Lindengren, Klas Katt, Dilbert, Kalle och Hobbe med flera var några av de underhållande och inte sällan intelligenta kreationer som bjöds våra nyfikna, små ögon. Något liknande ägde rum på den animerade seriens område, vi nämner här som hastigast Duckman och återgår sedan snabbt till den stillbildsbaserade seriens domän.
En av de stora serietecknarna var Gary Larson, mannen bakom unika The Far Side. Det var en tämligen surrealistisk serie, där bland annat bönder kunde komma på sina kor med att planera hur de skulle tillaga honom. Intresset för socialt pinsamma situationer innebar att man i den strippen närmast kunde känna den besvärande tystnaden mellan dem. Larson bröt mer eller mindre med flera av seriemediets konventioner. Återkommande karaktärer lyste med sin frånvaro, många gånger saknade figurerna talande nog dessutom synliga ögon. Larson själv satte högt värde på sin integritet och ansåg att serietecknare ska vara anonyma. Han har också agerat mot spridning av serierna på internet, vilket innebär att dagens text blir grafiskt torftig.
Ett återkommande tema i serien var att gränsen mellan människa och djur bröts ner. En familj som satt i vardagsrummet medan mörkret sänkt sig utomhus kunde avtecknas med två ljus i bakgrunden och texten ”suddenly, the living room was flooded with light and the angry sounds of an engine being revved. And everyone knew: The cat was back.” Händelserna var ofta in medias res, med en komplicerad förhistoria. Larsons relation till kor kunde enbart jämföras med Cordwainer Smiths långt gångna ailurofili. Han har beskrivit sig som miljövän, samtidigt finns en sociobiologisk tendens i de många jämförelserna mellan mänskligt och icke-mänskligt beteende. Liksom givetvis ett xenobiologiskt, utomjordingar dök upp tämligen flitigt.
The Far Side var en intelligent serie, ibland var skämten svår- eller obegripliga (bland annat berömda Cow Tools). Vetenskapsmän och -kvinnor dök upp, liksom latinska uttryck och förhistoriska djur och människor. Intresset för socialt ansträngande situationer förenades med ett intresse för språket, bland annat uttryck och liknelser tolkade bokstavligt (”Vikings! And they mean business!” som kommentar till ett följe av vikingar med portföljer). Möjligheten att ovan nämnda inslag antyder en inte alldeles neurotypisk personlig ekvation förbigår vi diskret. Att de många morbida inslagen i Larsons serier passade generation X som hand i handske noterar vi däremot.
Larson valde själv att sluta teckna 1995, av skäl bland annat knutna till hans konstnärliga integritet. Han ville inte bli en av de serietecknare som fortsätter trots att inspirationen trutit sedan länge (jämför Bill Watterson, mannen bakom Kalle och Hobbe, sannolikt återkommer vi inom kort till honom). Vänner av Larsons humor kan dock glädja sig åt att han sedan några år tillbaka börjat lägga upp gamla strippar på internetsidan The Far Side, även enstaka nyskapade sådana. För serietecknare in spe och vänner av bisarr humor är The Far Side en givande bekantskap, den påminner oss också om det svunna samhälle som kunde producera och hantera sådan humor.
Om skribenten: Joakim Andersen
