Det politiskt korrekta idékomplexet består av flera uttalade normer och påståenden, exempelvis att ”det finns inga raser” och ”Zlatan gillar pizza”. Minst lika intressanta är de outtalade värderingarna och attityderna. En av dessa rör fenomenet och memet ”svarta vänner”.

Många svenskar har någon gång råkat ut för det mem som kan sammanfattas med orden ”en svart kille jag känner” (även om ”svart” i sammanhanget kan bytas ut mot allt från ”arabisk” till ”syriansk”). Det rör kort sagt det symboliska kapital vissa svenskar tror sig kunna vinna genom att dels ha icke-svenska vänner, dels göra andra svenskar medvetna om dessa vänner. Svenskarna som folk är inte särskilt direkta, och att oprovocerat häva ur sig att ”jag känner en arab” genererar inget symboliskt kapital. Den symboliska utdelningen äger därför rum på ett mer diskret vis, ofta genom att den symboliske investeraren, till synes i förbigående, nämner att någon är ”en arabisk kille jag känner”. Att det sker i förbigående är i sammanhanget a och o för att det ska upplevas naturligt, och inte ses som ett försök att verka märkvärdig. Idealiskt sett ska det rentav upplevas som så naturligt för talaren att någon av hans eller hennes vänner råkar vara svart att det bara nämns i förbigående. Men nämnas ska det, och med tanke på att inget sker av en slump är detta ändå intressant.

Men fenomenet ”svarta vänner” inkluderar ett flertal intressanta memer, som säger en hel del om vårt samhälle och de etniska relationernas komplexa symbolik. Ett liknande fenomen är det som kan kallas ”det fåraktiga leendet”. De flesta av oss torde ha sett det, när en etnisk svensk exempelvis ska beskriva vägen för en icke-svensk. Leendet är stort och tillgjort, huvudet nickar upp och ner och läggs flera gånger på sned, och överhuvudtaget är kroppsspråket helt annorlunda än när en svensk beskriver vägen för en annan svensk. Bakom detta märkliga kroppsspråk ligger en vilja att visa vilken trevlig, förstående och hjälpsam svensk man är, och vinna en invandrares förtroende och uppskattning. Att det rör sig om en fullständig främling man aldrig mer kommer träffa är i sammanhanget inte intressant. Dessa fenomen berör i förbigående sagt främst den etniskt svenska medelklassen.

En parodisk, men också upplysande, skildring av dessa fenomen ger skaparna av hemsidan Black People Love Us!

Vi märker här flera teman. Dels att svarta vänner och uppskattning från svarta är symboliskt kapital, ”We are well-liked by Black people so we’re psyched (since lots of Black people don’t like lots of White people)!!” De framstår också som mer autentiska, vilket i förlängning innebär att paret Sally och Johnny också är det. Samtidigt spelar skaparna av sidan på den generalisering av ”black people” som det hela bygger på (”Sally and Johnny give me ample opportunities to translate rap lyrics, reggae songs, and/or street slang! Like I’m a mouthpiece for many, many cultures of dark-skinned people.”). Kopplingen till den vita rasism man som vit medelklass helst vill undvika är också tydlig (”Sally and Johnny are always going on and on about how Tiger Woods changed the face of golf, and the Williams Sisters changed the face of tennis! On and on…like, almost for too long!”).

Idékomplexet kan spåras åtminstone tillbaka till beatnikarna, som också försökte fly den inautentiska och rasistiska vita kulturen, och såg det som ett tecken på framgång att de accepterades som ”hederssvarta”. När man väl börjar bli medveten om det är det i alla fall ett ganska komiskt fenomen, vilket skaparna av Black People Like Us utnyttjar. För den antropologiskt intresserade är den skuldtyngda vita medelklassen en guldgruva av besynnerliga riter och myter. Kvinnlig omskärelse och soldanser är, som kulturella självskadebeteenden betraktat, ingenting i jämförelse med massinvandring och etnomasochism.

Relaterat

Stuff White People Like
The Goode Family

– Angående att svarta gått från att vara ekonomiskt till att bli symboliskt kapital

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.