Sverigedemokraterna har i dagarna släppt en rapport om våldtäkterna, betitlad Dags att tala klarspråk om våldtäkterna. Rapporten är intressant, inte minst då den har ett fokus på etnicitet och då Sverigedemokraterna gått igenom 114 våldtäktsdomar för att undersöka om den vitt spridda uppfattningen att invandrare är överrepresenterade som våldtäktsmän finner stöd i verkligheten.

Man finner att så är fallet, trots att de utgör 14% av befolkningen stod de utrikes födda för 48% av de 114 våldtäkterna. Av intresse var också att vissa regioner är än mer överrepresenterade, individer födda i Irak stod exempelvis för en dryg procent av befolkningen men drygt 10% av de 114 våldtäkterna. Några våldtäktsmän födda i Sydostasien fanns däremot inte i domarna, två var födda i våra nordiska grannländer.

Därefter tolkar rapporten materialet, vilket man menar tyder dels på att invandringen lett till en våldtäktsvåg, dels att skillnaderna mellan regioner kan bero på skillnader i kvinnosyn och inte minst synen på majoritetsbefolkningens kvinnor. Man avslutar sedan med flera förslag på hur situationen ska kunna förbättras, bland annat en ansvarsfull invandringspolitik och kurser i självförsvar i skolan. Rapporten är kort och koncis men ändå intressant, och kan läsas här: Dags att tala klarspråk om våldtäkterna

Rapportens författare noterar också att deras slutsatser ligger i linje både med liknande undersökningar i Norge och Frankrike, och med den statistik som Brottsförebyggande Rådet tidigare sammanställt.

Sarneckis betyg

En rapport av detta slag, från ett parti som inom kort väntas ta plats i riksdagen, kan knappast stå oemotsagd särskilt länge. Föga förvånande kom därför efter kort tid ett svar från kriminologen Jerzy Sarnecki, som gjort sig känd för att likt en apologet avfärda alla upplevelser av att samhället blivit råare eller mer otryggt. Sarneckis huvudpoäng är att vi i samhällsvetenskaperna aldrig kan veta något med säkerhet. Vi kan alltså inte veta om brottsligheten ökat eller minskat, och detta gäller även våldtäkterna. De fulla konsekvenserna av detta synsätt torde förvisso vara att vi överhuvudtaget inte behöver kriminologer, men fullt så långt är inte Sarnecki redo att gå. Ganska snabbt överger han också perspektivet överhuvudtaget, och påstår med säkerhet att ”andelen invandrare är större bland de misstänkta och dömda än bland de faktiska förövarna”.

Sarneckis slöja av okunskap är relativt selektiv, vilket blir tydligt när man väl insett det. Detta är dock inte det mest oroväckande med Sarneckis resonemang, utan det är det grundläggande perspektiv som tycks genomsyra allt han skriver. Implicit i hans påståenden tycks nämligen ligga en stark vilja att motbevisa varje påstående som gör gällande att samhället kan ha blivit mer otryggt. Vuxna män som skjuter med automatvapen mot polishus blir ”buspojkar”, något som alltid funnits, och tecknen på en våldtäktsvåg försvinner lika snabbt i okunskapens dimmor. ”Vi vet inte, och kan aldrig veta”, blir Sarneckis slutsats i just dessa fall. Följden av detta är att vi lever i den bästa av världar, och att något konkret inte behöver göras för att komma tillrätta vare sig med gatuvåld eller våldtäkter. Det är därför inte heller ägnat att förvåna att Sarnecki inte berör rapportens andra förslag på politik mot våldtäkterna, de förslag som inte har med invandringspolitiken att göra överhuvudtaget. Han är kort sagt en apologet, en systemets trogna försvarare.

Sarneckis artikel står att läsa här: SD:s rapport får icke godkänt

”Faktakollen”

För att inskärpa att Sverigedemokraterna har, för att använda uttryck från Fem myror är fler än fyra elefanter, ”fel, fel, fel”, räcker det dock inte med en artikel. Man kompletterar därför med en såkallad ”faktakoll”, som dock enbart regurgiterar det Sarnecki skriver. Slutsatsen är dock intressant. Liksom Sarnecki menar man att ”vi kan inget veta”, samtidigt menar man sig dock kunna veta att invandrade våldtäktsmän oftare döms än svenska. Verkligt fängslande blir det när man trots den allmänna bristen på kunskap anser sig ha fog för att utbrista: ”Sverigedemokraterna får rött ljus. Sverige har inte drabbats av en ny våldtäktsvåg.”

Återigen ser vi alltså en minimalisering, och en normalisering, av ett av de grövsta övergrepp vårt samhälle känner. Om man inget kan veta om ett fenomen följer det naturligt att det heller knappast kan vara ett område som ska prioriteras. Viljan att till varje pris motbevisa Sverigedemokraterna leder alltså verkligt fel. Ur ett genusperspektiv hade det exempelvis varit mer intressant om man intervjuat en kvinnojours personal än rena apologeter. Oroväckande är också den inkompetens man, i förbigående och som den självklaraste sak i världen, tillskriver rättsväsendet. Inte bara dömer det oftare invandrade än svenska män, utan det finns också ett omfattande mörkertal av våldtäkter som ingen tar tag i. Ser man till kvinnornas snarare än systemets välmående är detta saker som vi alltså borde diskutera betydligt mer, debatten kan knappast vara avslutad genom att ”Sverigedemokraterna får rött ljus”.

”Faktakollen” finns i varje fall att läsa här: Faktakollen

Liknande studier

Värt att notera är samtidigt att SD inte är det första invandringskritiska partiet som publicerat liknande studier. Nationaldemokraterna har publicerat Invandrarna, våldtäkterna och sanningen, där man gått igenom våldtäktsdomar i Stockholms län under tiden 980101- 000601. Nationaldemokraternas studie tog också upp offrens etnicitet, då brotten ofta riktade sig mot etniska svenskor, och hade dessutom med ”särskild råhet” som en särskild kategori.

Svenskarnas parti har också gått igenom våldtäktsdomarna från 2008, och kommer senare att släppa en rapport med sina slutsatser. Redan nu har dock vissa slutsatser publicerats på Realisten.se, och visar bland annat att i gruppvåldtäktsdomar med tre eller fler förövare var 100% av förövarna ”invandrare eller utlänningar”.

Liknande slutsatser dras bland annat i en norsk studie av överfallsvåldtäkterna i Oslo under tre års tid, och den nordamerikanska statistiken.

Oavsett vad man väljer att dra för slutsatser i övrigt är det alltså uppenbart att Sverigedemokraterna har en poäng, med ökad invandring ökar också antalet våldtäkter. Exakt hur mycket kanske vi inte kan veta, men frågan är om det är så intressant. Allt har ett pris, och den som prompt vill leva i ett land som kan stoltsera med den mest generösa invandringspolitiken bör vara medveten om att det finns ett visst pris även för det. Men som Sarnecki antyder kan vi knappast förbjuda svenska män att turista i Asien trots att vissa av dem förgriper sig på barn, och samma inställning bör vi ha även till våra egna kvinnors säkerhet. Eller kanske inte?

Relaterat

wodinaz – Schyman vs. Åkesson
Civilis – Våldtäktsfeber på Svenska Dagbladet
Kriminologi och vänsterrealism

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.