En klassisk introduktion till nordisk hedendom är H R Ellis Davidsons Nordens gudar och myter. Boken har visserligen några år på nacken, då den är skriven 1964, men den ger en god överblick och finns dessutom till ett billigt pris på många antikvariat.

Hilda Davidson ger i boken bland annat en introduktion till de nordiska gudarna, indelade efter deras funktioner (strids-, åsk- fred/fruktbarhets-, havs- och dödsgudar). Hon tar också upp kosmologin, med sådant som världsträdet, världens skapelse, och Ragnarök. Intressant är också hennes rekonstruktion av den nordiska livssynen utifrån myterna, där hon identifierar inslag som en nordisk individualism, vissheten om döden, känslan för ödets makt, och en insikt i behovet av måttfullhet och proportioner. Hon refererar också flitigt till andra forskare som Dumezil och De Vries, och gör flera jämförelser med gudar och myter hos andra folk (såsom de keltiska, finsk-ugriska och indo-iranska).

Valkyrjorna

Ett intressant område som Davidson berör flera gånger är de lägre och lokala gudomligheternas roll i den nordiska tron. Där finns sådana väsen som landvättar, fylgjor, alver, drauger och de grupper av hjälpsamma gudinnor, kallade bland annat ”Mödrarna” och Parcae, som hade förmåga att bestämma över ett nyfött barns öde (spår av detta återfinns i sagorna om ”goda och onda féer”). Dessa ”Mödrar” var knutna till Frigg, som Davidson ser som den moderliga aspekten av en kvinnlig gudinna (vars aspekt av älskarinna/partner representerades av Freja).

En annan sådan grupp av gudinnor, som kom att genomgå en betydande utveckling och knytas till krigs- och dödsguden Oden, var valkyrjorna. Davidson finner att i de tidigaste skildringarna rörde det sig om ohyggliga kvinnliga väsen som styrde krigares öde i striden och anställde blodbad bland människorna. Hon jämför här med de krigsgudinnor som i keltisk tradition uppträdde på slagfältet före och under strid, Morrigu och Bobd. Dessa kunde ta gestalt av rovfåglar, och även förutspå slagets utgång. Liknande jämförelser finns mellan valkyrjorna och korpar.

Samtidigt kopplar Davidson valkyrjetemat till de kvinnliga präster som valde ut de krigsfångar som offrades efter strid. Att sådana fanns i verkligheten antyds av skildringen av den ”Dödens ängel” som i samband med en skeppsbegravning vid Volga på 900-talet ändade en trälkvinnas liv, liksom den anglosaxiske biskopen Wulfstans uppräkning av syndare och häxor i Sermo Lupi från 1000-talet.

Dessa teman utvecklades gradvis, och kan också förklara hur termen valkyrja kunde användas både om övernaturliga väsen och dödliga kvinnor. Med tiden kom skalderna också att förändra dem, sannolikt i takt med att samhället i övrigt förändrades, så att de kunde spela huvudroller i tragiska romanser och liknande. Den mytiska kärnan, där gudinnor kopplade till krig och mänskliga kämpars öde väljer ut och för de slagna till krigsgudens hallar, kom dock att kvarstå.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.