Det har ryktats att ”brandväggen” i tysk politik skulle vara på väg att störta samman. Och nu sker det alltså. ”Brandväggen”, det är systempartiernas uppgörelse att ingen av dem någonsin ska ha något alls att göra med AfD, Alternative für Deutschland. Inte ens ta emot partiets understöd vid en omröstning. AfD anses nämligen nazistiskt av sossar och massmedier. I Tyskland är det som hos oss: Står detta i tidningen, då är det sant. Ja, det stämmer; det där är mobbning. Men mobbning är alltså tillåten, i alla fall för systemets partier. Tyska patrioter får egentligen inte finnas alls. Och de får definitivt inte ifrågasätta mångkulturen – det är en otillåten utfrysning. ”Diskriminering”. Men systempartierna får mobba sina landsmän. Sådana är ”normerna” i den tyska politiken.
Östtyskarna har gjort slut på det gamla partisystemet, i alla fall hemma hos sig. Vid parlamentsvalet för en veckan sedan gick AfD fram kraftigt; partiet erhöll 20,8 procent av rösterna och fördubblade sitt mandat. BSW lyckades inte lika bra. Partiet erhöll lite knappt fem procent. Spärren i Tyskland ligger just där, på fem procent. Det spörjs nu att BSW kommer att överklaga valet. Partiets företrädare anser inte att valet gått rätt till. Och det vill faktiskt synas som om de inte saknar skäl att anse det.
Båda de här partierna lutar åt patriotiska ställningstaganden. Ja. Det är fråga om ett högerparti och ett vänsterparti. I stort sett. Men i båda partier är den ståndpunkten i någon mån företrädd att Tyskland är ett av USA ockuperat land och även att den amerikanska ockupationen måste upphävas och Tyskland bli en suverän stat. Båda partierna är kritiska till övriga partiers av EU-kommissionen fjärrstyrda på en gång sovjetbetonade och nyliberala politik. Inget av partierna godtar de globalistiska systempartiernas massinvandring och mångkultur. Båda ställer sig avvisande till tyskt deltagande i den förra amerikanska regimens alltjämt pågående krig i Ukraina.
Båda partierna har uppnått parlamentarisk relevans. Nu är de så stora i de östra delrepublikerna att de i alla fall kan rida spärr mot systempartiernas politik.
De har inte hunnit göra det så mycket än. Orsaken är förstås att de inte har kunnat; de har hittills varit för svaga. Den djupare orsaken är den tyska skammen. Det har varit likadant under hela efterkrigstiden: En tysk ska skämmas för sin nationalitet. En tysk kan inte hävda sina egna och sin nations intressen – då kommer han genast i fara för att bli beskylld för att vara nazist. Av sina landsmän. Och han har i regel varit för kuschad för att våga utsätta sig för det. AfD är med det åskådningssättet nazistiskt. Och då går det förstås inte an för någon annan människa att befinnas ha något som helst att göra med AfD. Då blir man smittad. Det är en tabuisering det är fråga om. En föreställning gränsande till det religiösa. För att inte säga det skrockfulla.
Men nu ser det alltså äntligen ut att hända något. Det amerikanska imperiet vacklar. Ja, Trump lägger om imperiets politik. Bland annat genom att försöka att dra sig ur den föregående regimens krig i Ukraina. Men frågan är om Trump hinner att rädda USA-imperiet. Det finns sakvetare som ifrågasätter det. Ed Dowd, Michael Hudson och Douglas Macgregor, till exempel. På den amerikanska sidan. Men USAs svaghet är till fördel för resten av världen bara om nationerna spottar upp sig och tar itu med sitt eget.
För tysk del betyder den amerikanska försvagningen i första skedet främst att den egna överheten, den transatlantiska kompradorklicken som har styrt i Tyskland, i väst ända sedan andra världskrigets slut, plötsligt är kraftigt försvagad, förlamad och komprometterad. Hur ett landsförrädiskt styre som plötsligt finner sig ställd åt sidan går att studera med blotta ögat. Slå på YouTube och skriv ”Vance” och ”München” i sökfältet. Och se själva.
Det betyder i sin tur att det har uppstått ett gyllene tillfälle för patrioterna i Tyskland att resa sig och göra andra synpunkter gällande.
Och det börjar, som sagt, att röra på sig. Kolja Barghoorn – ”Aktien mit Kopf” – har just siktat ett vårtecken. I Zwickau har AfD-are och BSW-are i kommunstyret just lyckats att införa ett kommunalt förbud för rekryteringsreklam för Bundeswehr. Sådan återfinns på stadens bussar, till exempel. Initiativet var AfDs och BSWs. Deras mandat i kommunstyret räckte egentligen inte till för seger. Det fanns alltså inte från början förutsättningar för en framgång. Man måste uppnå minst 21 av de 41 mandaten i Stadtrat. Men de båda systemkritiska partierna fick vid omröstningen sällskap av ledamöter tillhöriga die Freie Sachsen, ett annat systemkritiskt parti, och sensationellt nog även av två CDU-are vilka understod sig att trotsa och gå emot sitt eget parti. Rop har nu höjts i CDU att CDU ska kasta ut de båda gränsöverskridarna.
Reklamförbud, för krigsmakten? Skulle det vara patriotisk politik? Ja, i det här fallet är det det. Tyskland är som sagt inte suveränt. Krigsmakten ingår i NATO. Det utkämpas som bekant ett krig i Europa. Men det är inte ett tyskt krig eller krig som angår det tyska riksintresset. Det är ett amerikanskt krig, mot Ryssland i Ukraina. Tyska patrioter som Jürgen Elsässer på tidningen Compact och individer och grupper i de båda omtalade partierna anser inte att Tyskland har ett dyft i det kriget att göra. I alla fall inte på ockupationsmaktens sida. Ett motstånd mot tyskt deltagande är en motståndshandling fullt i överensstämmelse med kravet att Tyskland ska frigöras från EU, NATO och USA.
Om skribenten: Mats Loman
