Den nysvenska rörelsen och dess ledande gestalt Per Engdahl tillhör det mest inspirerande och ideologiskt värdefulla vårt land överhuvudtaget frambringat det senaste seklet. Den nysvenska ideologin är ett moget och realistiskt alternativ till det senliberala samhället, och har också betydande likheter med den Nya Högerns världsåskådning (exempelvis sådant som samnationalismen/etnopluralismen, det korporativa idealet och kritiken av materialism och individualism/nuliberalism).

Det är därför positivt att rörelsens hemsida löpande uppdateras, och att språkröret Nonkonform kontinuerligt innehåller nya givande texter. Här återfinner vi bland annat en recension av Bo Solberg av boken There is a God – How the World’s most Notorious Atheist changed his Mind, en kort artikel om Pat Buchanan och Kevin McDonald, liksom den såkallade ”turkräden” 1627 då nordafrikanska pirater förde bort 400 islänningar som slavar.

Värt att notera för läsaren av webblogg Oskorei kan också vara en artikel författad av undertecknad, betitlad Edward Bulwer-Lytton – The Coming Race, där temat ”the Hollow Earth” tas upp. Att Jorden skulle vara ihålig och hysa både mäktiga högkulturer och främmande djur var särskilt under sent 1800- och tidigt 1900-tal ett återkommande tema i populärkultur och vissa ockulta kretsar. Ett av de mest kända uttrycken är baron Bulwer-Lyttons The Coming Race från 1871, där han också introducerade begreppet ”vril” och en fascinerande ras av underjordiska övermänniskor. Recensionen återfinns här: Edward Bulwer-Lytton – The Coming Race.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.