Kryptozoologi, de mer eller mindre vetenskapliga studierna av djurarter som ännu inte upptäckts, är ett fascinerande område. Utrymmet för rena galningar och bluffmakare är betydande, men kryptozoologin överlappar ibland även mytologin. Ett exempel på detta är de mystiska humanoider som i olika delar av världen går under namn som ”den förskräckliga snömannen”, ”bigfoot”, sasquatch och yeti. Intressant är att motsvarigheter till detta mytiska väsen också finns i den europeiska mytvärlden.

Alma

The inhabitants say that beyond the mountains is the beginning of a wasteland which lies at the edge of the earth. No one can survive there because the desert is populated by so many snakes and tigers. In the mountains themselves live wild people, who have nothing in common with other human beings. A pelt covers the entire body of these creatures. Only the hands and face are free of hair. They run around in the hills like animals and eat foliage and grass and whatever else they can find. The lord of the territory made Egidi a present of a couple of forest people, a man and a woman. They had been caught in the wilderness, together with three untamed horses the size of asses and all sorts of other animals which are not found in German lands and which I cannot therefore put a name to.
– Hans Schiltenberger, 1400-tal

I Kaukasus går de människoliknande men pälsklädda varelserna bland annat under namnet alma. Intressant är att historierna om dessa alma till skillnad från motsvarigheterna från Tibet inte sällan handlar om olika interaktioner mellan alma och människor, exempelvis att barn lekt med varandra. Inte helt ovanligt är historier om hur alma fångats in. Särskilt uppseendeväckande är historien om alman Zana, som fångades in av människor under 1800-talet och rentav fick barn med mindre nogräknade män. Detta skulle antyda att alma är nära släkt med Homo sapiens, särskilt då Zana senare även fick barnbarn.

Wuduwasa

It once happened in that country (and this seems indeed strange) that a living creature was caught in the forest as to which no one could say definitely whether it was a man or some other animal; for no one could get a word from it or be sure that it understood human speech. It had the human shape, however, in every detail, both as to hands and face and feet; but the entire body was covered with hair as the beasts are, and down the back it had a long coarse mane like that of a horse, which fell to both sides and trailed along the ground when the creature stooped in walking.

Speculum regale, 1200-tal

Längre västerut finner vi under medeltiden liknande väsen, på anglo-saxiska kända som wuduwasa och på tyska wilder mann. Fenomenets rötter tycks vara flera, bland annat ska det finnas drag från äldre mytväsen som fauner och satyrer och skogsgudar överlag. Människor som blivit galna och flytt ut i skogarna spelade också en roll i mytens uppkomst, liksom beskrivningar av apor från andra världsdelar. Intressant är att ett väsen som påminner om både ”woodwosen” och alma beskrivs i den norska Speculum regale från 1200-talet. Annars tycks den europeiska ”wilder mann” inte minst ha symboliserat vildmarken och de kvaliteter som europén övergett i samband med civilisationsprocessen. Den blev därför också mycket populär i både heraldik och hovliv. Kungar och adel, som kan sägas ha avlägsnat sig mest från vildmarken, klädde gärna ut sig till ”vilda män” på sina maskerader, och de förekom också flitigt på vapensköldar (bland annat Preussens). Man kan alltså identifiera samma längtan efter en mer naturlig tillvaro i det senmedeltida intresset för ”vilda män” som i mycket av den nordamerikanska fascinationen kring ”Bigfoot”. Om det sedan finns en kryptozoologisk verklighet bakom det hela, eller om det tvärtom är samma psykologiska nostalgi kring ett för-civiliserat liv som ligger bakom myten om ”yeti” och ”bigfoot” är en annan fråga. Ett intressant stycke europeana är det oavsett vilket.

Relaterat

Szukalski

Kungaspegeln

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.