Furstespeglarna var en litterär genre under den europeiska medeltiden och renässansen. De innehöll råd till furstar kring sådant som politik och etikett, den mest kända är Machiavellis Fursten. Den är dock speciell genom sitt öppet maktrealistiska perspektiv. En annan intressant furstespegel är den norska Konungs skuggsjá, eller Speculum regale. Den skrevs av en okänd författare under 1200-talet, i ett Norge som relativt nyligen kristnats och var en stormakt vars inflytande sträckte sig till både Grönland och de brittiska öarna. Författaren hade god kunskap om kontinental krigföring och vetenskap, och det har hävdats att han kan ha varit en gammal korsfarare. Hans goda kunskaper om livet i det kungliga hovet tyder också på erfarenheter därifrån.

It once happened in that country (and this seems indeed strange) that a living creature was caught in the forest as to which no one could say definitely whether it was a man or some other animal; for no one could get a word from it or be sure that it understood human speech. It had the human shape, however, in every detail, both as to hands and face and feet; but the entire body was covered with hair as the beasts are, and down the back it had a long coarse mane like that of a horse, which fell to both sides and trailed along the ground when the creature stooped in walking.

Den norska kungaspegeln är intressant av flera skäl. Dels innehåller dess beskrivningar av Norge, Island, Irland och Grönland initierade kunskaper om fauna, geografi och naturvetenskap. Dels innehåller den flera spännande exempel på folklore. Den okände författaren beskriver förbannade öar i irländska sjöar, där Satan regerar. Han beskriver ”gelts”, hur irländare ibland blir galna och springer till skogs där de efter många år får fjädrar (detta har klara likheter med inhemska myter och figurer, bland annat en förbannad krigarpoet, Suibhne, som utvecklade vingar och bosatte sig i trädtoppar. Suibhne och hans koppling till indo-europeisk myt tas upp i boken Victim of the Muses). Han beskriver också hur en hårig skogsman, en europeisk motsvarighet till Tibets yeti och den kaukasiska alma, fångades av människor, och hur flygande skepp besökte Irland. Detta blandas med beskrivningar av olika valsorter, liksom av den väldiga kraken och sjöjungfrur av båda könen. Vi får också kunskap om Grönlands vita falkar och isbjörnar.

…hirdman means the same as keeper and guardian… And if these men wish to enjoy the titles which are given them along with the housecarle name, they must shun vulgarity and rudeness; they must also, more than other men, avoid many things which a foolish desire may suggest. For many things become a disgrace both in words and deeds to well-bred men, which are not a disgrace to the vulgar who behave that way.

This should be the first principle of all your conduct, never let your heart be wanting in reverence and fear of God, to love him above everything else, and next to him love righteousness. Train yourself to be fair, upright and temperate in all things. Always keep in mind the day of death and guard carefully against vices.

Mycket intressanta är också författarens råd till den som önskar ingå i den norske kungens hov, som huskarl eller hirdman. Dessa råd uttrycker mycket som är igenkännbart både för författarens hedniska föregångare och hans nordiska efterföljare, och sammanfattar på många sätt en nordisk aristokratisk livssyn. Förmågan till behärskning och moderation framstår som en central dygd, skryt, vulgaritet, feghet och bristande självdisciplin framstår som skamligt. Lika centralt är religiositet och fromhet, och författaren ger ett flertal exempel från Bibeln (nästan uteslutande Gamla Testamentet). Det finns också paralleller till den kontinentala höviskheten.

Samtidigt känner man igen det fornnordiska intresset för ära och för det rykte man lämnar efter sig. Framgång på slagfältet är inget som ses med negativa ögon. Författaren skriver:

Every one, therefore, while he still lives, should strive to leave a few such deeds after him as will cause him to be remembered with favor after he has departed this life.

Rätten att utkräva en privat hämnd är också självklar för honom, även om den något modererats av den kristna tron.

Intressant är också författarens reflektiva och rationella inställning till de ämnen han tar upp, såsom förklaringen till varför det finns olika klimatzoner och vad norrsken egentligen är för något. Detta betyder inte att han alltid når rätt slutsatser, men han är inte dogmatisk utan väger de kunskaper han har mot varandra. Författaren uttrycker också en syn på relationen mellan kung och kyrka som påminner om den ghibellinska. Kungens svärd är tveeggat, och han har auktoritet även över biskopen. I centrum för den gode kungens uppgifter står domarens och rättskiparens, det är kungens plikt att leverera rättvisa, att garantera ett ordnat kosmos för sina undersåtar. Kungen måste också vara religiös, och inte glömma att han är kung av Guds nåde.

Eftersom Norge slitits av inbördes strider betonar författaren också vikten av lydnad, och hur en cykel av olydnad och anarki kan drabba det land som Gud valt att pröva.

Som helhet är det alltså ett intressant verk, som står att finna här: Speculum regale

Den anonyme författaren visar dels en världsbild och livssyn som bevarat viktiga nordiska inslag även efter kristnandet, dels att Norge vid denna tid både vetenskapligt och avseende politisk filosofi låg väl till i en europeisk kontext. Dessutom är det alltid underhållande att läsa om magiska öar och flygande skepp.

Relaterat

Machiavelli och Fursten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.