Man kan i det senmoderna samhället identifiera flera sociala och kulturella tendenser. Vissa är positiva, som att inkvotering av minoriteter i flera TV-serier ersatts av ”implicit whiteness” eller att barbariseringen av det offentliga rummet börjat utforskas i dem. Andra är mer tveeggade, men inte desto mindre intressanta, som etniska och religiöst-politiska tendenser inom hiphopscenen.
En mindre överraskande tendens är mainstreamkulturens gradvisa intresse för den pornografiska världen. I ett samhälle som å ena sidan övergett de religiösa och sociala normer som den historiska fientligheten mot pornografin byggde på, och å andra sidan ständigt söker efter nya spännande, exotiska och/eller tabubelagda sfärer och områden att exploatera kommersiellt och symboliskt, är det snarare förvånande att detta inte skett långt tidigare. Vi ser idag kläder från märken som Hustler och Pornstar, författare som Palahniuk och Welsh som väljer teman från porrindustrin, och uttryck från sfären har blivit mer eller mindre etablerade i talspråket. Besöker man en internetsida som snyggast.se slås man också snabbt av hur många minderåriga svenskor som på egen hand imiterar porrens poser i jakten på uppskattning.
Inte mindre än tre pocketböcker tar i dagarna också upp några av porrens mer kända namn. Det rör sig om självbiografier skrivna av dess kanske främsta manliga respektive kvinnliga stjärna, samt en bok om en svensk ”porrkung”.
Ron Jeremy – Hårdaste mannen i showbiz
Jag har svårt för det där med monogami. Känslomässig monogami har jag inga problem med, men kroppslig monogami är något helt annat.
– Ron Jeremy
Ron Jeremy, född 1953, tillhör porrens manliga veteraner. Han är känd för att ha medverkat i mer än 1750 filmer (vilket är världsrekord), och för att ha utfört den bisarra handlingen autofellatio i några av dem. Han har också aktivt arbetat för en ”vanlig” skådespelarkarriär, och har haft mindre roller i ett flertal filmer (Boondock Saints kanske är den mest kända). I boken Hårdaste mannen i showbiz beskriver han sitt liv och sin karriär. Vad som tidigt framkommer är att Jeremy haft en trygg barndom, han kommer från en funktionell men frigjord judisk-amerikansk medelklassfamilj. Parallellt med sin karriär har han också varit aktiv inom djurskyddsorganisationen PETA, och haft en karriär som stå-uppkomiker. Han är idag också något av en kultfigur. Han har inte blivit exploaterad under sin karriär, har undvikit droger, och försvarar ofta den bransch han verkar i.
Boken är på många sätt en bagatell, även om Jeremy visar sig ha ett ganska dråpligt sinne för humor och delar med sig av mycket information om olika amerikanska kändisar (en av hans nära vänner var komikern Sam Kinnison). Han framstår också som en i grunden sympatisk person, samtidigt som hans liv har en tragisk dimension genom att han är låst i en genre han hela tiden sett som ett sidospår. Han är en anhängare av den promiskuösa swinger-filosofin, men har aldrig funnit kärleken någon längre tid eller bildat familj. Även detta ger hans liv en tragisk aspekt (även om det inte direkt är en tragedi av episka dimensioner).
Jenna Jameson – Att älska som en porrstjärna
Jag hade inga intelligenta kvinnliga vänner, så det fanns ingen som kunde säga åt mig att jag såg ut som en hoochie mama. Det vill säga, en hoochie mama med tandställning.
– Jenna Jameson
Jeremy problematiserar dock aldrig riktigt sin bransch, vilket är begripligt med tanke på att den för honom bara varit indirekt problematisk. Betydligt mer intressant är då italiensk-amerikanska Jenna Jamesons Att älska som en porrstjärna, som också har undertiteln ”en sedelärande berättelse”. Hon beskriver i boken sin uppväxt i en trasig familj. Hennes mor dog tidigt, hennes far var inte mogen att vara förälder, och hennes bror blev redan som ung kriminell drogmissbrukare. Detta ledde till traumatiska händelser, och även till att hon som ung sökte sig till en mycket tveksam pojkvän (som senare kom att följas av flera andra). Beskrivningen av deras destruktiva förhållande, och hur det fick henne att både börja missbruka och strippa, är ingen upplyftande läsning. Hon beskriver samtidigt sin branschs faror, som ofta ger men för livet för de kvinnor som drabbas av mer eller mindre seriösa ”gonzoregissörer”.
Samtidigt är det en intressant bok, och på sitt sätt en framgångshistoria. Jameson blir mycket framgångsrik, slutar med droger, bildar familj, och startar ett eget filmbolag. Under läsningen får man också möta olika kända amerikaner, bland annat får man veta att Wesley Snipes och utgivaren av Screw, Al Goldstein, har en ovärdig kvinnosyn och att Marilyn Manson är intelligent men märklig. Som kuriosa kan också nämnas att i det ”typiska” kontrakt Jameson återger i boken är det ”interracial” och sodomi som aktrisen kan välja att avstå från. Intressant är också den syn på manligt och kvinnligt hon ger uttryck för, som inte överensstämmer med den politiskt korrekta, mer androgyna. Boken slutar i varje fall med att hon konstaterat att hennes bransch har många fallgropar, men att det är rätt yrke för henne.
Konsekvenser
Vad kan man då förvänta sig som följder av det senmoderna samhällets ”pornofiering”? Även här rör det sig om en tveeggad tendens, det är inte enbart av ondo att ett androgynt och borgerligt samhälle rör sig i denna riktning. Dock tycks det främst vara av ondo. Detta beror på att det rör sig om en demokratisk tendens, där människor reduceras till utbytbara stycken fläsk med genitalier. I pornografin blir detta rentav en virtuell demokrati, där vilken kropp som helst är tillgänglig, när som helst, på den egna skärmen. Detta undergräver steg för steg den polaritet mellan manligt och kvinnligt som enligt traditionalisten Julius Evola verklig sexualitet bygger på (och i förlängningen förmågan till romantisk kärlek). Dessa båda poler avmagnetiseras i ett samhälle som vårt, och sexualiteten förlorar sitt värde när det gått inflation i den. I vårt samhälle är det bara de nyanlända som överhuvudtaget tittar efter kvinnor som i andra kulturer skulle betraktats som skökor. Starkt laddade teman och områden trivialiseras. Bataille skulle förmodligen invända att i den kult och ikonisering som omger en Jameson eller en Jeremy kan det sakrala och det mytiska återkomma mitt i det borgerliga samhället, men det är milt sagt tveksamt.
Här kan man också tillägga att denna inflation och lättillgänglighet innebär att den historiska värderingen av heroisk manlighet förlorar mycket av sin betydelse. När man kan alternera mellan World of Warcraft och Animal Trainer 1-25 förlorar man mycket av motiven till att överhuvudtaget göra ett avtryck någon annanstans än på den egna inredningen, definitivt inte i den verkliga världen. Man kan också, likt Paglia och Houellebecq, misstänka att en sådan inflation leder till att, för att låna hegelska modeller, den kvantitativa förändringen slår över i en kvalitativ. Pornografin kommer sannolikt att bli mer extrem i takt med att den blir mer accepterad (förmodligen också på grund av den traditionella manlighetens kris, och det ressentiment den orsakar). Förlusten av mer traditionella sociala normer och kunskap innebär också att risken att utsättas för traumatiska övergrepp ökar för den uppväxande generationen.
Sammantaget är det alltså en tveksam utveckling. Värt att notera här är dock dess cykliska dimension. 1970-talet var en period som än mer än vår präglades av en positiv syn på pornografi som något befriande. Läser vi idag Ullerstam eller ”Udda Eros” inser man hur stor skillnaden var. Etablerade biografer visade filmerna, och inflytelserika lobbygrupper verkade aktivt för det man beskrev som barns rätt till sexualitet. Utgår man exempelvis från Paglias mer pessimistiska perspektiv på människans mörkare sidor och natur är det inte förvånande att detta ledde till så många tragiska händelser att en motreaktion vände trenden. Vår tid är i jämförelse mer komplex. ”HBT-rörelsen” har exempelvis diskret distanserat sig från de kopplingar man hade till pedofila rörelser på 1970-talet, och istället är det det mer anonyma konsumtionssamhället som får betydligt större grupper att bete sig på det sätt som i fallet med Jameson rörde sig om en trasig, men inte särskilt representativ, flicka. Hur man kan få denna tendens att röra sig i en bättre riktning är en annan fråga. Centralt torde vara att man för in traditionellt indo-europeiska könsroller i ekvationen, liksom det inslag av aristokratiska värderingar det för med sig.
Relaterat
Hiv-män och pornografiskt Skådespel
Eros and the Mysteries of Love
Om skribenten: Joakim Andersen
