Något överraskande tänker jag idag be er beställa material från Forum för Levande Historia, och dessutom sprida det till så många ni kan. Kampanjen om "kommunismens brott" har dragit igång, och öppnar oanade möjligheter.
Forum för Levande Historia är som bekant Sveriges egna statsstyrda forskningsenhet, i samma stolta tradition som Lysenko-institutet och Ahnenerbe, men kanske (och bara kanske) med något mindre vidlyftiga ambitioner. Syftet är att producera forskning, mer specifikt historieforskning, vilken sedan kopplas på vidlyftigt vis till ideologier, tankar och nutidsföreteelser. Syftet är att underbygga den nuvarande statsformen och dess ideal, fördomar och maktstrukturer. Hittills har man fokuserat främst på fascismen och nazismen, företeelser man menar utgjort den fullständiga motsatsen till den frihet vi nu lever i (och därtill hänger intimt ihop med sådant som nationalism, traditionella köns- och sexualvärderingar eller vad man nu för tillfället vill angripa eller avskaffa).
Men en politiskt styrd myndighet är nu en gång för alla en politiskt styrd myndighet, och de borgerliga partierna har sedan en tid lyckats vända "forskarnas" uppmärksamhet mot kommunismens brott. Bortsett från att denna utveckling gör politiseringen än mer pinsamt uppenbar än hittills, och åter får en att fråga hur någon historiker med minsta lilla självrespekt kan vistas inom en kilometer från verksamheten, har den förstås några praktiska och positiva sidor.
En mängd material har producerats, till största delen gratis så när som på portot, och även om detta material har den sedvanligt enfaldiga och självgoda ton som Forumets produkter tenderar att ha, är sakinnehållet i stort sett riktigt. Inte minst vill jag nämna en färgglad broschyr, av vilken man kan beställa etthundra kopior åt gången. Den visar sig vid genomgång vara mycket informativ rörande förra århundradets utan diskussion mest kriminella regimer.
Nu ska man inte vänta sig några underverk naturligtvis lyser analysen helt med sin frånvaro. Medan nazismen normalt nagelfars och kopplas till både det ena och det andra, blir det här ganska simpelt. Orsaken är självklar: kommunismens grundvärderingar är snarlika den moderna liberala demokratins, och motsättningen snarast en fråga om val av metod. Avskaffande av nationsgränserna, religionens reglering ut ur offentligheten, universalism, etnicitetens undertryckande, könens likriktning… Principerna är desamma, och att göra samma typ av vidlyftiga jämförelser som man gör mellan nazism och helt andra uttryck för etnisk identitet eller traditionalism skulle kunna leda lite var som helst. Alltså uteblir diskussionen, och istället pratar man om de kommunistiska staternas nationalism, påpekar att man minsann inte fick rösta på flera partier, samt tar upp de mest groteska förbrytelserna i exempelvis Kambodja. Annat är heller inte att vänta.
Hur som helst är materialet, som exempelvis sagda broschyr, i grund och botten helt acceptabelt, och dessutom ganska viktigt. Visserligen blir det inte mycket dödssiffror (kan ju vara farligt att överskrida den viktigaste dödssiffran av dem alla), men mycket av det ytligt sett värsta i kommunistdiktaturerna tas upp. Det är med andra ord bara att beställa, och sedan lägga ut på skolor, bibliotek och universitet. Tar det emot att dela ut material från just denna myndighet, är nog logotypen av rätt proportioner för att det ska gå att sätta ett motpol-klistermärke eller liknande över den.
Jag har tidigare påpekat att jag inte är det minsta entusiastisk över PK-etablissemangets smutskastning av sina motståndare, inte ens när den drabbar Lars Ohly, och i viss mån står jag för det. Givetvis handlar också detta om att regimen vill bekräfta sig själv i relation till sina fiender och den majoritet av befolkningen som inte delar dess värderingar, men den här gången kan den få komma undan med det. Åtminstone någon kanske börjar göra den logiska kopplingen mellan en form av tvångsjämlikhet och en annan, en form av påtvingad överordnad kultur och en annan.
Så kör hårt och skicka efter beställ till er själva, eller direkt till högstadie- och gymnasieskolorna. Ska det nu nödvändigtvis indoktrineras, kan det gott indoktrineras rätt.
Om skribenten: Solguru
