Kartläggningen av den mänskliga arvsmassan innebär att vi får en allt klarare bild av olika folkgruppers historia och inbördes relationer. Detta är positivt, då det bekräftar sådant som att de europeiska folken är brödrafolk och att det triumferande talet om att ”det finns inga rena raser” endast är sant i så begränsad omfattning att det blir ointressant.

Intressant är den genetiska Europakarta som publicerats av den danska tidskriften Videnskab.dk under titeln Genetisk Europakort (på engelska finns studien här: Correlation between Genetic and Geographic Structure in Europe).

Några större överraskningar bjuder kartan inte på, utöver att finländare och italienare inte genetiskt är lika nära släkt med övriga européer som man spontant kan tro. Detta visar hur rent genetiskt släktskap har begränsningar som skapare av politiska gemenskaper (ytterst är gränsdragningen alltid ett politiskt val, som förklaras bättre av en statsvetare som Carl Schmitt än en biolog). Man bör dock också notera att det genetiska avståndet mellan en svensk och en finländare är mindre än mellan en svensk och en sydeuropé. Några dramatiska avstånd rör det sig alltså inte om.

Tipstack till herr G.

Relaterat:

Videnskab.dk – Hunde stammer fra Kina (liknande studie av genetisk historia, med tamhunden i huvudrollen)

The immigration revolution – can Europe be the same with different people in it? (tipstack till Arete)

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.