I Danmark har konflikter mellan Hells Angels och invandrardominerade grupper pågått under en längre tid, och resulterat i flera dödsoffer. Media tolkar det gärna som konkurrens mellan kriminella grupper om narkotikamarknader, medan Hells Angels istället förklarat det med att det i Danmark finns en grupp, huvudsakligen invandrare, som behöver en ”mentalitetsförändring”. Redan detta uttalande tolkades av media som ”en förfärande stordansk självbild”, men togs emot med förståelse och medhåll av många vanliga danskar som på nära håll upplevt just denna grupp och dess nuvarande mentalitet.

Danska Hells Angels publicerade nyligen det såkallade Schakalmanifestet, som en längre tid cirkulerat bland de egna medlemmarna. De konkretiserar där mer i detalj den mentalitet de tidigare syftade på, och ger namnet ”schakaler” till de individer de föraktar. Manifestet kan inte av någon med ens hjälplig tankeförmåga tolkas som rasistiskt, utan det står klart och tydligt att det rör sig om en begränsad grupp som huvudsakligen är av arabisk och muslimsk härkomst, men att det inte gäller alla dessa och att det även finns enstaka danskar som anammat schakalmentaliteten. Trots detta har manifestet lett till många bekymrade miner och utspel från diverse politiker och mediafigurer. För dessa är inte problemet det lidande ”schakalerna” orsakar varje dag, problemet är att Hells Angels nämner dem vid namn och beskriver dem. Av många vanliga danskar har manifestet däremot tagits emot positivt (i en internetomröstning ville 30% exempelvis se den kände danske Hells Angeln ”Jönke” i Folketinget).

Nordisk hederskodex eller schakalmentalitet

Utan att använda termen anknyter danska Hells Angels till en tämligen klassisk nordisk hederskodex i manifestet. Det konstateras att ”schakalen” är feg när den är själv, men blir ”modig” i grupp och att detta ”mod” kan gå ut över både unga och gamla. ”Schakalen” njuter av att injaga skräck, oavsett hur lågt den måste sjunka för att åstadkomma detta. Mot detta står i den nordiska hederskänslan en strävan efter självdisciplin, och förakt för översittarfasoner mot de som är svagare. Denna hederskänsla inser också att det är skillnad mellan den ”respekt” man får för att man är en våldsam ynkrygg, och den respekt man förtjänar.

”Schakalen” utmärks också av sitt hat mot Danmark och danskarna, och sin ressentimentstyrda offeridentitet. Även deras kvinnosyn är negativ, särskilt synen på danska kvinnor och flickor. Manifestet noterar att de brukar röra sig i flock från 10-12-årsåldern, och att många lugnar ner sig när de passerat 25. Då anser de också att allt plötsligt ska vara förlåtet.

”Schakalmentaliteten” återfinns också i Sverige, och de flesta har träffat på grupper av ”schakaler” (ensamma är de som sagt svårare att identifiera). Problemet är att många svenskar slutar röra sig i det offentliga rummet så snart de får barn eller blir medelålders, och därefter förlitar sig på media för att få en bild av vad som händer där (detta gäller inte minst journalister och politiker, som också oftast bosätter sig i medelklassghetton). Detta innebär att de kan leva lyckligt ovetande om sådant som schakalerna, och att de blir mycket bekymrade när deras barn efter att ha blivit rånade eller misshandlade plötsligt blir ”rasister”.

”Schakalerna” är även i vårt land ett socialt problem. Eftersom de saknar ett egentligt hedersbegrepp, och inte är främmande för att använda både numerär överlägsenhet och vapen för att vinna ”respekt” har de individualistiska svenskarna i många situationer svårt att hantera dem. Man kan rentav se att en del svenskar, konceptuellt hjälplösa som de är när de fostrats av dagis, MTV och media, är oförmögna att skilja mellan ”respekt” och respekt, och därför attraheras av den aura av makt de kan utstråla. Dessa svenskar blir förr eller senare normalt också offer för dem.

För att hantera dem krävs alltså ett kollektivt handlande, men när svenskar sluter sig samman på både lokal och politisk nivå demoniseras och motarbetas de som ”rasister”. Denna demonisering drabbar aldrig schakalerna, oavsett hur rasistiska de kan vara i sin syn på svenskar.

Schakalmanifestet är därför intressant på många vis. Den politiska situationen är dock på många vis en annan i Sverige, och något liknande kan vi knappast förvänta oss här.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.