Den svenska abortpolitiken är globalt sett relativt liberal, och bygger på att ett foster inte är en människa i egentlig mening och därför inte kan ha rättigheter. Efter att ha sett bilder på aborterade foster kan man intuitivt ha en hel del åsikter om det resonemanget, men det är oavsett vilket själva grunden för abortpolitiken i vårt land.

Det är då märkligt att se hur det uppstått en debatt kring aborter som görs på grund av fostrets kön (oftast att det är en flicka). Socialminister Göran Hägglund (kd) ”reagerar väldigt starkt” när han får veta att kvinnor från andra länder gör abortresor till Sverige för att abortera flickfoster. Att detta överhuvudtaget ses som en nyhet antyder att den syn på vad som egentligen är en människa abortlagstiftningen bygger på inte fullt ut överensstämmer med mångas intuitiva syn på saken. Rent rationellt finns det nämligen två sätt att se på det hela. Antingen är ett foster bara en klump med kött, utan några rättigheter. I så fall handlar det hela om ”kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp”, och att göra sig av med eventuella små antropomorfa parasiter på samma sätt som man gör sig av med andra ovälkomna inkräktare. I så fall är frågan om det eventuella könet ointressant. Eller så anar vi att även foster som är så utvecklade att man kan avgöra deras kön är människor, och då har vi en abortpolitik som är djupt problematisk och bygger på klyschor från 1960-talet.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.