En fri översättning av en kortare Faye-text som behandlar de ”Gröna”. Från att ha innehaft en potential för nytänkande, bioregionalism och Blod-och-Jord-filosofi (alltså en djupare grön Weltanschaung än den rent instrumentella, den rent moderna), har de flesta europeiska ”miljöpartier” kommit att bli mer inriktade på etnomasochism än på egentlig grön politik. Det finns gröna strömningar som fortfarande bär på den ursprungliga potentialen (djupekologism och anarkoprimitivism exempelvis), men i få eller inga miljöpartier är de framträdande.

Det futuristiska elementet i Fayes arkeo-futurism blir tydligt när han anklagar de Gröna för att inrikta sig på kärnkraften, som han menar är den renaste energikällan, av rent känslomässiga skäl (atombomben), och därigenom objektivt bistå oljekomplexet. Vidare menar han att de inriktar sig på hur man ska kunna minska utsläppen genom att minska produktionen, men nästan helt saknar förslag på hur man ska kunna producera på bättre sätt. ”Det gröna folkhemmet” verkar mest handla om en återgång till ett fattigare samhälle, Traditionalism minus alla former av spiritualitet, nationalism och personlig frihet.

Även de Grönas immigrationspolitik är Faye negativ till, han menar att många av dem är mer intresserade av maximal invandring snarare än miljöpolitik (och när man ser till de svenska Mp, är man böjd att ge honom rätt).

Här är i alla fall Fayes text, förslag på bättre översättning mottages tacksamt:

Det främsta politiska projektet för de Gröna i Europa, är öppnandet av gränserna för all invandring. I Tyskland utverkade de 1998 från den olycksaliga Schröderregeringen en kvasi-automatisk naturalisering efter åtta års vistelse, med rätt till dubbelt medborgarskap. På så vis ersatte de blodets rätt [alltså rätten för etniska tyskar utifrån att bli medborgare i första hand], med den franska, tydligen högre, modellen av territorialitetens rätt. ”De tyska Gröna stör sig särskilt på”, noterar Jean-Paul Picaper i the Barber (16/11/1999), ”att socialisterna begränsar invandringen.”

När det gäller etnomasochistisk kollaboration med Europas kolonisatörer, är de tyska Gröna de mest framstående. Men tack vare trotskitsten Cohn-Bendit, ”Röde Dany” i ny, grön färg, har de även fått anhängare i Frankrike.

Under de europeiska valen 1999, stod öppna gränser för all invandring och amnesti för de illegala, överst på Cohn-Bendits, Noël Mamères och Domenica Voynets kravlista. Det var det viktigaste när det gällde deras påtryckningar på Jospin, och deras strategi av fascistförklarande av den olycklige Chevènement.

10% av deras förslag var till försvar för miljön, 90% till försvar för invandrarna, och 0% mot arbetslösheten och fattigdomen.

Guillaume Faye, La colonisation de l’Europe, Aencre 2000, S. 39.

http://library.flawlesslogic.com/faye2_fr.htm

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.