Babylon A.D.

Okategoriserade

Genom science fiction-genren kan man ofta dra ett antal slutsatser om vårt samhälles syn på framtiden. En gång ansågs Europas framtidsutsikter vara mycket ljusa, vilket uttrycktes både av diverse utopisters detaljerade beskrivningar av det framtida lyckolandet, och vetenskapligt präglad science fiction som Jules Vernes Från jorden till månen. Numera är det snarare en dyster framtid som beskrivs, till exempel i de många zombiefilmerna där genteknik och biologiska vapen ligger bakom mänsklighetens undergång.

Filmen Babylon A.D. bygger på den franske författaren Maurice G. Dantecs roman Babylon Babies, som också är intressant som en spegel av vår tidsanda och syn på framtiden. Även Dantec själv är en intressant person. Från en början som fransk punkmusiker och författare med ett intresse för den intellektuella vänsterns ikon Gilles Deleuze, har Dantec flyttat till den franskättade kanadensiska provinsen Quebec, utvecklat ett stadigt växande intresse för kristendomen, och börjat skriva för den konservativa tidskriften Égards. Babylon Babies skrev han dock redan på 1990-talet, och man märker därför en del påverkan från en vänstervärldsbild i den.

Handlingen i korthet kretsar kring den belgiske legosoldaten Thoorop, som får i uppdrag av en rysk mafioso att föra en ung kvinna till Quebec. Den information Thoorop får om bakgrunden är synnerligen begränsad, men han inser snart att mäktiga intressen är inblandade och att den unga kvinnan definitivt inte bara är vad hon verkar.

Jugoslavien som senmodern metafor

Som helhet är det dock en väldigt intressant roman. Dantec utgår från sin egen tid när han beskriver framtiden, och det är särskilt tre teman som återkommer. På 1990-talet var minnet av de jugoslaviska inbördeskrigen ännu starkt, och Dantec beskriver därför en framtid där land efter land slits sönder av etniska och regionala konflikter. De inledande scenerna följer en ensam västerländsk legosoldat i västra Kinas snötäckta ödemarker, där han deltar i den uigurska minoritetens uppror mot den till namnet kommunistiska centralmakten. Dantec beskriver sedan det kinesiska inbördeskriget mer i detalj, liksom tidigare motsvarigheter i både Tjetjenien och Afghanistan där huvudpersonen tagit del. Det visar sig att även Kanada hotats av krig, vilket lösts genom att Quebec fått de facto självständighet, och även Ryssland drabbas av separatism. Den bild Dantec målar upp är kort sagt en verklighet där etnicitet spelar roll, där mångetniska stater ständigt riskerar att explodera. Hans skildring är här kusligt realistisk, och påminner om en del annan mognare science fiction som också tar upp den etniska frågan (till exempel Neal Stephensons The Diamond Age).

BB

Religionens återkomst

Trots liberalernas och vänsterns förhoppningar visar sig den etniska frågan vara väldigt seglivad i Dantecs framtidsbeskrivning. Detsamma gäller religionen. Här visar sig de ovan nämnda spåren av en vänstervärldsbild, för när Dantecs huvudpersoner intresserar sig för andliga traditioner så är det till övervägande delen utomeuropeiska sådana det rör sig om. Huvudpersonen Thoorop är till exempel intresserad av islam och zenbuddhism, och mot slutet av romanen spelar shamanism och huronindianernas profetior en betydande roll. Den europeiska kristendomen spelar i sammanhanget en underordnad roll, och europeisk hedendom lyser med sin frånvaro överhuvudtaget. Dantec skiljer dock mellan autentiska, äkta, andliga traditioner, och sådan andlig konsumtion som präglar mycket av det moderna konsumtionssamhället. En av de mindre sympatiska aktörerna i det komplicerade spel romanen beskriver är en relativt ung sekt kallad Noëliterna.

Shamanismen möter gentekniken

Dessa Noëliter påminner inte bara till namnet om de Raelianer som finns i verkligheten, och som bygger sin religion på olika inslag i den moderna populärvetenskapen. De hävdar att de står i kontakt med utomjordingar, och har visat stort intresse för bland annat kloning. Dantecs noëliter tar detta flera steg längre, och ägnar sig bland annat åt olagliga genetiska experiment, där man kombinerar DNA från vitt skilda djur för att skapa transgeniska djur, så kallade kimeror. Sådan mer avancerad genetik är olaglig i den värld Dantec beskriver, men används trots det av både regeringar, maffiaorganisationer och religiösa sekter.

Det är med denna genteknik, och den mest avancerade forskningen kring artificiell intelligens som Dantec knyter ihop skeendet. Inspirerad av både shamanism, Deleuze och Nietzsche hävdar han i romanen att nästa steg i den mänskliga evolutionen blir homo sapiens neuromatrix, en mutation som kan koppla upp sig mot allt från datorer och DNA till andra människors hjärnor. Dantec rör sig här relativt nära vetenskapliga teorier, men det blir ändå lite väl verklighetsfrämmande för att bli riktigt lyckat.

Babylon A.D.

Dantecs roman är alltså en riktigt intressant och spännande bok. Den är bitvis något långdragen, men samtidigt är den nära framtid han beskriver så fascinerande och intrigen så komplex och överraskande att man har svårt att lägga den ifrån sig. Huvudpersonen, legosoldaten Thoorop, är också en fascinerande figur. Sedan decennier har han sökt sig till ”lost causes”, och han har kämpat både för tjetjenerna och de uigurska rebellerna. Han är samtidigt inte en ren stridsmaskin, utan är mycket beläst och använder allt från Sun Tzus Krigets konst till ”Maos lilla röda” för att utveckla sin förmåga till taktiskt tänkande.

Hur står sig då filmen Babylon A.D. i jämförelse med boken? Regissören, Mathieu Kassovitz, har själv gått ut och beskrivit sin besvikelse över hur filmen blev, och det kan antyda att den inte blivit helt lyckad. Givetvis kan det vara svårt att pressa in en handling som fyller mer än 500 sidor på en och en halv timme, men här har man tagit bort flera av de mest fängslande och innovativa inslagen i boken helt och hållet. Där Dantec i romanen detaljerat beskriver de geopolitiska och strategiska sammanhangen, får man i filmen bara en bild av allmänt socialt kaos. De intressanta skildringarna av homo sapiens neuromatrix, och kopplingarna mellan psykologi, shamanism, transgeniska experiment och liknande, reduceras i filmen i princip till ett genetiskt experiment.

Handlingen har också ändrats kraftigt i samband med filmatiseringen, vissa huvudpersoner har utgått fullständigt, och andra tagit deras plats, viktiga händelser saknas och andra har tillkommit. Detta sammantaget gör att man knappast kan jämföra filmen med boken. Ser man det istället som en actionfilm med vissa futuristiska inslag, får man konstatera att det är en ganska genomsnittlig sådan. Vin Diesels Toorop är snarare en desillusionerad veteran än den bildade krigare med romantiska drag som Dantec beskriver, men det är å andra sidan den typen av roller Diesel gör bäst. Skildringen av framtiden är också ganska välgjord rent visuellt, och actionscenerna håller god klass. Sammanfattningsvis är det alltså en genomsnittlig actionfilm, även om det är tråkigt att det mesta som gör boken spännande fallit bort.

[ursprungligen publicerad i Nationell Idag]