I samband med den senaste tidens finansiella turbulens, kan det vara på sin plats att få perspektiv på det ekonomiska system vi lever i. En god början är då Copyriots serie Realkapitalism, som tar upp flera oväntade aspekter på fenomenet. Redan valet av namn är innovativt, och bidrar till en aha-upplevelse. För på samma vis som en del hellre kallade sovjetsystemet för ”realsocialism” än ”kommunism”, eftersom skillnaderna mellan ideal och verklighet var så stora, kan man kalla den reellt existerande kapitalismen för ”realkapitalism”. Som exempelvis Noam Chomsky påpekat så är den amerikanska såkallade kapitalismen egentligen en form av ”socialism för de rika”, där staten genom allt från stöd till banker och andra storföretag till möjligheter att nolltaxera egentligen är en välfärdsstat för de allra rikaste. Personligen ser jag det som en utopi att en stat i ett kapitalistiskt samhälle där de fattiga inte representeras av en politisk rörelse (denna kan sedan kallas kommunistisk, katolsk, eller något helt annat) ska bete sig på något annat vis, men det är en parentes.

Copyriots serie innehåller flera värdefulla delar, även om de som vanligt får läsas kritiskt (Copyriot är i förbigående sagt varken identitär eller traditionalist).

Realkapitalism, I: Rädslan för rädsla, modulerandet av hastigheter

I den första delen påpekas bland annat att ”nyliberalismen” på många vis var en myt. Statens involvering i ekonomin minskades inte dramatiskt ens under Thatcher och Reagan (däremot skedde en omfördelning som drabbade vissa grupper och gynnade andra). Med inspiration från bland annat Walter Benjamin (på sin tid en av Carl Schmitts brevvänner, numera en förgrundsfigur i Frankfurtskolan) och nihilismbegreppet tas också sådant som användandet av sedelpressarna för att ”lösa” krisen, och den illusoriska skillnaden mellan amerikansk och europeisk kapitalism upp.

Realkapitalism, II: Politisk förträngning av sedelpressarna

I den andra texten tas fenomenet med ”sedelpressarna” åter upp. USA har finansierat mycket av sina projekt genom att låta sedelpressarna vara verksamma sedan decennier, eftersom dollarn är en världsvaluta. När länder som Ryssland och Iran väljer bort dollarn är det alltså ett hot mot den kvarvarande supermaktens hegemoni.

Realkapitalism, III: Fernand Braudel, marknader och antimarknader

I den tredje delen tas ekonomins tre ”våningar” upp. Dels den rent materiella produktionen, dels marknaden, dels övervåningen (som kan kallas både antimarknad och realkapitalism). Viktiga teoretiker som Braudel, Wallerstein och den för mig nya bekantskapen DeLanda tas upp i artikeln, som är spännande läsning för varje antikapitalist. Vad man kan fråga sig är om man kan ha den ena våningen utan den andra, alltså mer specifikt om man kan ha en ”fri marknad” utan att det ganska snart utvecklas en ”antimarknad”.

Realkapitalism, IV: En något oklar religion

I det fjärde inlägget utgår Copyriot från Benjamins text Kapitalismen som religion, där vår tids ekonomiska systems grundläggande normer och krav på oss analyseras som en pseudoreligion. Texten är kort men värdefull, med formuleringar som: Tankarna kring “Kapitalismen som religion" som Walter Benjamin nedskrev år 1921 handlade inte om kritik av den simpla girigheten, utan om att skissera konturerna av en pseudoreligionen som är för stor för att kunna greppas.

Medan de gamla religionerna handlade om att undslippa skuld, handlar kapitalismen om att sprida vidare skuld, skriver han. Skulden är inte längre moralisk utan naturlig, likt i hedniska offerriter. En avbetalningsdriven mänsklighet under en ren kultreligion, som saknar dogmatik men kräver konstant tillbedjan under alla veckans dagar. “Guds transcendens har fallit ned. Men den är inte död, den har övergått till mänsklighetens öde."

Realkapitalism, V: Drömmar om ädel metall och mätbar tid

Det femte inlägget tar istället upp drömmen om att förankra valutans värde i en metall (guldmyntfot), president Nixons beslut att upprätthålla USA:s överhöghet genom sedelpressarna, och konspirationsteorier i gemen.

Realkapitalism VI: Brottsregister

Den sjätte texten tar upp frågan om man på samma vis som man talar om ”kommunismens brott” och liknande, kan tala om ”kapitalismens brott”. Frågeställningen är intressant, även om Copyriot anser att begreppet ”kapitalism” är ett så diffust begrepp att det hela är tveksamt. Personligen utgår jag här från det marxska och wallersteinska perspektivet, och den historiska kapitalismen är då ett såpass konkret begrepp att en ”balansräkning” åtminstone i någon mån kan göras.

Äldre inlägg på liknande teman:

Marknaden och kontramarknaden

Karl Polanyi och den stora omdaningen

Nätokraterna

2008 – att leva i spännande tider

Wallerstein och liberalismens död

Den historiska kapitalismen – utdrag

Pasolini och konsumismen

Saviano – Gomorra

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.