Eugenik är ett ord som de flesta av oss konditionerats att förknippa med negativa företeelser som ”nazism” och tvångssteriliseringar. Det är dock ett intressant ämne, som idag blir alltmer aktuellt både på grund av utvecklingen i samhället och i den akademiska världen.

Det har i traditionella samhällen funnits många praktiker, sedvänjor och liknande som påminner om eugeniken. Exempel är hur man med hjälp av astrologi och magi försökt få så starka barn som möjligt, hur man gjort sig av med oönskade barn, eller hur man i kastsamhällen och i Platons samhällsvisioner försökt förädla olika människotyper och undvika nivellering. Den moderna eugeniken uppstod däremot som följd av Darwins upptäckter kring arvsanlagen. Detta öppnade möjligheten att påverka samhällets genetiska grundval i positiv riktning, och den eugeniska rörelsen uppstod. Den fick stöd av människor från hela det politiska spektrat, bland annat John Maynard Keynes, Winston Churchill och H.G. Wells. Värt att notera är också att många ledande eugeniker menade att eugeniken skulle bygga på frivillighet. Till en början var det alltså en pre-politisk idé, som kunde omfatta både liberaler och socialister.

Eugenisk politik bedrevs i de flesta västerländska samhällen, och nådde även Japan och Kina. Inslaget av frivillighet var varierande. Efter Andra världskriget kom idéerna att kopplas till Tredje Riket, och demoniserades. Som följd av vetenskapliga framsteg har de dock sedan 1970-talet återigen alltmer kommit att framstå som relevanta. Bland annat har man nu kunnat kartlägga samspelet mellan arv och miljö, och identifiera olika gener som orsakar sjukdomar. Detta betyder att vi idag har de vetenskapliga förutsättningarna att rent praktiskt föra en eugenisk politik, men att samhället här under en tid lider av en ideologiskt betingad eftersläpning. Samtidigt börjar det bli tydligt att vi sedan steriliseringarnas upphörande i praktiken för en dysgenisk politik, och detta faktum kommer att bli alltmer påträngande framöver. Inte minst när samhällets resurser börjar framstå som begränsade på allvar.

”Rätten till barn”

Men vad gör ni om hans föräldrar var psykopater? Tänk om dom var mördare?
– Larry David, angående adoption

Den eugeniska kärnfrågan rör vilka människor som ska ha barn med varandra. Man kan betrakta detta från tre perspektiv. Å ena sidan kan man se det ur de presumtiva föräldrarnas perspektiv, och tala om deras ”rätt” till barn. Denna rätt ska inte underskattas, både av känslomässiga och biologiska skäl är det viktigt för många att bilda en familj. Man kan även se det ur samhällets perspektiv, och konstatera att vissa människor av olika skäl är så resurskrävande och/eller destruktiva att deras antal bör hållas på ett minimum. Detta perspektiv betraktas i dagens Sverige som synnerligen stötande, och i grunden otänkbart. Det bortglömda perspektivet, som också för in en humanistisk dimension i diskussionen, är barnets perspektiv. Många människor är inte lämpliga att vara föräldrar, och man dömer deras barn till ett långt lidande om man trots detta utgår från deras ”rätt” till barn. Vi kan exempelvis föreställa oss vilket lidande som skulle kunna förebyggas om grava missbrukare, pedofiler eller gravt utvecklingsstörda förhindrades från att bli föräldrar. I folkgrupper som har problem med ärftliga sjukdomar, som Israel och Cypern, förs redan en politik för att undvika att dessa förs vidare till nya offer.

När man väger samman dessa tre perspektiv bör man vara medveten om att en eugenisk politik alltid är riskfylld eftersom den i praktiken måste handläggas av byråkrater. Ett inslag av frivillighet är därför viktigt, liksom en rättssäkerhet som institutionaliserats genom bland annat möjligheter att överklaga. Man kan också tänka sig en positiv eugenik, som exempelvis bygger på att man uppmuntrar vissa grupper att donera ägg och sperma och i praktiken förbjuder andra från det. Man skulle på så vis kunna uppmuntra vissa drag i befolkningen, i stil med privata projekt som Repository for Germinal Choice.

Eugenik och massinvandring

…when a country is opening its doors to immigration from diverse countries, it is like a farmer who buys his seeds from different sources by the sack, with sacks of different average quality of contents.
– Professor Raymond Cattell

Ett kontroversiellt område är massinvandringens dysgeniska effekter. Att denna på sikt totalt förändrar befolkningens utseende och härkomst tycks vara svårt nog att inse för gemene man (trots att exempelvis en majoritet av Oslos sexåringar redan har icke-norsk bakgrund). Massinvandringen innebär därför att på sikt försvinner den klassiska nordiska människotypen, och därmed en del av mångfalden i världen. Detta är det såkallade HBD-argumentet (HBD, Human Bio-Diversity). Forskningen visar dock även att skillnaderna går djupare än så. Olika människogrupper har varierande IQ, varierande testosteronnivå, rentav olika långa graviditeter och sexuella mönster. Även om försvinnandet av den nordiska människotypen för alltid vore fullt acceptabelt, för vissa kanske rentav önskvärt, innebär detta alltså ytterligare komplikationer.

Ett samhälle med växande grupper med lägre IQ och högre testosteronnivå kommer också att bli ett samhälle med en högre kriminalitet, och ett samhälle vars ekonomi drabbas negativt. Särskilt om vi antar att konkurrerande länder, inte minst i Ostasien, samtidigt för en medveten politik för att slippa sådan dysgenik. Och än mer så om vi antar att just de individer som har lägst IQ också får flest barn. Det kostar alltså att försöka vara ”god”.

Designer babies och neurodiversitet

Intressant är dock att en eugenisk politik redan idag förs, genom möjligheten att undersöka foster, köpa ägg, och liknande. Dessa företeelser sammanfattas ofta med begreppet ”designer babies”, och ett intressant inslag här är att när människor själva får välja på en privat marknad är deras val politiskt inkorrekta. De dyraste äggen kommer alltså från unga, blonda, blåögda toppstudenter. Detta har föga oväntat skapat kontrovers och etiska debatter, och man kan naturligtvis instämma i dessa till en viss del. Risken finns att barn reduceras till produkter, och överhuvudtaget är den moderna eugeniken överdrivet intresserad av den biologiska dimensionen. Samtidigt är detta oundvikligt, och kan visa sig vara den nordiska människotypens räddning.

En mer intressant debatt i sammanhanget rör då det som kallas neurodiversitet. Detta är en term med ursprung i den autistiska internetmiljön, och innebär att det finns flera olika sorters mänskliga hjärnor. Vissa av dem, som just autister, betraktas ibland felaktigt som bristfälliga men man missar då att de kan bidra på många sätt (liknande argument finns när det gäller den emotionella intelligens som individer med Downs syndrom har, liksom att psykopaters egenskaper i vissa situationer kan vara till nytta för ett samhälle, eller att många konstnärer varit ”galna”). Risken med ”designer babies” och den nya eugeniken är att barn med dessa egenskaper kommer att väljas bort, och att samhället därför går miste om deras unika begåvningar.

Om man bygger en eugenisk politik på en hög grad av frivillighet faller detta argument dock bort, då det alltid kommer att finnas religiösa och filosofiska avvikare som låter naturen ha sin gång. Sådana religiösa grupper brukar också ha en tendens till stora familjer.

Sammantaget finns det i varje fall tre skäl att anta att en eugenisk renässans nu bara är en tidsfråga. För det första är det uppenbart att vi för en dysgenisk politik, och en sådan kostar alltmer pengar. För det andra finns redan kunskaperna om kopplingarna mellan sådant som gener och IQ i den akademiska världen, oavsett vad den mediala världens aktörer tycker om det. Och för det tredje finns idag metoderna till ”designer babies” på en privat marknad.

Den historiska konditioneringen och sensitiviteten innebär dock att den nya eugeniken måste vara noga med att understryka att det ytterst handlar om en humanism, om ett samhälle där alltfler människor är friska och välmående. En sådan vision måste kompletteras på alla områden, från det kulturella till miljöpolitiken, men den genetiska grunden är ett inslag i den. Lika viktigt att understryka är att man har ett både långsiktigt och etiskt perspektiv.

Källor

Professor Philippe Rushton – Race, Evolution and Behaviour

IQ and the Wealth of Nations

Mapping the Unmentionable – Race and Crime

Relaterat

Raymond Sidris – The Light Eye and Hair Cline

Bokmässan – en handfull tips

Hönan och ägget

En kontroversiell Nobelpristagare

Ett par dystopier

Reaktion – Att föreställa sig framtiden

Reaktion – Ondskans biologiska ursprung

Reaktion – Inte så mycket fri vilja som vi tror

Reaktion – Intelligensens roll

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.