I Aftonbladet gör sig debattören och socialdemokraten Camilla Henemark till taleskvinna för en relativt vanlig åsikt, nämligen att man för miljöns skull bör låta bli att få barn. Henemarks, och andras, tanke är följande:

Jag vill inte ha egna biologiska barn, eftersom jorden redan är överbefolkad och det tär på naturresurserna. Vi behöver inte bli fler människor, utan vi behöver ta hand om dem som redan finns.

Problemet med denna inställning är att man implicit utgår från en svensk situation, och tror att denna är tillämplig även globalt (detta tycks förövrigt vara en ganska vanlig föreställning hos den generation som växte upp med det trygga och homogena folkhemmet. De ser på världen lite som ett väldigt dagis). Man utgår också från att alla människor är likadana. En realistisk inställning skulle däremot utgå från att det gör ingen större skillnad vad gäller antalet människor om svenskarna slutar fortplanta sig, vare sig globalt eller ens i vårt eget land. Däremot skulle befolkningens sammansättning förändras, eftersom andra folk skulle fylla det tomrum som de dumma svenskarna lät skapa (genom ökad nativitet och/eller ”arbetskraftsinvandring”). Oswald Spengler uttryckte sig på följande vis om den lika verklighetsfrämmande europeiska pacifismen:

If the white races are resolved never to wage war again, the colored will act differently and be rulers of the world.

Men det som gällde de folk som bestämde sig för att ge upp sin förmåga till självförsvar, gäller också de folk som bestämmer sig för att ge upp sin förmåga att ens reproducera sig in i framtiden. Sådana folk går under, eftersom de inte ens kunde värdesätta sin fortsatta existens. Och på så vis är den ståndpunkt Henemark uttrycker både ogenomtänkt, skadlig och etnomasochistisk. Det är de nordiska folken som är mest aktiva vad gäller miljöfrågor och djurrättsfrågor, men deras förmåga till altruism slår över i sin motsats när den leder dem till det Nietzsche kallade vilja till Intet.

Om man verkligen menade allvar med sin miljövänlighet skulle man också, likt den amerikanske miljöaktivisten Edward Abbey, kunna reflektera lite över vad det innebär för miljön när människor flyttar från Tredje Världen till Sverige. Med tanke på hur mycket mer naturresurser en person i Sverige förbrukar per år än en person i exempelvis Somalia, så kanske det vore minst lika ekologiskt genomtänkt att begränsa invandringen till högkonsumerande länder till ett minimum. Detta skulle dock inte ses med lika blida ögon av etablissemanget som politiskt korrekta uppmaningar till våra kvinnor att inte fortplanta sig. Uppmaningar som förövrigt nästan bara läses, och tas på allvar, av etniska svenskor…

Artikeln om Henemark återfinns här: Våga vägra barn

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.