Att svenskarna är ett av historiens mest rasistiska, illvilliga, nesliga och rentav fula folk torde vara välkänt för var och en som äger en TV och en dagstidning. Vi på webblogg Oskorei är därför idag extra stolta över att kunna göra vår del i arbetet mot dessa självgoda svenskar genom att länka till en sida som tar det antirasistiska arbetet på allvar, och som öppet säger det som människorna bakom publikationer som Gringo bara tänker. Vi ger er därför:

Sverige mot svenskarna

Sidan är proppfull av viktiga avslöjanden om den svenska rasismen, och vi kan bara ge er ett smakprov av de texter som ömsom fick oss att skaka av vrede, ömsom ställa oss på balkongen och skrika åt förbipasserande tanter. Den viktiga antirasistiska sidan definierar bland annat begreppet rasism, och beskriver olika strukturellt diskriminerande och rasifierande myndigheter, allt från Kriminalvården till Arla.

Rasismen kan ta sig fruktansvärda uttryck och finns överallt: på jobbet, i skolan, under sängen och i morgonkaffet. Exempel på till synes oskyldiga men i grunden djupt rasistiska yttranden är: ”Kulturer mår bäst åtskilda”, ”Jag trivs bäst kring mina gelikar” och ”En kopp svart, tack”. Dessa fraser bekämpas bäst med argument så som ”NEJ!”, ”Du har fel” och/eller svårare retoriska frågor av typen ”Är du dum i huvudet?”.

……………

Kriminalvården – Täcknamn för ”Infångandet av icke-svenskarmyndigheten”. Ansvarar för många av landets koncentrationsläger, bl.a Hall och Kumlabunkern, samt den hemliga dödspatrullen NIMIS, Nationella Insattsstyrkan Mot Icke-Svenskhet.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.