Att vara politiskt inkorrekt, eller oliktänkande i största allmänhet, i ett samhälle där hjärntvätten är så omfattande som i Sverige, är ofta förenat med vissa problem. De oliktänkande i Sovjetunionen hade i jämförelse den fördelen att de allra flesta var medvetna om hur ruttet samhället var, och hur förljugen dess propaganda var. I Sverige har hjärntvätten däremot varit mer subtil och effektiv, vilket gör att man som oliktänkande lätt får problem i det sociala livet. Antingen tiger man ner sina ideal helt för att fungera socialt, och det är ett svek både mot en själv och mot ens ideal man inte mår bra av, eller så försöker man att argumentera mot sina medmänniskor och då slutar det lätt med att man betraktas som den där jobbiga och hatiska fanatikern.

Amerikanen Edgar J. Steele har då några råd för hur man kan gå tillväga. Steele skriver som en typisk amerikansk ”100 råd för hur du blir rik”-författare, men det finns guldkorn bakom den amerikanska ytan, och som en försenad julklapp presenteras därför idag hans lilla text:

Converting the Brainwashed

Några av Steeles huvudpunkter är följande:

Tålamod
Inse att du inte omvänder någon till din ståndpunkt under ett samtal. Du kan så frön, men du lär inte uppnå mirakel över en natt. Det enda undantaget är om din samtalspartner är full, när man är full kan man hålla med om nästan vad som helst. Problemet är bara att om du lurar hem dina vänner och får dem att i fyllan och villan yttra för extrema åsikter, så kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten nästa dag och de lär inte besöka dig igen.

Lyssna
Människor gillar att höra sin egen röst, och extra mycket så om någon annan också gör det. Du bör alltså inte vara för drivande i ett samtal, utan med hjälp av små kommentarer och ledande frågor hjälpa andra att tänka efter själva. Är du för drivande kommer människors politiskt korrekta alarm att slå på, och hjärnan kommer att stängas av. Att med hjälp av argument slakta någon som stängt av hjärnan är väldigt lätt, och ganska tillfredställande, problemet är bara att när hjärnan är avstängd är man inte mottaglig för argument. Du kommer alltså att uppnå att personen ifråga blir förbannad på dig, och på alla dina ”sjuka åsikter”. Bättre är då att verka lite osäker, det kanske kan tyckas oärligt med inledningsfraser i stil med: ”jag vet inte, ibland känner jag att det är lite otäckt med alla dom här gängen i stan på kvällarna”, men man kan efter dem luta sig tillbaka och låta samtalspartnern själv hålla med, och själv påpeka att de flesta av dem inte är etniska svenskar. Är man riktigt oärlig är det då man spärrar upp ögonen och säger något i stil med: ”oj, det har du faktiskt rätt i!”

Sittande ankor
Den politiskt korrekta världsbilden är omfattande, och den innehåller flera ”sittande ankor” och svaga länkar. Börja med dem, eftersom ingen människa vid sina sunda vätskor egentligen kan tro på dem. Steele påpekar att de flesta människor har en stark känsla för ”fair play”, och att det är de punkter där de politiskt korrekta översteprästerna bryter mot fair play som är lättast att börja med att angripa (kvotering, att lagen om hets mot folkgrupp inte gäller när man hetsar mot svenskar eller män, att alla folk ska ha ett eget land utom svenskarna, och liknande). Därefter går man vidare med att låta sin samtalspartner själv komma på varför de bryter mot fair play, vilken etnomasochistisk världsbild som ligger bakom det hela.

Realism
En ytterligare punkt är att man måste vara realistisk, och sätta sina mål efter det. Du lär aldrig få farbror Frank att skilja sig från sin vietnamesiska fru, oavsett hur bra argument du presenterar. Du kanske kan få honom att hålla med om att massinvandringen är ett problem, och rentav rösta på SD, men utöver det så är det enda du uppnår att stöta bort en släkting.

Man bör också inse att i vissa situationer kan det vara klokast att ligga lågt, och spara sin energi till mer givande sammanhang. Persondynamiken kan till exempel göra att det är omöjligt för dig att få dina föräldrar att hålla med om något du säger, av den enkla orsaken att de inte tycker att barn kan lära sina föräldrar något. I det läget kan det vara enklast att se dem som hopplösa fall, bevara husfriden, och lägga sin energi på andra.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.