I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa om en studie som Lärarnas riksförbund låtit genomföra, en studie som kommit fram till ”oroväckande” resultat. Man har frågat 1077 niondeklassare om deras inställning till allt från homosexuella till Förintelsen, och om deras läsvanor. Bland annat tycker 33% av niondeklassarna i undersökningen att det talas för mycket om Förintelsen, något som oroar Metta Fjelkner från Lärarnas Riksförbund.

Jag är orolig för vad det här kommer att betyda för utvecklingen i vårt samhälle. Framför allt om man lägger ihop de högerextrema partiernas framfart i valet och den här enkäten, säger Metta.

Den lilla artikeln i SvD målar alltså upp en bild som vi vid det här laget vant oss vid, en bild av rasistiska små svenskar som ena stunden uttrycker intoleranta åsikter i undersökningar, och nästa stund röstar med SD. Men detta är inte riktigt hela sanningen…

Undersökningen finns att läsa här, och statistikdelen finns här.

Etnicitet
För det första finns det en klar skillnad mellan etniskt svenska ungdomar och mindre etniskt svenska ungdomar i undersökningen. Det är exempelvis 13% av niorna i gruppen ”född i Sverige, båda föräldrar födda i Sverige” som kallat någon ”hora” de senaste 12 månaderna, men i gruppen ”född i Sverige, båda föräldrar födda utanför Sverige” är det 34%. Gruppen ”född i utomnordiskt land, båda föräldrar födda utanför Sverige” ligger något lägre, på 26%.

Detta går igen i flera av frågorna, de svenska ungdomarna är de mest toleranta, de som själva är födda utanför Norden är mindre toleranta, och de ”utländska” som är födda i Sverige (och som alltså borde vara mer toleranta enligt gängse integrationsteori) är de mest intoleranta. Det är alltså inte bara små ondsinta, blonda sverigedemokrater som står för intoleransen, oavsett vad Metta vill att vi ska tro. Detta gäller exempelvis antisemitismen och ”homofobin”, som vi alltså kan misstänka kommer att öka i takt med massinvandringen.

Intressant är att 13% av de ”helsvenska” niorna anser att det är ett brott mot naturen att få barn med någon av annan ”etnicitet”, men 17-18% av de icke etniskt svenska (varför Lärarnas riksförbund valt att använda termen etnicitet när ett barn inser att det är ras de tänker på, har jag inget bra svar på).

2% av de ”helsvenska” barnen har negativa känslor för folkgruppen svenskar, medan 8% av gruppen ”född i Sverige, båda föräldrar födda utanför Sverige” och 16% av gruppen med minst anknytning till Sverige har negativa känslor för svenskar. Svenskfientligheten kan rentav vara större i verkligheten, då förortsungdomar tydligen är underrepresenterade i studien.

Lärarnas riksförbund kopplar förekomsten av ”intolerans” till bristande bildning, de barn som är minst ”toleranta” är också de som läser minst.

Ett feminiserat land
Lika tydligt som sambandet mellan etnicitet och ”tolerans”, där de helsvenska barnen är mest toleranta, och läsning och ”tolerans”, där de barn som läser mest är mest toleranta, är kopplingen mellan kön och ”tolerans”. Flickorna är generellt mest positiva till det som Lärarnas riksförbund vill att de ska vara positiva till, exempelvis tycker 7% av flickorna att det är ett brott mot naturen att blanda ”etniciteter” (en fråga som förövrigt är så dåligt formulerad att en påläst nationalsocialist kan svara samma sak som en PK-it, eftersom den förre inte ser något fel med att blanda skandinaviska etniciteter…), medan 17% av pojkarna tycker det.

Av detta kan man dra ett flertal slutsatser, min slutsats är att Sverige har blivit ett land som domineras av en feminin världsbild och feminin värdegrund. Om detta är bra eller dåligt går meningarna isär, vad jag tycker om saken torde vara lätt att lista ut.

På ett sätt kan man i varje fall nästan tycka synd om 68-pedagogerna. Det samhälle de försökte bygga börjar vittra sönder likt ett lerhus under deras egna fötter. Och det är inte minst de grupper de lagt all sin retorik på, invandrarungdomarna, som ligger bakom vittrandet.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.