Frilansjournalisten Petra Axlund bidrar med en ganska gullig liten text i dagens Metro, där hon frågar sig varför så många tjejer faller för ”farliga män” och inte för ”snälla killar”. Visserligen avslöjar hon faktiskt svaret redan i frågan, normala kvinnor utan snedvriden läggning föredrar förhoppningsvis män framför ”killar”/pojkar/gossar. Men med tanke på hur usla de flesta artiklar är i etablerade media, ska vi inte vara för hårda mot Petra utan läsa hennes kolumn med en välvillig inställning eftersom den illustrerar vissa sammanhang under Kali Yugan.
Den traditionella synen på manlighet har alltid innehållit en spirituell aspekt. En riktig man har varit ”great-souled”, i kontakt med det högre, i besittande av självkontroll. Denna kontakt med det högre och inblick i det nödvändiga och eviga har i kombination med självkontroll och hederskänsla ibland resulterat i sådana för vår era obegripliga beteenden som seppuku (harakiri). Liknande ”självmord” ägde för övrigt rum så sent som under slutfasen av Andra Världskriget, då många nationalsocialistiska ämbetsmän hellre avslutade sina liv för egen hand än blev de allierades fångar. Så det är en traditionell manlighet som inte varit helt lätt att utplåna trots idoga försök.
Hur som helst, i den moderna eran har denna spirituella aspekt fallit bort, och det som skiljer könen har istället reducerats till att bli det rent biologiska, det rent djuriska. Manlighet har därför blivit liktydigt med hög testosteronnivå och gärna även ett kaotiskt driftsliv. Det är väl detta Axlund syftar på när hon skriver ”farliga män”. Det rör sig egentligen om förvuxna barn, eftersom de inte är kapabla till självdisciplin, inte kan övervinna sig själva. Dessa förvuxna barn ligger bakom mycket av de spruckna förhållanden, kvinnomisshandlar, krogbråk, och så vidare, som hemsöker vårt land. Att vara en riktig man i dagens Sverige är alltså att supa som ett svin, böla som en ko i soffan framför hockeymatcher, klappa till dem som säger emot en, och tidvis även idka ett promiskuöst leverne med diverse skåp man hittar på krogen.
Problemet med detta är naturligtvis att inom en modernistisk världsbild finns det ingen egentlig lösning på detta annat än att feminisera och domesticera mannen, att göra honom till en ”snäll kille”(/pojke/gosse). Och samtidigt naturligtvis att göra kvinnan till en ”man”, alltså ett förvuxet barn med lika kaotiskt driftsliv. Resultatet blir vulgofeminismen med ”kaxiga tjejer” som ”vet vad dom vill” (men börjar skrika eller böla för minsta motgång). Lösningen ligger som vanligt utanför modernismen.
Om skribenten: Joakim Andersen
