Dagens inlägg kommer att behandla våra reslystna förfäder, som var väldigt om sig och kring sig.
En central tanke i den Hyperboreanska Traditionen, är att vårt urhem låg i det yttersta Nord, Ultima Thule, Hyperborea. På grund av klimatförändringar och kataklysmer (sannolikt i form av att Jordens axel försköts), tvingades hyperboreanerna lämna sitt hem, och norra Europa blev deras hem. Vi är ättlingar till dessa hyperboreaner. Men mindre grupper av hyperboreaner migrerade istället västerut, till dagens Nordamerika. Det fanns fortfarande spillror kvar när Columbus nådde Amerika, men överlag hade de uppslukats eller utplånats av de vida fler indianerna (som härstammar från Asien). Arkeologerna har gjort en hel del fynd vid det här laget som styrker tesen om en ”europeisk” befolkning i Amerika. Rödhåriga mumier bland incas, och rapporter om ”blonda indianer” både i Syd- och Nordamerika. De rödhåriga jättemumierna i Nevada, de så kallade Si-Te-Cah, som indianerna i sina sagor berättade om (och som de bekrigade och slutligen utrotade). Kennewickmannen och ett antal andra ”proto-europida” fynd i USA (som arkeologerna inte tillåtits undersöka då nutida indianstammar gjort anspråk på dem som ”förfäder”). Aztekernas övertygelse att de härstammade från ”Tula” i norr, och deras tro på ”vita gudar” som skulle komma. Tecknen är för många för att man ska kunna blunda för dem.
Det kan naturligtvis röra sig om parallell evolution, men även utifrån fysisk antropologi så är det ett faktum att den nordamerikanska rastypen silvider påminner mer om europeiska typer än exempelvis de mexikanska zentraliderna. Det ska även finnas tecken på spår av ”europeisk” DNA hos en del nordamerikanska stammar.
Ice Age Columbus – Cloviskulturen och Kennewick Man
Mycket tyder på att det fanns en proto-europeisk befolkning i Nordamerika för sisådär en 10,000 år sedan. Skelett som hittats, liksom likheterna i redskap, tyder på detta. Det mest kända fyndet är Kennewickmannen.
DISCOVERY CHANNEL VINDICATES AFA STAND ON KENNEWICK MAN
The Discovery Channel produced a show two weeks ago that will
ultimately change the way we look at the peopling of the Americas.
Scientists at the Smithsonian Institute have now proven that the first
Americans were Europeans who traveled across a huge ice sheet that
existed between Western Europe and North America 17,000 years ago.
The show credits them with the Clovis culture. These same Europeans
– which may well have included the controversial Kennewick Man –
lived in America for 6,000 before the arrival of the ancestors of the
modern American Indians.
Den som är intresserad av hittar mer här:
http://theminiaturespage.com/boards/msg.mv?id=57548
http://www.runestone.org/kmfile.html
Överhuvudtaget tycks Amerika inte ha varit fullt så isolerat som vi ofta tror. Det finns tecken på att polynesier besökt Californien, att negroider besökt Patagonien (kanske rentav negroida drag hos fuegiderna), att Kina beskattat aleuterna i norr, att afrikanska kungar nått Sydamerika, att kelterna besökte USA, och såklart att melungeonerna (ett av de ”tri-racial communities” som i sig är värda ett eget inlägg) härstammar från arabiska slavar som befriades av engelsmännen. Den skrämmande lärdomen av detta ”mångkulturella” tidiga Amerika är naturligtvis att idag är de borta. Fuegiderna må ha varit delvis negroida, si-te-cah må ha varit rödhåriga jättar med multipla tandrader, och cloviskulturen må ha varit proto-europid, men de utrotades och idag är de försvunna för alltid.
Si-te-cah
Det finns flera fynd av en ras av jättar i både Syd- och Nordamerika. De tycks ha varit rödhåriga, enorma, och inte sällan ha haft egenskaper som avlånga skallar, multipla tandrader, tolv fingrar, kanske rentav horn. När det gäller ansiktsdragen tycks de dock ha varit europida. Dessa jättar kallades i Nevada si-te-cah, och de nämns i indianska sagor. Tydligen ska de ha varit kannibaler, som utrotades av indianerna.
Även i Sydamerika finns det spår av dessa jättar, bland annat rödhåriga inkamumier, sagan om de skäggiga, vita, gudarna som skulle återvända en dag, mumier med avlånga skallar (även om det senare blev en kulturell sedvänja att deformera barnaskallar, är inte alla skallar som funnits en följd av miljöfaktorer, en del tycks ha varit födda sådana).
Min personliga fundering när det gäller si-te-cah är att de kan vara en sista spillra av Atlantis. Efter att Hyperborea fallit, grundade en del flyktingar en ny högkultur i exil, på Atlantis. De härskade över ett imperium som omfattade bland annat Egypten, delar av Amerika, Kanarieöarna (guancherna, alltså den kanariska urbefolkningen var inte sällan rödhårig, och de byggde pyramider). Mot slutet av sin cykel kom de dock att degenerera, bland annat i titanisk riktning. Titanen är övermänniskan som revolterar mot gudarna och mot den kosmiska ordningen, en nietzschean utan spiritualitet. Som följd av detta gick Atlantis under, och eliterna i kolonierna tvingades överleva bäst de kunde. Gradvis blandades de ut, och idag påminns vi bara om deras existens av rödhåriga mumier, sagor om en forntida härskarras, och de pyramider de byggde. Sannolikt kan si-te-cah vara en sådan titansk spillra, vilket skulle förklara deras kannibalism. Men erkänn att det är inspirerande att föreställa sig en härskarras av rödhåriga jättar, som utmärkte sig genom avlånga skallar och dubbla tandrader. Hur de bar sig åt för att uppnå detta kan vi bara gissa. Selektiv eugenik över årtusenden, svart magi, en idag utdöd europid subraslig grupp, vem vet.
This is not the physical profile of your typical American Indian, to put it mildly. And in fact, the local Paiutes had legends about these towering troublemakers, whom they called the ”Si-Te-Cah.” According to them the redheads were a warlike people, and a number of the Indian tribes joined together in a long war against them. Eventually, the Paiutes and their allies forced the Si-Te-Cah back to their home acres, near Mount Shasta in our own California.
……………………
So how did the mummies get in the cave, anyway? The way the Paiutes tell it, the Si-Te-Cah lived on a lake in the basin overlooked by the cave. When I say on the lake, that’s just what I mean – they dwelled on rafts to escape harassment from the Paiutes. The rafts, like many other things in Si-Te-Cah society, were made of a fibrous water plant called tule; in fact, the name Si-Te-Cah means ”tule eaters.”
The Paiutes and the long-legged redheads did not get along well. The Indians accused the Si-Te-Cah of being cannibals, and waged war against them. The Si-Te-Cah fought back. After a long struggle, a coalition of tribes trapped the remaining Si-Te-Cah in what is now called Lovelock Cave. When they refused to come out, the Indians piled brush before the cave mouth and set it aflame. The Si-Te-Cah were annihilated.
Sarah Winnemucca Hopkins, daughter of Paiute Chief Winnemucca, related many stories about the Si-Te-Cah in her book Life Among the Paiutes. On page 75, she relates, ”My people say that the tribe we exterminated had reddish hair. I have some of their hair, which has been handed down from father to son. I have a dress which has been in our family a great many years, trimmed with the reddish hair. I am going to wear it some time when I lecture. It is called a mourning dress, and no one has such a dress but my family.”
http://www.runestone.org/kmlc.html
För den intresserade rekommenderar jag även denna artikel om rödhåriga jättar i olika delar av Amerika. Det kan vara svårt att skilja på det som är läsvärt och det som är sensationalism i artikeln, men den sammanfattar ändå området och innehåller en mängd uppslag till fortsatta studier:
http://www.mysteriousworld.com/Journal/2003/Summer/Giants/
Om skribenten: Joakim Andersen
