Att en förskjutning av normer pågår i samhället är uppenbart för många människor. Den som tvekar kring påståendet kan enkelt upplysas genom att jämföra innehållet i dagens tv-program, dagstidningar, radio och politiska utspel med motsvarande som gjordes för ett par- tre årtionden sen. Exempelvis kan man enkelt se att kärnfamiljen hamnat ur fokus och att minoritetsgrupper fått ta större plats med sina frågor, framför majoritetens, är påtagligt.
Men i ett samhälle som saknar gränssättning, regler och normer blir det svårt att leva, även för den mest inbitne liberalen. Principfast skulle denne aldrig påstå att struktur leder någon vart, men är troligtvis förvånansvärt strukturerad i sin vardag. Det är ju inte så konstigt: struktur är ett fundament för att människor ska kunna existera.
Men ändå. Det går åt skogen. Och inte kanske främst för vurmarna av det mångkulturella, liberala samhället. PK- eliten alltså. De har eventuellt större tålamod med mångkulturens negativa effekter, i den mån de befattas med dessa. Men för ”Svensson”. Svensson har, trots årtionden av indoktrinering från politiker och media, fortfarande kvar en plattform av uppfostran att luta sig mot. En känsla för rätt och fel höljer sig i ett dunkel i det djupt omedvetna. Det känns helt enkelt inte helt bra att sonen åker på Pridefestival eller att grannen blivit transvestit. Eller att skolan slutat fira avslutningen i kyrkan. Eller att dagis erbjuder genuscertifierade barnböcker.
Nått lurt är det Svensson, eller hur?
Men räddning finns. En patriark som leder alla förvirrade Svensson på rätt väg. En liberal med en touch av disciplin: självklart godkänd av liberala mediakrafter. Hans namn är Dr Phil.
Denna tv-profil, med en enorm kroppshydda, sympatiskt tonläge och oantastligt resonemang, har gjort en stor succé i hemlandet USA och internationellt. En aldrig sinande ström av människor kommer för att få handpåläggning av detta senmoderna ”helgon”.
Vilka är det då som kommer och varför, kanske man kan undra? Ja, det är inte bögarna, inte transvestiterna, inte de kvinnliga prästerna eller de judiska Nobelpristagarna. Och det är inte för att diskutera könsbyten eller problemet med stockkonservativa människor som fortfarande läser Döda Vita Män. Nej, det är Svensson som kommer. En amerikansk medelklass som helt enkelt gått vilse i det senmoderna samhället nya värderingar. Och frågorna är inte alls upp åt väggarna. Det handlar om att fadern dricker för mycket alkohol, att ungarna får stryk, att man inte kommunicerar inom familjen och att svärmor är jobbig. Helt enkelt rätt jordnära, vardagliga problem.
Det är klart oroväckande att se hur illa människor far på grund av årtionden av massiv propaganda från media, av att kyrkan kopplat sig fri från sin egen historia och tradition och hur politiker har missunnat majoritetsgruppen i befolkningen. Resultatet? ”Vanliga ”Svensson” har tappat koncepten totalt så att de behöver vägledning i de mest basala spörsmål om beteende, ansvar och plikt. Att Svensson någonstans längst med vägen tappat insikten om att hustrumisshandel är negativt, att det är mindre bra om ungarna skolkar från skolan, att om fadern dricker så kan det leda till problem för inte bara honom, utan alla i hans omgivning. Och så vidare. Att media, genom Dr Phil och andra aktörer, sedan gör pengar på allt detta lidande (alltså en egenproduktion) är högst beklämmande. Men inte det minsta förvånande.
Dr Phils hjälpande råd och vägledning är inget storslaget. Vem som helst med någorlunda bildning ser igenom hans tillvägagångssätt omedelbart. Det doktorn gör är att helt enkelt att damma av en gammal, numer sällan använd ”metod”: sunt förnuft. Han vägleder Svensson genom att tillämpa rationellt tänkande och implementera moral och ansvar.
Allt detta går naturligtvis att förvånas över. Själva fenomenet Dr Phil.
Att Dr Phils besökare kan upplevas som ”dumma amerikaner”, även om dessa människor egentligen bara är en förvirrad medelklass.
Att sunt förnuft inte längre är just sunt förnuft.
Att det mest grundläggande i samhället inte längre verkar anses grundläggande.
Men det stannar inte där.
Dr Phil, med sitt sunda förnuft, har gjort sig själv till en idol. Någon som alla dessa Svenssons ser upp till. Publiken verkar till synes leva i föreställningen om att doktorn satt med svar på alla gåtor och problem, ett helgon som genom ord skapar mirakel.
Tro nu inte att dessa Svenssons hjälpta av Dr Phil helt plötsligt blir kärleksfulla, ansvarstagande och disciplinerade medborgare. Nej, så snart de är hemma igen startar farsen om (detta bekräftas också i tv-serien då flera personer återvänder – med nya problem). Det är som om en Dr Phil vore tvungen att bo i varje hem som har det minsta problem. Som om att utan doktorns kloka ord faller familjer och samhälle sönder.
Visserligen kommer många säkert till rätta med de problem som aktualiserats hos doktorn. Men i alla andra situationer? Ja då är det fara och färde.
Skrattet fastnar i halsen. Inte för att Dr Phil gjort sig en förmögenhet på sådant som många, trots allt är det många som fortfarande använder sig av sunt förnuft fortfarande, upplever som självklarheter. Inte för att media skapat och utnyttjat denna situation. Men för att dekadensen gått så långt att visionen om att kunna normalisera samhället igen börjar kännas väldigt avlägsen.
http://www.youtube.com/watch?v=FLCIrizzFGM&feature=related
Om skribenten: Marcus Larsson
