I titeln finns ett "de" och då måste det också finnas ett "vi" som står mot dem. "De" är internationalisterna, globalisterna, eller utopisterna som vill upplösa världens etablerade ordning och ersätta den med något annat som de kan dominera helt och hållet och som de hoppas kommer att överenstämma med deras syn på hur saker och ting borde vara. De kan verka mycket mäktiga. På deras sida finns massmedia, de flesta politiker, mängder av tankesmedjor, EU-byråkratin, den nationella byråkratin, bankerna, de multinationella företagen och sist men inte minst en väl etablerad mytologi som ger sken av att historien i form av "framsteget" driver världen i den kurs som globalisterna vill att den ska hålla. Det kan alltså verka som att till och med historien är på deras sida. Eventuella läsare från vänsterkanten skulle antagligen protestera mot att slås samman med ”kapitalisterna” så här. Men det är väl ändå ganska uppenbart att ”kapitalisterna” verkar för internationalistisk multikulti? Tänk bara på ”united colors of Bennetton”, för att ge ett av många liknande exempel. Ännu viktigare är dock att deras medier samfällt propagerar för multikulti.

Vilka är "vi" då? Ja, det finns ingen sammanhållen rörelse med en gemensam vision, så med "vi" menar jag alla som är motståndare till ordningen som globalisterna försöker tvinga in oss i. En del är till "vänster" och andra till "höger". Men den indelningen ogillar jag för att den spelar internationalisterna rakt i händerna genom att den underlättar för dem att härska genom att söndra. Allt som söndrar riskerar att spela dem i händerna. Vänster och höger, män och kvinnor och även invandrare och urbefolkning och Väst mot Islam. Nu håller jag med om att det inte är önskvärt att Islam sprider sig så mycket i Europa genom befolkningsbytet som pågår. Men muslimerna kommer in en masse i Europa för att internationalisterna håller upp dörrarna åt dem. Att Islam växer snabbt här är alltså ett symtom på en sjukdom, inte sjukdomen själv. Om man vill få bort sjukdomen så är det inte muslimerna som är problemet, utan internationalisterna som sitter vid makten och har öppnat dörrarna till Europa på vid gavel åt tredje världen. De säger att "vi" behöver invandringen. Med "vi" menar de inte vanliga svenskar, medelklass eller arbetare, eller annat vanligt folk i Europa. De syftar på en mycket liten grupp människor i toppen av den globala ekonomiska pyramiden, låt oss kalla dem plutokraterna, som tjänar på att lönerna kan dumpas och att den gamla sociala ordningen bryts ned så att folk blir beroende av dem både ekonomiskt, kulturellt och socialt. Om människor upplever att det inte finns något alternativ så blir de plutokraternas lydiga tjänstefolk. De köper deras kultur, accepterar deras värderingar, gör deras världsbild till sin egen, och lever livet i enighet med allt detta. Rotlösa konsumistiska individer är vad de internationalistiska plutokraterna vill ha. Det är bara att se sig omkring för att kunna konstatera att de hittills har lyckats väl med att föra folk dit där de vill ha dem.

Internationalisternas dominans kan verka vara total: de har militären, polisen, media, skolorna, pengarna och majoriteten på sin sida. En del kanske vill ifrågasätta att majoriteten verkligen är på deras sida, men det är bara att se hur folk röstar eller lever för att få saken bekräftad. Man kan dock fråga sig hur djup lojaliteten är. Jag tror att det är en lojalitet som inte sträcker sig längre än dit plånboken räcker.

Hur dominerar de? Som jag ser saken dominerar de framför allt genom pengar och genom att vinkla informationen till sin fördel. De dominerar genom att folk skuldsätter sig och sedan måste spendera resten av livet åt att betala räntor på sina lån. Även vi som försöker låta bli att skuldsätta oss måste ändå ägna mycket tid åt att arbeta för att betala räntor eftersom staten skuldsätter sig till bankväsendet och sedan betalar räntor till bankerna genom skatterna som tas in. Om den som lånar pengar befinner sig i underläge mot den som lånar ut pengarna så framgår det tydligt här att det internationella banksystemet är överordnat den nationella staten.

Nu kan det verka som att striden är hopplös. De har all makt i sina händer. Men ändå menar jag att de förlorar. Varför? Kan du älska en bank, ett försäkringsbolag (=det nya Sverige) eller en byråkrati? Nej, det tror jag inte att någon kan. Du kan vinna folks sinnen med tomma abstraktioner uppbackade av lögner, propaganda, och systematisk indoktrinering. Men du kan inte vinna deras hjärtan så. Människor kan älska sin hembygd eller sitt land och kanske till och med sin civilisation. Fast redan "civilisation" börjar bli för abstrakt för att känslorna ska svalla. Du älskar en annan person, men "mänskligheten" är en abstraktion som man kan vara fäst vid i sinnet, men att hjärtat skulle vara med fullt ut är tveksamt.

Internationalisterna försöker föra in oss i en värld där vi enbart ska konsumera och producera, men det finns ingen plats för hjärtat där; det finns inget att älska. En rotlös individ hör inte hemma någonstans, det enda som återstår för en sådan är den globala kapitalismens produkter och "livsstilar". En kultur som består av konsumtion uttryckt genom turism och shopping. Det är en värld där ytan är allt och djupet är bannlyst. Eftersom djupet inte finns där så finns heller inte hjärtat där. Inget är äkta och autentiskt, allt är yta och ”image”.

Internationalisterna kan dominera våra sinnen och våra kroppar, men de kan inte vinna våra hjärtan för hjärtat ligger utanför deras blickfält och utanför deras maktsfär. Därför är heller inte människors lojalitet mot den nya ordningen djup. Och eftersom internationalisterna inte har tillgång till hjärtat så har de heller inte tillgång till kreativitetens djupare flöden, vilket kan bidra till att förklara politikernas och mediapolitrukernas mekaniskt robotaktiga produktion av floskler som är menade som ett försvar för deras ordning.

Svaret på frågan jag ställde i rubriken är att de förlorar för att kärleken och sanningen övervinner allt.

Livets träd enligt Alex Grey. Till vänster på bilden finns allt som lever och andas, allt som är värt att älska. Till höger finns sånt som kan vara användbart om det används med besinning. Men vem vill (eller kan) egentligen leva i en värld som är helt dominerad av det som kommer till uttryck där?

Relaterat:

Gods of Money

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.