På regeringskansliets hemsida kan man läsa att samerna räknas som ett urfolk i Sverige (källa). År 1977 bekräftades saken av riksdagen och samerna fick rätt till kulturell särbehandling i Sverige. Hemsidan hänvisar till forskning som tyder på att samernas kultur har en historia som sträcker sig ca 2000 år bakåt i tiden. Med en så lång historia i landet är min åsikt att beslutet om samerna 1977 verkar vara rätt och riktigt.
Hur definieras "urfolk"? Regeringskansliet definierar begreppet så här: "Ett urfolk ska ha en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande. "

Jag anser att i en seriös diskussion är det viktigt att skilja mellan fakta, värderingar och åsikter. Det som i mina ögon är så slående är att svenskarna per definition är ett urfolk i Sverige om man använder regeringskansliets definition av begreppet. Och det är ett faktum, inte en värdering eller en åsikt. Nu är jag naturligtvis medveten om att årtionden av indoktrinering med globalistiska dogmer gör att många reagerar emotionellt mot ett sånt påstående. Men även en pursvensk oikofob använder det svenska språket som är det mest grundläggande uttrycket för den svenska kulturen när "hen" förnekar saken.

Jag förnekar inte att nationalstaten konstruerade en nationell svensk identitet. Men det är inte den identiteten som jag syftar på. Det svenska språket är betydligt äldre än nationalstaten. Det har förstås förändrats genom tiderna, vilket även samernas och alla andra folks kultur och språk har gjort. Kallade sig samerna för samer för 2000 år sedan? Nej, det gjorde de antagligen inte. De etniska svenskarna kallade sig heller inte för svenskar då. Men det hindrar inte att det finns en kontinuitet från det som idag kallas ”samer” som sträcker sig så långt tillbaka och samma sak gäller naturligtvis etniska svenskar. De dök inte upp ur tomma intet, utan har självklart också en historia, även om orden och organisationsformerna förändras över tiden.

När den feministiska tänkaren Elin Wägner reste omkring i Småland på 30-talet vittande hon om sedvänjor som hade rötter tillbaka till förkristen tid. Hon skrev att smålänningarna var kristna på söndagarna, moderna under arbetstiden, men de var samtidigt fortfarande hedningar. Om detta kan man läsa i "Tusen år i Småland". Min erfarenhet som smålänning är att det fortfarande är sant. När jag var liten och åskan gick så sa min far att det var Tor som slogs mot jättar. Han trodde nog inte bokstavligen på det själv, men för mig var orden laddade. Den småländska allmogen berättade tills nyligen om troll, märkliga sken och drakar som fanns vid domarringarna som man kan finna lite varstans i den småländska skogen.

Den "svenska nationaldagen" borde kallas internationalismens dag. Men den 22:a juni är det midsommarafton i år och den dagen tycker jag på ett betydligt mer genuint och äkta sätt kan ses som det svenska urfolkets dag. Mona Sahlin utryckte sig så här om midsommar år 2001: "Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."
Jag tror att hon har rätt i att en del rotlösa svenskar är avundsjuka på invandrarna för att de har en riktig kultur och en tro som de tar på stort allvar. Det enda många moderna svenskar har är de andefattiga produkterna och marknadsförda identiteterna från det globalkapitalistiska systemet. Men det som verkligen är föraktansvärt med Mona Sahlins ord är attityden till den svenska kulturen. Hon skulle inte vara någonting om det inte vore för hennes svenska förfäders slit, släp och kamp. Otacksamheten mot det närliggande tyder inte på en mogen person. Men den attityden är ju helt normal bland våra politiker, vilket säger mycket om deras nivå. Utan svenskarna skulle de inte ha en svensk riksdag, de skulle inte kunna uttrycka sitt förakt mot Sverige på svenska och det skulle inte finnas ett svenskt samhälle som betalade ut deras allt högre löner. Vilket ynkligt hyckleri. Tack Gud, för att jag inte är en av dem.

Ibland är oikofiler onödigt negativa. Men ingen hindrar oss från att fira och glädjas åt midsommar. Så gör det!

Ebbe Schön om midsommar:

Om skribenten: Joakim Fredriksson

Joakim är en glad man i sina bästa år. Inte nog med det, han är dessutom både vit, hetero och har en flerårig universitetsutbildning bakom sig. Han anlägger gärna ett normkritiskt perspektiv på samtiden. Är karriär viktigare än familj? Är konsumtion viktigare än andlighet? Är det klokt att göra marknadskrafternas varumärken till en del av sin identitet? Ska vi låta feminister som ogillar män bestämma vad manlighet står för? Ska vi låta globalister som helst vill avskaffa alla nationer bestämma vad som är svenskt? Hans svar på de här frågorna är nej. Istället för medias proffstyckare och kändisar vänder han sig till de stora tänkarna och poeterna för att få vägledning om vad som bör göras. Han skriver också gärna några ord om musik då och då.